HANS BRASKS GRAVV

(1)

Acta Sueco-Polonica nr 15 (2008-2009) s. 131-140

Wi t o l d Ma c i e j e w s k i

HANS BRASKS GRAVVÅ RD I LANDA (LĄD) BRASK ANDRA

L A P P

Döden kom inte oväntat. Landaklosters register över döda munkar (Liber mortuorum) uppger att Joannes de Gothia, biskop i Linköping, cistersienernas vän och m edbroder gick bort den 30 juli (1538)1.

Brask var d

å

74 gammal, och sina sista elva levnads

å

r hade han tillbringat i exil. Landsförvisningen - eller flykten som det ofta heter i den svenska historieskrivningen - ägde rum i September 1527 (se bl. a.

Cornelius 1886-1887, s. 37) och redan d

å

ans

å

gs han vara gammal; själv uppgav han i ett brev till Gustav Vasa sin höga

å

ider som en anledning till varför han ville stanna kvar i Polen (efter bl. a. O. Sjögren 1896).

Klostret i Landa (Ląd2) blev Brasks sista till f ykt. De tre

å

ren innanför klostrets murar, under cistersiensordens regier, mäste ha främjat tankar om det förflutna. Man kan förmoda att biskopen s

å

g tillbaka p

å

sitt liv och sökte en rekapitulation. I hela sitt liv hade han varit en öppen människa, van vid att använda spr

å

k i tal och skrift och säkert kommunicerade han ocks

å

med sina m edbröder utan sv

å

righeter3. Hans levnadsöde var säkert

1 Liber mortuorum monasterii Lm ulensis ordinis cistersiensis citeras av Paulus W ybieralski (1791). B oken gavs u t i Lwów 1888 i serien P om niki dziejowe Polski, M onum ento Polonae Historica av d r Wojciech Kętrzyński. N otisen lyder: (30 juli 1538), Obiit dom inus loannes episcopus Lincopensis de Gothia, am icus et confirater nostei; s. 491.

2 K lostret är relativt välbevarat och har en hem sida p

å

svenska ( http://wwvv.lad.pl/svenska/

historia.php). D o m asławski 1981

ä

r en kort, m en kom p eten t beskrivning av klostrets historia.

3 V ardagsspr

å

ket var m ed all sä k erh e t tyska, m u n k arn a hade i enlighet m ed e tt privilegium fr

å

n 1193 rekryterats fr

å

n R heinland. K lostret fick sina första polska ab b o tar i m itten av 15 hundratalet.

(2)

132 W itold M aciejew ski

IIl. 1. Brev av Paulus W ybieralski, u r Linköpings siadsbibliolcks sam lingar, scannat av Eva Nilsson Sjöquist. Lindblom 1795, s. 384 förklarar: „ O riginal-brefvet är a f rkeb. ProCancl.

Ä

och C o m m en d eu ren v. Troil skänkt til Linköpings Bibliothek,

ä

fven som d en n a upplysning om Biskop Brasks grafv

å

rd genom dess försorg blifvit föranstaltad af Svenske Legations Sekret, i W arschau H :r Sam. Nie. C asström , hvilken genom Fürsten Prim as i P ohlen f

å

tt den fr

å

n K lostret i L an d a ”.

(3)

Hans Brasks gravv

å

rd i Landa ( Ląd). Brasks and ra lapp 133 välkänt i klostret, och likas

å

hans egna bild av det förflutna och tolkning av utvecklingen i hemlandet. Man kan nästan ta det för givet att Landa m

å

ste ha varit den plats d

ä

r det sista ordet har bevarats.

Paulus Wybieralskis brev fr

å

n den 18 november 1791

Den 18 november 1791 rapporterade prior Paulus Wybieralski i brevform om samtliga existerande efterlämningar etter Linköpingsbiskopen. Brevet skrevs p

å

begäran av general auditom Krzysztof Żórawski och

å

terfanns i Linköpings Stiftsbibliotek (Originalet som bevarats tili v

å

ra dagar publicerades i Lindblom 1795 Bd II, s. 384-386). Förutom den ovannämnda notisen i Liber m orttuorum beskriver priorn ytterligare tv

å

sp

å

r av biskopens vistelse i Landa: en tavla i novitiatet och ett epitafium.

MÅ LNINGEN

Tavlan anses idag med största sannolikhet vara försvunnen. Denna uppfattning delas av Conny L A Petersson, författare tili en broschyr om Brask (Petersson, 1983, s. 50). Petersson m enar att Brasks ansikte har förblivit okänt; den enda historiskt trovärdiga källan är kopparstick föreställande Stockholms blodbad, gjort p

Å

beställning av Gustav Vasa.

Bilden i Landa skulle kanske kunna ge en uppfattning om biskopens utseende i livets slutskede. Prior Wybieralski beskriver tavlan som ”tre alnar l

å

ng och tvä alnar bred (...), föreställande dignitären klädd i ankell

å

ng högtidlig skrud (...), vid dignitärens vänstra sida är mitra och kräkla avbildade, vid hans högra sida är hans säte synligt, vars ruiner funnits kvar n

å

gonstans nära klostret i enlighet med gammal tradition (...)”.

Tavlan fanns kvar p

å

klostret 1791. Dess senare öde förblir okänt4. En monumental svensk publikation fr

å

n 1896, tillägnad Gustav Vasas 400-ärs minne inneh

å

ller dock en reproduktion av biskopens avbild (Sjögren, 1896, s. 206):

4 P

å

18 h u n d ratalet blev klostret plundrat ett p a r g

å

nger.

(4)

W itold M aciejew ski

B lskop Ha n s B rask

III. 2. U r G u sta f Vasa. Ett 400-

å

rs-minne. A f dr. O. Sjögren, Stockholm , F röleen & Comp., 1896, s. 206.

R eproduktionen är av lg kvalite och bedönm ingen m

å

ste bli osäker,

å

särskilt med tanke p detaljer som om talas av fader Wybieralski att tv

å å

skilje r den fr

å

n originale!: ruinmotivet vid biskopens hö g ra sida o ch en p

å

skrift vid Brasks fötter. Brasks anletsdrag är betydligt mjukare än de p

å

B lodsbadstavlan; relationen m ellan de btla porträtten verkar dock

å

om öjlig att uttyda.

(5)

Hans Brasks gravv

å

rd i Landa ( Ląd). Brasks andra lapp 135 Uteläm nandet av den nämnda p

å

skriften i en bok tili Gustav Vasas ära

kan kanske vara lättare att först eftersom dess budskap nog inte skulle

å

vara möjligt att aceptera enligt den konventionen. Enligt Wybieralski lyder texten p

å

följande vis:

Joannes Ostrogotus Lyncopensis Episcopus, U ltim as C atholicus ex Svecia Lutheranism o tunc infecta et Catholicis infesta a Gustavo p rimo L u theran o Rege pulsus ad Landense M onasterium se contulit, atque in illo reliquum vitae suae semper alias laudabilis eo purius et sanctius quo tranqullius in jugi contemplcitione et piis operibus exegit, ac feliciter consum m avit A.D. 1539.

Linköpingsbiskopen var ’’ultimus Catolicus”, den allra siste katoliken fr

å

n det av luteranism infekterade Sverige, dar den katolska tron var hotad. Joannes utvisades (pulsus) frn Sverige av ’’Gustav den förste

å

Lutherske”. Han (Brask) anslöt sig till Landa klostret, dr han tillbringade

ä å

terstoden av sitt liv som dessutom alltid varit lovvärt och rent och heligt, och som han tyst och i en ständig kontemplation fromt lämnade och lyckligt avslutade A.D. 1539.

EPITAFIUM

Epitafiet är det tredje sp

å

ret efter biskopens vistelse och död i klostret i Landa. Gravhällen av marmor finns idag insatt i väggen i östra klosterg

å

ngen. Basreliefen är förhllandevis blygsam och föreställer

å

biskopens mitra, kräkla och vapentavla med klöverbladskors över vargsax.

Vapentavlans heraldiska korrekthet är n

å

got tveksam; vargsaxen liknar snarast tv

å

sammanflätade fiskar som bär korset i sina munnar. Änd

å

känns motivet av biskopens beröm da sigill igen. H ällen är sliten och i d

å

ligt skick, den har antagligen länge varit en del av golvet, förmodligen i sakristian. Dessutom är den bru ten p mitten och sammanfogad igen med

å

cement. U nder reliefen finns epitafiet inristat i latinsk majuskel.

(6)

III. 4. Inskription i Brasks gravhäll. Foto K atarzyna Skalska.

(7)

H ans Brasks gravv

å

rd i Landa (Ląd). Brasks andra lapp 137 Att transkriptionen och tolkningen är osäker beror inte bara p

å

tavlans

tillst

å

nd. Texten v

å

llar översättningsproblem, den är gtfull, felstavad och

å

jnneh

å

ller ett par ställen sorn är svrtolkade även för erfarna latinisier.

å

Konsultationer har varit nödvändiga. Mest hjälp har jag ftt av Anna

å

Skolimowska p

å

Ioannes Dantiscus Arkiv i Warszawa5. Transkriptionen omfattar upplösta ligaturer och ett par gissningar:

IPY TA PH IV M D /om i/N l E PIS C O P I LYN C O PEN SIS P R E S V L IS E X A N N IS C ER TV S D E M O R T E IO H A N N IS X D T R IPLATIS SIM V L O C T O C /on/M V N E R A T IS H IC C E L E B R IQ /e/

L O /C O / VITA /m / F IN IV IT IN ISTO Q V I /F /V IT O S T G O T V S E X V L SIN E LA B E R E M O T V S R E G IS V IVANI G O STA I L U T E R IA N I

Initialraden (rubriken) är klar: Epitafium över herren biskop i Linköping (I är felstavat i s.f. E). I det tföljande Presulis ex annis certus de morte

å

Johannis verkar syntaxen vara bru ten. Kanhända anger nom inativus certus det korrekta sp

å

ret praesvl ex annis certvs de inorte Iohannes ’ledare, av

å

ldern säker p

å

döden, Johan’ och kan syfta p Hans Brasks höga

å

lder vid

å

dödsögonblicket.

X D TRIPLATIS SIMVL OCTO C/om/M VNERATIS är ytterst dunkelt:

- orden triplatis och communemtis förekommer ej i kompetenta lexika. D et till triplatis närmast st

å

ende ordet torde vara triplaris

’trefaldig, tre g

å

nger’.

- communeratis kan vara härlett av munero ’ge g

å

vor’ (?muneratis), meningen skulle dock förbli oklar. Möjligen inneh

å

ller det stavfel och kan tolkats som connumeratis ’räknad’, jfr Wybieralskis tolkning i brevet, III. 1 ovan,

- X st

å

r för decem ’tio’

- D är en felstavad ligatur för et ’och’.

5 D r A nna Skolimowska

ä

^{r chef p}

å

institutionen f

ö

r utgivning av historiska k

ä

^{llor vid}

Warszawa U niversitet, C en tre for Studies on the Classical Tradition in P oland and E ast- Central E u ro p e, University of Warsaw (O BTA ) and Polish A cadem y o f A rts and Sciences (PAU) (P racow nia E d ytorstw a źró d eł, In sty tu t B adań Interdyscyplinarnych ‘A rtes Liberales”, U niw ersytet Warszawski) och h a r hand om utgivningen av loannes D antiscus brevsamling, jfr bokserien Corpus Epistulanim Ioannis Dantisci. A rkivet inn eh

å

^{ller n}

å

^gra

hittills outgivna brev av H ans Brask.

(8)

Om ex annis st

å

r i samband med nästa tv

å

rader decem et triplaris simvl octo connvmeratis, d

å

kan alltsammans tolkas som ’(säker p

å

döden) efter att ha räknat samman

å

r tio

å

r g

å

nger tre plus

å

tta’, dvs. 38 som kan syfta p

å

Brasks döds

å

r 15386.

HIC CELEBRIQ/e/ LO/CO/ VITA/m/ FINIVIT IN ISTO QVI /F/VIT OSTGO TVS EX VL SINE LABE REM O TV S R E G IS V IVANI GOSTAI LU TERIAN I betydcr ’Här, p

å

denna berömda plats har den östgötske landsförvisade avslutat silt liv, utan skuld och skam, utvisad av?

kung Gustav, den luthe rske’ eller ’den lutherske? kungen Gustavs östgötske landsflykling, utvisad utan skuld (och skam)’.

Fr gctocknet i det föreg

å å

ende star f

ö

r attributet VIVANI. Vivani är tili tlen grad ovanligt alt det blir ersatt med ett annat ord av prior Paulus Wybieralski. I bans version heter kungen i epitafiet Regis prim i Gustavi Luterani, dvs. ’kungen den förste Gustav den lutherske’. Anna Skolimowska har utg

å

t t fr

å

n sina kunskaper i stavningsfel som gjordes av halvlitterära stenhuggare. Hon menar att stenhuggaren i första hand mäste ha orienterat sig e fter antalet vertikala streck ("stavar”) i minuskeln i f lagan. I sä lall är del möjligt att ursprimgsordet inhum ani har u

ö

tt y tts som VIVANI eftersom bokstaven H ofta faller bort i handskriften och ett gement M kan ha reducerats. Tolkningen är dock osäker.

A nakoluter och om kastningar kan ha förorsakats av att ursprungstexten varit versifierad och det var versm

å

ttet som styrde syntaxen i fem rader. Hexametern upptäckte Lars Wollin som jag visade texten för vid ett tillfälle för ett par

å

r sedan:

presulis ex annis certus dc m orte lohan n is

? ? triplatis simul octo (co n )m u n e rat is hic celebrique loco? vita finivit in isto qui fuit ostgolus exul sine labe rem otus regis vivani G ostai L uteriani

Sammanfattningsvis kan man v

å

ga p

å

st

å

att epitafiets förunderliga form är ett resultat av diskrepans mellan en spr

å

kligt och även artistiskt avancerad förlaga och ett okunnigt utförande. Stenhuggarn var fönnodligen analfabet, författaren var poet.

' 3 0 juli 1538 anses vara det korre kta datumet. D e t framg

å

r av bl. a. orilningen i Liber mortuorum (utgivaren Wojciech Kętrzyński p

å

pekar alt den I augusii ocks

å

kan komma i fr

å

ga, 1888, s. 491 ). P

å

skriften p

å

den f rsvunna tavlan anger 1539 som döds

ö ö

r. enligt Wybieralskis redogörelse . 1538 hekräftar dock ocks

å

andra källor (det fram r av Magnus g

å

Haraldssons brev till Dantiscus Iran Rostock, av 3 fe bruari 1542,. U U B , H. 155, f. 59-6(1).

(9)

Rekonstruktionen av förlagan leder i s

å

fall till följande tolkning av inskriptionen (hexametern är n

å

gorlunda bevarad):

E P IT A P H IV M D O M IN I E PIS C O P I LY N C O PEN SIS PR E S V L IS E X A N N IS C ER TV S D E M O R T E lO H A N N E S D E C E M E T T R IP L A R IS SIM V L O C T O C O N N V M E R A T IS H IC C E L E B R IQ E L O C O VITAM F IN IV IT IN ISTO Q V I F V IT O S T G O T V S E X V L SIN E L A B E R E M O T V S R E G IS IN H U M A N I G O ST A I L U T E R IANI

Den svenska översättningen är förslagsvis följande:

Epitafium över herren biskop i Linköping, Johan, ledare, säker p

å

döden efter all ha räknat samman

å

r tio ganger tre plus atta. H

ä

r, p

å

denna berömda plats har den östgötske landsf r visade avslutat sitt v,

ö

utan skuld och skam, utvisad av den inhumane lutherske konungen Gustav.

Hans Brasks gravv

å

rd i Landa (Ląd). Brasks andra lapp 139

DEN ANDRA BRASKLAPPEN

Den brasklapp fr

å

n 1517 vi känner via Olavus Petris berättelse (’’härtill är jag nödd och tvungen”) lär ha inneh

å

llit ett rättfärdigande för Brasks tidigare beslut som han ans

å

g sig vara tvungen till att fatta i strid med sin egentliga övertygelse. Även om anekdotens historiska grund kan ifr

å

gasättas, kan den tolkas som prototyp för det budskap som blir uppenbarat av Landaepitafiet.

Epitafiet skiljer sig fr

å

n den vedertagna konventionen. D et är sl

å

ende att panegyriken i det närmaste saknas. Biskopens förtjänster och bragder omnämns inte m ed ett enda ord. Inte heller är hans from het, exemplariska tro, trohet mot kyrkan omnämnda. Ingen didaktisk klang.

Striden mellan protestantismen och katolicismen omnämns bara indirekt, implicite, i attributet luteriani till kungens namn. Konventionen respekteras av den andra, av allt att döma, senare p

å

skriften p

å

det försvunna porträttet (Ultimos catholicus.. se ovan).

Tv

å

andra motiv fram träder i st

ä

llet mycket tydligt: förnekandet av skuld och anklagelsen mot kungen. Förvisningen ur hemlandet, det högst skamliga straffet om näm ns tv

å

g

å

nger (exul och remotus), den landsförvisades egna skuld förnekas kraftigt (sine labe). Kungens namn med attribut (REG IS INHU M ANI GO STAI LU TERIANI) intar nästan lika mycket plats p

å

tavlan som namn p

å

den avlidne. Dessa tv

å

egennamn med sina attribut inramar inskriptionen, st

å

r i opposition till varandra.

(10)

De tv

å

korta ’begravningstalen’ ur Landaklostrets samlingar sammanfattar Linkopingsbiskopens liv, b

å

da vill framh

ä

va det mest v

ä

sentliga. Till synes

ä

r de lika. Men skillnaderna r

ä

ttf

ä

rdigar tesen att inskriptionens centrala budskap

ä

r ett personligt, k

ä

nsloladdat f

ö

rsvar av biskopens egna heder och ett utpekande av f

ö

rf

ö

ljaren. Den n

ä

stan dagsaktuella klangen kan v

ä

cka tvivel om Brask avslutade sitt l

å

nga liv

’’lyckligt och i full frid”, som framg

å

r av det andra, konventionella epitafiet.

Budskapet till efterkommande har utformats till ett f

ö

rsvar f

ö

r den avlidnes goda namn, en vanhedrad person, en som

å

terigen var ”n

ö

dd och tvungen”7.

LITTERATUR

C ornelius, C.A. (1886-1887). Svensk a k r y k a n s h is to r ia fte r refonnationen, F

örra

^delen.

U ppsala, R. Alm qvist & 3. Wiksell.

D om asławski, J. (1981). Kościół i klasztor w L ą d z ie .Warszawa, Poznań: PW N.

Kętrzyński, W. (1888). Liber m o rtuorum m onasterii L andensis ordinis cistersiensis. In:

Pom niki dziejowe Polski tom 5, Lwów, N akładem A kadem ii U m iejętności w Krakowie.

Lindblom , J.A. (1795). L in k

ö

pings B il iotekets Handlingar Bd II.

Petersson, C.L.A. (1983). Biskop Brask och g l i mn hans sam tid, N o teria ft a r f r

å ö

rlag 1983.

Sj

ö

gren, O. (1896). G u s ta f Vasa E tt 400-

Å

rs-M inne. Stockliolm, F rÁ

ö

léen & Com p.

Śla ski, K. (1968). Z dziejów stosunków kultu raln y ch polsko-szw edzkich w X V II. W: J. i A.

M esseniusow ie, G dańskie Zeszyty H um anistyczne, R. X, z. 2, s. 7-25.

Ślaski, K. (1977). Tysiąclecie polsko-skandynaw skich stosunków kulturalnych. Wrocław:

Ossolineum .

Allatum die 25 mensis Martii 2009

7 B rask l

ä

r ha la

ä

m n at mycket m er e fter sina elva aktiva

å

r i Polen, jfr K azim ierz Śląski 1968 och 1977. H istorien om svenska f

ö

^rs

ö

k att kom m a

ö

ver Brasks kvarl

å

^{tenskap b}^a

ö

r beskrivas av en forskare m ed intresse f

ö

r spion-och deckarm otiv.