funktion – ett svensk-polskt studium
Monika Jazowy-Jarmuł
Jagellonska universitetet, Kraków
The primary objective of the present study is to fi nd translational equivalents of Swedish demonstrative pronouns used in attributive function in the nominal phrase and compare these equivalents with the original forms in terms of their structure and meaning. A comparative analysis of selected examples excerpted from the source language and their translation equi- valents presented here will make it possible to identify differences as well as similarities between them, which will enable the principle of equivalence to be implemented at particular planes.
1. Inledning
Föreliggande uppsats utgör ett försök att utreda på vilket sätt svenska demonstra- tiva pronomen i attributiv funktion återges i polsk översättning. För att realisera detta syfte har en jämförande analys mellan original och översättning, avseende pronomenets struktur och betydelse, genomförts. Varje svenskt exempel ställs samman med sin polska översättning, vilket gör det möjligt att fastställa på vilket sätt de translatoriska motsvarigheternas struktur och innehåll blir förändrade res- pektive oförändrade i förhållande till originalet. Den ideala översättningen vore den i vilken bevarandet av både form och innehåll återfi nns, samt i vilken alla textfaktorer och funktioner kan överföras eller återskapas i måltexten. I prakti- ken visar sig en fullständig formell och semantisk synonymi mellan utgångstext och källtext nästan omöjlig. Orsakerna till detta är att källspråket och målsprå- ket nästan aldrig är identiska. Varje språk förfogar över olika språkmedel, och det är inte möjligt att man i en översättning använder samma grammatiska och lexikaliska lösningar som i originaltexten. Översättaren är på ett eller annat sätt tvungen att frångå originalets lösningar, vilket kan medföra formförändring, in- formationsförlust eller tilläggsinformation. Eftersom översättningsproblemati- ken granskas utifrån ett lingvistiskt synsätt har den största uppmärksamheten i undersökningen ägnats åt språkliga faktorer medan utomspråkliga faktorer behandlas i mindre grad. Den translatoriska analysen, jämförelser av svensk ori- ginaltext med dess polska översättning, möjliggör allmängiltiga slutsatser som gäller ekvivalens, vilka kan antas ha giltighet även utanför det undersökta ma-
terialet. Materialet för undersökningen har valts ur böcker av Ingmar Bergman, Stieg Larsson, Sven Delblanc, Bengt Sigurd, Gösta Knutsson och Nicklasson- -Młynarska samt deras polska översättningar.
2. Demonstrativa pronomen i svenskan
I traditionella beskrivningar av svensk grammatik urskiljs tre huvudgrupper av pronomen utifrån deras semantiska och funktionella egenskaper (t.ex. Wessén 1968:
47; Beckman 1968: 68–69; Lindberg 1980: 93; Thorell 1973: 75; Szulc 1992: 85):
– bestämda (defi nita) pronomen varmed referenten utpekas eller som anger att referenten är specifi k (känd) för mottagaren och kan unikt identifi eras av honom i verkligheten eller i en textvärld
– interrogativa pronomen hänvisar till något som är obekant för talaren och som han vill ha närmare bestämt
– obestämda (indefi nita) pronomen som anger att referenten är icke-specifi k för mottagaren och därmed inte unikt identifi erbar för honom.
En mer detaljerad indelning av pronomen föreslogs av Svenska Akademiens grammatik (1999, hädanefter SAG), den centrala svenska referensgrammatiken idag. I denna grammatik räknar man med fyra huvudgrupper av pronomen, dvs.
defi nita, interrogativa, kvantitativa och relationella (SAG 1999a: 236). Defi nita pronomen anger att något är unikt identifi erbart i texten eller i kommunikations- situationen. Med hjälp av interrogativa pronomen efterfrågar talaren referentens identitet eller egenskaper. Kvantitativa pronomen karakteriserar referenten med hänsyn till antal och mängd medan relationella pronomen sätter referenten i en viss relation till andra referenter ur ett bestämt perspektiv.
Demonstrativa pronomen bildar en undergrupp inom kategorin defi nita pro- nomen. Karakteristiskt för dessa pronomen är att de utpekar en referent i en viss kommunikationssituation eller i textsammanhanget. Den utpekade referenten sätts ofta i mer eller mindre kontrast till andra, i sammanhanget aktuella, refe- renter av samma slag (SAG 1999a: 306). Demonstrativa pronomen används i första hand deiktiskt, dvs. pronomenet pekar på en referent i talsituationen, men också anaforiskt. Vid anaforisk användning hänvisar pronomenet till någon eller något som kan identifi eras med hjälp av den språkliga kontexten, dvs. refe- renten är specifi k genom att den tidigare har nämnts (direkt anaforisk syftning) eller att den kan associeras med ett annat objekt som redan har nämnts (indirekt anaforisk syftning) (SAG 1999a: 166).
I fråga om funktion kan demonstrativa pronomen fungera antingen självständ- igt och bilda huvudord i en nominalfras eller förenat, som attributiv bestäm- ning i en nominalfras. Attributiva led i nominalfrasen kongruensböjs efter det överordnade ledet, dvs. rättar sig i fråga om numerus, species och kasus efter det överordnade substantivet (Thorell 1973: 37). Som defi nit attribut placeras de- monstrativa pronomen i en nominalfras vanligtvis före kvantitets- och adjektiv- attribut och efter eventuella emfatiska attribut (SAG 1999b: 13).
I vetenskapliga framställningar har åsikter om antalet demonstrativa pro- nomen skiftat. I min undersökning tillämpar jag den modell som presenteras i traditionella svenska grammatikor i vilka, som bestämning i en nominalfras, följande demonstrativa pronomen redovisas:
Tabell 1. Demonstrativa pronomen i svenskan (enligt Lindberg 1980: 100–101; Thorell 1973: 43, 91-93; Wessén 1968: 58–59)
Singularis
Pluralis
utrum neutrum
den det de
den här det här de här
den där det där de där
denne (mask.) / denna detta dessa
samme (mask.) / samma samma samma
sådan sådant sådana
sådan här sådant här sådana här
sådan där sådant där sådana där
likadan likadant likadana
dylik dylikt dylika
3. Jämförelse mellan svenska demonstrativa pronomen och deras polska translatoriska motsvarigheter
I detta kapitel framläggs en undersökning av svenska demonstrativa pronomen i attributiv användning och deras översättning till polska. Undersökningsmetoden bygger på en jämförande analys av översättning och original, dvs. den svenska versionen ställs samman med sin polska översättning. En kontrastiv analys möjlig- gör ett fastställande av de mest frekventa (dominerande) översättningssätten samt om de polska translatoriska ekvivalenterna är adekvata, dvs. förmedlar samma betydelse som det svenska originalet. Pronomen likadan och dylik il- lustreras inte med exempelmeningar eftersom deras förekomst är lågfrekvent i det analyserade materialet, vilket omöjliggör några generaliseringar i fråga om översättningssätt. Materialet till undersökningen har inhämtats från böcker ur olika kategorier vilket torde motverka ensidighet.1
1 Materialet omfattar ungefär 1000 exempel som har blivit samlade i samband med ett annat projekt (se Jazowy-Jarmuł 2006).
I översättningsprocessen väljer översättaren bland olika språkliga medel som ett språk har till sitt förfogande och dess val är ofta subjektivt. Alternativt skulle man ha kunnat genomföra en analys på basis av två eller fl era översättningar (gjorda av olika översättare) av samma svenska text. Då hade man kanske fått fram fl er återgivningssätt av de svenska demonstrativa pronomenen i attributiv funktion i polskan. Det föreligger tyvärr bara en tryckt översättning av varje bok som det explicit refereras till i min undersökning. I undersökningsmaterialet är det inte ovanligt att fl era polska motsvarigheter uppvisar likartad struktur vilket leder till jämförbara resultat. Från alla inhämtade exempel har jag valt ut 198, eftersom de representerar de mest frekventa återgivningssätten. I följande analys anförs endast ett exempel för att illustrera ett visst återgivningssätt. Analysen gör inga anspråk på fullständighet och är tänkt som en utgångspunkt för mer ingå- ende studier inom detta område. Det samlade materialets begränsade omfattning gör dock möjligt att fastställa vissa funktioner av pronomen t.ex. som deiktiskt eller anaforiskt uttryck i den textuella användningen.
Demonstrativa pronomen den, det, de
(1) Det var den 22 september 1966. [...] Den dagen fanns noga räknat tretton båtar på Hedebyön. (L)
To było 22 września 1966 roku. […] Tego dnia mieliśmy na wyspie dokładnie trzynaście łodzi.
(2) På den tiden tog resan nästan två dygn. (PS) W owych czasach podróż trwała blisko dwie doby.
(3) I brevet till Ernst ligger ett annat brev.[...] Men det brevet är igenklistrat. (B) W liście do Ernesta jest inny list. […]Ale ten list jest zaklejony.
(4) Det var den bilen hon ville köpa. (D) Zamierzał kupić ten samochód.
(5) Vi bjuder hit den drummeln och tittar närmare på honom. (B) Zaprosimy tu tego łobuza i przyjrzymy mu się bliżej.
Demonstrativa pronomen som utgör defi nit attribut i svenska nominalfraser har i alla de ovannämnda exemplen fått demonstrativa pronomen som sina transla- toriska motsvarigheter. Demonstrativt pronomen tillhör framförställda bestäm- ningar i svenskan men i polskan räknas det både till framförställda och efterstäl- lda attribut. Oftast står dessa bestämningar i början av en nominalfras i polskan men de kan även förekomma direkt efter nomen (Cirko i: Engel 2000: 806–807).
I exempel (1) och (2) används demonstrativt pronomen anaforiskt, dvs. tala- ren hänvisar till en i texten given tid, men samtidigt meddelar han också att den omtalade tiden befi nner sig på avstånd från den tid han själv befi nner sig i (jfr SAG 1999a: 324). Den avsedda tiden kontrasteras mot taltiden men också mot andra möjliga tider i det förfl utna eller i framtiden (SAG 1999a: 324). I exempel (1) refererar det anaforiska uttrycket till korrelat som är explicit uttryckt i texten medan i exempel (2) korrelatet utgörs av innehållet i föregående satser och kan
därmed förutsättas existera i det textuella rummet. Demonstrativa pronomen kan förlora sin deiktiska karaktär och snarare fungera som uttryck för en defi nit betyd- else om de förekommer i obetonad position i satsen (Maciejewski 1983: 207–
208). I postnominal position är också pronomenets deiktiska karaktär försvagad (Engel 2000: 833). Den bestämda artikeln signalerar bestämdhet (unikhet) som innebär att den referent som beskrivs av substantivet är specifi k för mottagaren och kan unikt identifi eras av honom i verkligheten eller i en textvärld. Polskan, i motsats till svenskan, saknar ett särskilt morfologiskt uttrycksmedel för be- stämdhet. Man använder en del andra uttryck, som t.ex. demonstrativa prono- men, för att ange de betydelseskillnader som i svenskan uttrycks genom artiklar.
Med hjälp av demonstrativt pronomen kontrasteras nominalfrasens referent mot andra referenter av samma slag, dvs. referenter som passar in på substantivets beskrivning (SAG 1999a: 305). Substantiv med bestämd artikel refererar däre- mot unikt till endast en referent som ställs mot en referent (referenter) av annat slags och väcker därmed inte någon föreställning om andra referenter av samma slag (SAG 1999a: 304).
Demonstrativa pronomen i deiktisk användning i exempel (3) och (4) (både svensk och polsk version) väcker föreställningen om andra referenter av samma slag som är aktuella i talsituationen. Det fi nns fl era brev (ex.3) och bilar (ex.4) i talsituationen och talaren utpekar och kontrasterar den omtalade referenten för att visa vilken av referenterna i den givna mängden som avses. Demonstrativt den i exempel (5) används tillsammans med substantiv i nominalfras som refere- rar till person. Genom sitt val av nominalfras med demonstrativt pronomen den som anaforiskt uttryck kan talaren etablera social och kulturell distans inför den avsedda referenten.
Demonstrativa pronomen den här/den där, det här/det där, de här/de där (6) Ska den där pojken bli präst! Som inte har vett att ta vara på en ung kvin-
nas heder. Du var inne hos honom på natten. (B)
Ten chłopiec zostanie księdzem! A nie ma na tyle rozsądku, żeby zadbać o cześć młodej kobiety. Byłaś u niego w nocy.
(7) Under rättegången hade Mikael ofta tänkt tillbaka på den där midsom- marafton. (L)
Podczas procesu Mikael często myślał o tym sobótkowym spotkaniu.
(8) Min man Gustav, den där snälla tjockisen som sitter där borta, ja just det!
(B)
Mój mąż Gustaw, ten sympatyczny grubasek, który tam siedzi, tak, właśnie – o tobie mówię kochanie!
(9) Vi har ju valt det här livet. (B) Wybraliśmy takie życie.
(10) Ta de här värktabletterna till natten. (B) Proszę wziąć te tabletki przeciwbólowe na noc.
(11) Den här äldre herrn förde sig på ett mycket värdigt sätt. (B) Jegomość ów poruszał się bardzo dostojnie.
I alla de ovannämnda exemplen har svenska demonstrativa pronomen också de- monstrativa pronomen som sina polska motsvarigheter. De svenska pronome- nen den här/den där (pronomen + rumsadverb) utgör för talaren ett medel att markera det egna perspektivet; talaren är referensens utgångspunkt. Pronomenet den här anger att den avsedda referenten fi nns nära talaren, medan den där anger en viss distans (SAG 1999a: 316; Lyons 1977: 669; Maciejewski 1983: 209).
Denna betydelse realiseras i polskan av demonstrativa pronomen ten (den här) och tamten (den där) (Karolak i: Polański 1995: 611; Maciejewski 1983: 209).
I exempel (6) används demonstrativt pronomen deiktiskt och hänvisar till referenten som inte fi nns i den konkreta talsituationen men som är aktuell (speci- fi k) både för talare och mottagare på grund av deras kännedom om det samman- hang där referenten ingår. Med hjälp av pronomenet den där vill talaren också markera avståndsförhållande, psykisk distans eller även, som i detta exempel, sin negativa inställning till den person som han talar om. Denna betydelse får inget explicit uttryck i den polska översättningen men kan indirekt förstås av kontexten som följer detta yttrande.
I exempel (8) urskiljs referenten med hjälp av demonstrativt pronomen som används deiktiskt. Talaren utpekar en referent som ingår i talsituationen men som samtidigt fi nns på ett visst (rumsligt) avstånd från honom. Avståndsbetyd- else förmedlas också av efterställt attribut i form av relativ bisats som sitter där borta. Denna betydelse realiseras i den polska översättningen bara av efterställt attribut. Demonstrativt pronomen är bara utpekande.
I det polska och det svenska exemplet (7) används demonstrativt pronomen anaforiskt, dvs. påminner mottagaren om en referent som redan introducerats i den föregående texten. Talaren betraktar från eget perspektiv den tid det är fråga om (den där midsommarafton) som avlägsen, som liggande före talarens nu, vilket uttrycks explicit med hjälp av pronomenet. Denna innebörd förloras i den polska versionen (fastän den potentiellt är möjlig att realiseras med hjälp av tamten).
De ovan presenterade exemplen illustrerar betydelseskillnaden mellan den där och den här. Deras förekomst i det språkliga uttrycket är beroende av refe- rentens distans respektive närhet till talaren. Pronomenet den här anger tillsam- mans med frasens huvudord en specifi k referent som kontrasteras mot andra referenter av samma slag, på grund av sitt nära avstånd till talaren. Attributivt den här används i exemplet (11) anaforiskt, dvs. refererar till referenten som redan fi nns närvarande i kontexten. Hänvisningen till nominalfrasens korrelat anges i den polska översättningen genom demonstrativt pronomen ów, som ut- gör efterställt attribut.
Polska ekvivalenter ten-tamten-ów visar skillnader i språksystem som med- för denna semantiska opposition. Pronomenet ów som har valts för att återge det svenska pronomenet den här används i ett tiotal exempel. Det används huvud-
sakligen för att aktualisera den referent som redan har introducerats i diskursen och förväntas fi nnas i mottagarens medvetande (SJP 1995: 552). För den pol- ska översättaren är varken närhet (ten) eller distans (tamten) alltså relavanta.
Det som framhävs av honom i (11) är att referenten tillkallas och kan identifi eras i kommunikationssituationen.
I de svenska och polska exemplen (9) och (10) fungerar pronomenet den här deiktiskt. I (10) utpekas en viss referent ur en mängd referenter och den betraktas som lokaliserad nära talaren. Tack vare det polska pronomenet ten be- varas den svenska betydelsen. I exempel (9) används nominalfrasen med det demonstrativa pronomenet den här för att utpeka det sakförhållande som talaren deltar i. Det svenska pronomenet realiseras doch av det polska taki (sådan) som framhäver egenskaper hos referenten men inte är identiferbart i fråga om närhet (eller distans). Till referentens identifi kation bidrar kommunikationssituationen där nominalfrasen yttras. I den polska översättningen anges avståndet alltså im- plicit, dvs. det kan förstås med hjälp av pragmatiska eller textuella faktorer.
Demonstrativa pronomen denna, detta, dessa
(12) Denna krönika är ett av de allra första litterära verk. (PS) Kronika ta to jedno z najwcześniejszych dzieł literackich.
(13) Man ser på detta sätt luckor i systemet t.ex. avsaknaden av t och ŋ. (S) W ten sposób widoczne stają się luki w systemie, np. brak t i ŋ.
(14) Detta år ringde telefonen redan halv elva. (L) W tym roku zadzwonił już o dziesiątej trzydzieści.
(15) Någonstans på denna begränsade yta måste kroppen fi nnas. (L) Gdzieś na tej ograniczonej przestrzeni muszą znajdować się jej zwłoki.
Både i de svenska och polska exemplen utgör demonstrativt pronomen defi - nit framförställt attribut (exempel 13, 14 och 15) i en nominalfras. I exempel (12) uppvisar den översatta meningen förändringar i satsens syntaktiska struktur i förhållande till originalet, dvs. efterställt attribut i form av demonstrativt prono- men motsvarar i översättningen defi nit attribut som förekommer efter nominal- frasens huvudord. I postnominal position är pronomenets deiktiska karaktär för- svagad (Cirko i: Engel 2000: 833).
Med pronomenet denna utpekas en referent ur en given mängd av referenter som passar in på nominalfrasens beskrivning och mot vilka den avsedda referen- ten avtecknar sig (en explicit kontrast till andra referenter med samma beskriv- ning i exempel 12 och en implicit kontrast i exempel 13, 14 och 15). Anaforiskt attributivt denna (pol. ten) i exempel (12) och (13) refererar till objekt som har presenterats, med samma substantiv som förekommer i de omtalade nominal- fraserna, redan i det föregånde.
I exempel (15) har korrelatet samma referens som det anaforiska uttrycket (ö likställs med begränsade yta) och talaren vill bara tillägga en extra informa- tion om den utpekade referenten (deskriptiv anafor) (SAG 1999a: 311). Genom
valet av det demonstrativa pronomenet detta (pol. ten) signalerar talaren att den avsedda referenten (detta år/ w tym roku) fi nns nära honom, dvs. hör till den del av talsituationen i vilken talaren själv ingår (jfr SAG 1999a: 314).
Demonstrativt pronomen samma
(16) Samma natt vaknar Anna och Henrik […]. (B) Tej samej nocy Annę i Henryka budzi […].
(17) Kvinnor behandlas inte på samma sätt när spelet är över. (PS)
Nie ma takiego samego traktowania kobiety, gdy kończy się element gry towarzyskiej.
(18) I samma ögonblick som det blev klart att SIB-projekten skulle utsättas för en granskning skickade Wennerström en check på 6 miljoner till SIB […]. (L) W tym samym momencie, w którym okazało się, że projekty będą poddane
kontroli, Wennerström wysłał ZPP […].
Det svenska demonstrativa pronomenet samma, som utgör nominalfrasens defi - nita attribut, har i den polska översättningen som sin motsvarighet fått det demonstrativa pronomenet ten sam eller taki sam. En nominalfras med demonstra- tivt pronomen (exempel 16 och 17) hänvisar till ett visst korrelat som är intro- ducerat tidigare i texten eller i talet. Den avsedda referenten sammanställs alltså med den förut nämnda referenten och bedöms som identisk eller exakt likadan.
Det komparativa pronomenet ten sam signalerar en fullständig likhet (exempel 16) medan taki sam en långtgående likhet (exempel 17). Denna betydelse reali- seras i polska explicit, dvs. översättaren har uttryckt i ord det som endast implicit framgår av textsammanhanget eller situationens bakomliggande kontext.
I exempel (18) får pronomenet sin betydelse bestämd genom efterställd be- stämning i form av komparativ bisats. De jämförda referenterna bedöms av tal- aren som identiska vilket anges av pronomenet ten sam i den polska versionen och implicit i originalet.
Demonstrativa pronomen sådan, sådant, sådana
(19) Om det dyker upp sådana här situationer i framtiden vill jag att du frågar mig […]. (L)
I jeżeli w przyszłości powstaną takie sytuacje, to chciałbym […].
(20) Sådana strävanden har nämnts såsom orsaker till ljudförändringar […]. (S) Owe tendencje podaje się też często jako przyczyny zmian fonetycznych
[…].
(21) Eller var sådana tankar ett tecken på att hon höll på att bli paranoid? (L) A może tego typu myśli świadczyły o ogarniającej ją paranoi?
Det svenska demonstrativa pronomenet sådan motsvaras i de fl esta fall av det demonstrativa pronomenet taki (exempel 19). Ett annat (sällsynt) översättnings- sätt är där sådan i översättningen ersätts av det framförställda (eller efterställda) demonstrativa pronomenet ów, som i exempel (20). I några jämförda exempel
har det attributivt använda demonstrativa pronomenet ersatts av ett deskriptivt attribut i form av nominalfras i genitiv tego typu (exempel 21). I de ovannämn- da svenska och polska exemplen används demonstrativt pronomen anaforiskt tillsammans med ett substantiviskt huvudord, som anger typen för en tidigare introducerad referent. I exempel (19) utvidgas pronomenet sådan genom tillägg av rumsadverbet här. En nominalfras med sådan här pekar på ett sakförhål- lande som talaren iakttar på nära avstånd. Denna betydelse uttrycks inte explicit (genom rumsadverb) i den polska översättningen men kan indirekt avläsas ur textsammanhanget.
Enligt SAG (SAG 1999b: 20) tillhör pronomenet sådan de deskriptiva (relationella) attributen i en enkel defi nit nominalfras. Detta pronomen kan också förekomma i en indefi nit nominalfras med kvantitetsattribut i form av en framförställd obestämd artikel (SAG 1999b: 44). Detta illustreras av exemplen nedan.
(22) […]han hade retats med henne. Gjort narr av henne. I vanliga fall skulle ett sådant beteende ha fått henne att mentalt osäkra en pistol. (L)
[…]on się z nią po prostu drażnił. Nabijał się z niej. W normalnej sytuacji takie zachowanie zmusiłoby ją do mentalnego odbezpieczenia pistoletu.
(23) De fl esta människor skulle ge åtskilligt för att ha en sådan gåva. (L) Większość ludzi dużo by dała za takie zdolności.
Med hjälp av pronomenet sådan hänvisar talaren till en viss typ av referent som betecknas med substantiv. Nominalfrasen (med obestämd artikel och demon- strativt pronomen) har i dessa exempel klassifi cerande funktion och anger in- defi nit betydelse (SAG 1999b: 59). Denna betydelse återges också i den polska översättningen. Det demonstrativa pronomenet taki tillhör snarare de deskriptiva attributen än determinativa i detta fall och anger också en viss typ av referent (Pisarkowa 1969: 61). Kvantitetsattribut i form av en obestämd artikel saknar sin explicita motsvarighet i den polska versionen, eftersom polskan inte förfogar över någon särskild morfologisk exponent för obestämdhetskategorin. Indefi nit betydelse förmedlas med hjälp av andra (språkliga och utomspråkliga) medel, i de anförda exemplen med hjälp av kontexten.
4. Sammanfattning
Den undersökning som här slutförts har avsett dels att belysa översättningspro- cessen i ett mer generellt grammatiskt perspektiv, dels att klarlägga de mest frekv- enta återgivningssätten av svenska demonstrativa pronomina i attributiv ställ- ning. Den analysmodell som härvid kommit till användning har sin teoretiska bas i kontrastiv grammatik. Resultatet av analysen kan förhoppningsvis vara till nytta både vid översättning av svenska texter till polska och vice versa.
En jämförande analys av original och översättning har visat att svenska de- monstrativa pronomen för det mesta också motsvaras av demonstrativa pro-
nomen, vilka kan antingen föregå eller efterfölja nominalfrasens huvudord i den polska översättningen. Andra återgivningssätt har sporadiskt förekommit i det undersökta materialet. Undersökningen har dock visat att betydelseskillnaden mellan de svenska demonstrativa pronomina den här och den där sällan återges med hjälp av pronomina ten och tamten. Avståndsbetydelse som är verbaliserat i originalet anges i översättningen implicit och kan förstås av den åtföljande kontexten, i vissa fall av andra attribut som ingår i samma nominalfras. Det kan konstateras att formella förändringar av källspråkliga grammatiska strukturer i översättningsprocessen modifi erar betydelse av målspråkliga motsvarigheter.
Strukturella skillnader förekommer vid översättning av pronomenet samma vilket får som motsvarande uttryck de två pronominan taki sam eller ten sam vilkas semantiska betydelse inte är identiska. Förändringar i måltexten gentemot originalet föreligger också i översättning av attributivt sådan, särskilt om detta åtföljs i en nominalfras av en obestämd artikel. Härvid kan noteras att förekoms- ten av demonstrativt pronomen taki i en nominalfras inte behöver implicera dess defi nita betydelse, som är fallet i svenskan. När pronomenet taki ingår i en nomi- nalfras med klassifi cerande funktion anger det snarare typen av en tidigare intro- ducerad referent än samma referent och hör till nominalfrasens deskriptiva och inte till determinativa attribut.
Litteratur
Beckman, N. 1968. Svensk språklära. Stockholm: Bonnier.
Engel, U. (red.). 2000. Deutsch–polnische kontrastive Grammatik. Warszawa: Wydaw- nictwo Naukowe PWN.
Jazowy-Jarmuł, M. 2006. Översättningsmöjligheter av svenska nominalfraser till polska.
Kraków: Księgarnia Akademicka.
Lindberg, E. 1980. Beskrivande svensk grammatik. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Lyons, J. 1977. Semantics. Vol. 1 & 2. Cambridge: University Press.
Maciejewski, W. 1983. Podstawy polsko-szwedzkiej kontrastywnej lingwistyki tekstu.
Uppsala: Wydawnictwo Naukowe UAM.
Pisarkowa, K. 1969. Funkcje składniowe polskich zaimków odmiennych. Prace Komisji Językoznawstwa nr. 22, PAN. Wrocław: Ossolineum.
Polański, K. (red.). 1995. Encyklopedia językoznawstwa ogólnego. Wrocław: Zakład Na- rodowy im. Ossolińskich.
SAG = Teleman, U., Hellberg, S. & Andersson, E. 1999a. Svenska Akademiens gram- matik, II: Ord. Stockholm: Norstedts.
SAG = Teleman, U., Hellberg, S. & Andersson, E. 1999b. Svenska Akademiens gram- matik, III:Fraser. Stockholm: Norstedts.
SJP = Szymczak, M. 1995. Słownik języka polskiego. Warszawa: Wydawnictwo Nau- kowe PWN.
Szulc, A. 1992. Gramatyka dydaktyczna języka szwedzkiego. Kraków: WUJ.
Thorell, O. 1973. Svensk grammatik. Stockholm: Esselte studium.
Wessén, E. 1968. Vårt svenska språk. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Källtexter
B = Bergman, I. 1991. Den goda viljan. Stockholm: Norstedts.
Bergman, I. 1995. Dobre chęci. (Den goda viljan. Övers. H. Thylwe). Warszawa:
Spółdzielnia Wydawnicza ”Czytelnik”.
D = Delblanc, S. 1978. Gunnar Emmanuel – en tidlös berättelse. Stockholm: Bonnier.
Delblanc, S. 1989. Gunnar Emmanuel – opowiadanie bez czasu. (En tidlös berättelse.
Övers. E. Gruszczyńska). Szczecin: Glob.
K= Knutsson, G. 1996. Pelle Svanslös på äventyr. Stockholm: Bonnier.
Knutsson, G. 1984. Przygody Filonka Bezogonka. (Pelle Svanslös på äventyr. Övers.
Z. Łanowski). Warszawa: Nasza Księgarnia.
L = Larsson, S. 2005. Män som hatar kvinnor. Stockholm: Norstedts.
Larsson, S. 2008. Mężczyźni, którzy nienawidzą kobiet. (Män som hatar kvinnor. Övers.
B. Walczak-Larsson). Warszawa: Jacek Santorski & Co Agencja Wydawnicza.
S = Sigurd, B. 1970. Språkstruktur. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Sigurd, B. 1975. Struktura języka. (Språkstruktur. Övers. Z. Wawrzyniak). Warszawa:
PWN.
PS = Nicklasson-Młynarska, J. (red.). 1999. Polen och Sverige: År av rivalitet och vän- skap. Borås: Centraltryckeriet.
Nicklasson-Młynarska, J. (red.). 1999. Szwecja–Polska. Lata rywalizacji i przyjaźni. (Po- len och Sverige: År av rivalitet och vänskap. Övers. A. Bodegård, E. Gruszczyńska &
L. Ilke). Borås: Centraltryckeriet.
