SVERIGESKILDRINGARI SAMTIDA SVENSKA ROMANER. DEBATTEN OM FENOMENEN OCH BEGREPPEN ’TNVANDRARLITTERATUR” OCH ’’INVANDRARFÖRFATTARE”

s. 3 3-50

Pa u l i n a Ja n k o w s k a

SVERIGESKILDRINGARI SAMTIDA SVENSKA ROMANER. DEBATTEN OM FENOMENEN OCH BEGREPPEN ’TNVANDRARLITTERATUR” OCH

’’INVANDRARFÖRFATTARE”

’’Invandrarlitteratur”, ’’invandrarförfattare” är ord som klibbar i min mun s

å

fort jag uttalar dem. D et är väldigt sv

å

rt att prata om ’’invandrare” och ’’invandrarlitteratur”. D et blir kusligt när man upprepar dem m

å

nga g

å

nger. E n g

å

ng s

å

g

å

r det att säga ’’invandrare” men om m an säger det tv

å

g

å

nger ’’invandrare”, ’’invandrare” s

å

blir det genast skrämmande och hotfullt. (Aleksander Motturis uttalande p

å

ABFs seminarium i Göteborg, 23.01.2010)

D ET D Ö D FÖ R K LA RA N D E PR EFIX ET

U n d e r 2000-talets första

å

tta

å

r publicerades e tt an tal skö n litterära böcker, s

å

väl ro m an e r som novell- och diktsam lingar skrivna av unga fö rfattare m ed utländsk bakgrund. M ed u tländsk bakg ru nd anses här personer som antingen själva är födda utom lands eller har minst en förälder som är det. H ä r räknas b land an n at M arjan eh B akhtiari, M arcus B irro, Zbigniew Kuklarz, H assan Loo Sattarvandi och A ndrzej Tichy, författare vilka denna artikel om fattar. A lla - förutom Zbigniew Kuklarz som är en litterär pseudonym och fö rfattaren s verkliga nam n förblir o kän t - syns i Im m igrant Institutets register. Registret inneh

å

ller skönlitterära författare som är födda utom lands oberoende av vilket spr

å

k de skriver p

å

eller var de är publicerade. F örfattare födda i Sverige m ed

å

tm instone en av föräldrarna född utom lands har ocks

å

tagits med. E n annan term som ofta förekom m er i d etta sam m anhang är benäm ningen ’’inv an d rarfö rfattare” . Jag satter citationstecken kring d etta begrepp som b är m ed sig kategorisering och

34

dikotomisering, etnifiering och rasifiering. D enna form av skillnadstänkande m edför dessutom begränsningar i den konstnärliga friheten. I varje form av nam ngivningsstruktur som ’’invandrarlitteratur” och ’’invandrarförfattare”

egentligen är döljer sig stru k tu rellt v

å

ld som litte ra tu re n alltid m äste m otsätta sig. Tanken att den s

å

kallade ’’invandrarlitteraturen” skulle kunna bli en ny form av litte ra tu r är estetiskt prob lem atisk för det kan inte innebära n

å

gon radikal frigörelse. Frigörelsen i litteraturen uppn

å

s genom formexperim ent, eller letande efter andra röster och tilltal. Friheten sker p

å

an dra sätt än genom positionering som p

å

förhand innebär att m an tystar n e r vissa fr

å

gor, erfarenheter, situationer eller m öten som kan bli viktiga i skrivandet. S am tidigtsom m an utnäm ns tili en genuin invandrarröst och fö ro rtsrap p o rtö r berövas m an sin kom plexitet och självständighet. E n fö rfattare som försvär sig tili att skriva som ’’in v an d ra rfö rfattare” har bakbundit sig själv.

F r

å

gan är om de unga författarna ens tem atiskt g

å

r a tt kategorisera p

å

det sättet. D eras b erättelser är ofta genom g

å

end e studier i passivitet och livstristess, ensam het och utanförskap, litterära vittnesm

å

l om ett mänskligt behov av kärlek, vänskap, trygghet och hopp. D essutom strävar författarna efter att skapa en egen berättelse om Sverige. D e gjuter fast sina rom aner i v

å

r sam tid genom att referera tili och inlem m a en mängd svenska samhälls- och kulturföreteelser sam t politiska diskurser.’’Invandrarlitteratur” brukar fokusera p

å

den erfarenhet som själva bytet av land och spr

å

k innebär och de unga författarna Sticker h

å

l just p

å

de förenklade föreställningar om och g eneraliserade gestaltningar av ’’in v an d rare” och ’’inv and rarsk ap”

(u n d an tag et utgörs av pseudonym en Zbigniew K uklarz Hjälp jag heter Zbigniew som kan läsas som e tt försök a tt

å

terg e det sm ärtsam m a vinglandet m ellan b

å

da identiteter). D e har utm anat sam tidens besatthet av etnicitet och kultur m en det är paradoxalt just de kategorier som tillmäts en central betydelse för tolkningen och m ottagandet av deras verk.

L itte ratu rv e taren M agnus N ilsson, nyligen aktuell m ed avhandlingen Den föreställda m

å

ngkulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa, tolkar d etta rejäla uppsving för etnicitet i den litterära debatten, och re n t av ett begär efter ’’in v an d ra rlitteratu r”, som en p ro d u k t av en fram växande

’’föreställning om Sverige som e tt m

å

ngkultu rellt sam hälle” . U ttrycket ansp elar p

å

m yten om n atio n en som en ’’föreställd g em enskap” m ed en hom ogen kultur. Nilssons huvudtes är att ’’den föreställda m

å

ngkulturen”

skymmer bilden av Sverige som e tt klassam hälle. H an ser upphöjandet av etnicitet tili en nyckelkategori för först

å

elsen av litterära texter av författare m ed ”icke-svensk etn icitet” som en p ro d u k t av n

å

got h an kallar ” en

identitetspolitisk lässtrategi”. D etta innebär att berättelserna ofta betraktas som m anifestationer av en strävan efter erkännande av just dessa ’’exotiska”

jdentiteter, eller med andra o rd som "identitetspolitisk litteratur” (Nilsson, 2010, s. 26).

D en m aktpolitiska diskurs som k o n stru erar ’’invan d rarlitteratu r” som ett uttryck för fö rfattarens etnicitet ifr

å

gasätts av m

å

nga litteratu rv etare och skönlitterära författare. L itteratu rv etaren Lars W endelius, som 2003 gav u t en studie av en n

å

got äld re fö rfattarg e n era tio n , u n d er tite ln Den dubbla identiteten, immigrant- och minoritetslitteratur p

å

svenska 1970 - 2000, säger att:

Ja, det är nog tveksamt om de här författarna skulle g in under min definition.

å

De yngre författarna skiljer sig, s

å

vitt jag först

å

r, fr

å

n dem jag har studerat bland annat s

å

tili vida att deras författarskap helt och h

å

llet är form ade i en svensk kontext. Jag har ocks

å

intrycket att de inte alls har stött p

å

samma sorts hinder när det har gällt att etablera sig som författare. D ärem ot kan de nya s

å

kallade invandrarförfattarna skildra m iljöer och erfarenheter som inte tidigare gestaltats iitterärt, svenska miljöer och svenska erfarenheter, om man vill vara tydlig. Och det är n

å

got som de har gemensamt med andra litterära v

å

gor. (SvD 23.11.2003)

F ö rfattaren T heodor Kallifatides, som är född i G rekland, h ar f

å

tt dras med ep itetet ända sedan han d ebuterade 1970, och ogillar det starkt. I en intervju b erättar han:

För den nya generationen författare är det ju ett begrepp som heit och hllet saknar

å

grund. Och det gör det ocks

å

i mitt fall. Jag skriver p

å

svenska, jag har svenska kolleger, och jag konkurrerar med dem om de svenska läsarna. Väljer m an som författare att skriva p

å

svenska, d

å

väljer man ju ocks

å

den svenska kulturkretsen. (SvD 23.11.2003) A llt fler h isto rik er, filosofer och k u ltu rv etare u p p m ärk sa m m a r att rasism, som fö rlo rat sin ru m sre n h e t i nazism en, k am o u fle rar sig i olika nya exkluderande och k o n trollerand e tid sbegreppsstru kturer som etnisk och k u ltu rell m

å

ngfald. B e g re p p sp a re t k u ltu r/e tn ic ite t h ar, gen om att släpa m ed sig e tt slags sem antisk a re s te r fr

å

n övergivna, förleg ad e vet- enskapliga och politiska diskurser, blivit den g

å

ngbara m otsvarigheten tili begreppet ras.

I inledningen tili essän Makten över prefixen (2005) berättar Astrid Trotzig om hur hon och poeten Johannes Anyuru oupphörligt bjuds in tili litterära sam m ankom ster som h ar ”det s

å

kallade m

å

ngkulturella sam hället som tem a”. Dessa inbjudningar har f

å

tt Trotzig att misstänka att hon och Anyuru efterfr

å

gas i egenskap av företräd are för en annan, m er exotisk för- fattaridentitet och ana de rasistiska stru k tu rer som döljer sig bakom dem:

”D et är den utländska bakgrunden som i m

å

ngas ögon ger v

å

ra böcker och

författarskap en extra dimension, som ger oss status av ’exotisk krydda’ i den täm ligen etniskt hom ogena kulturvärlden” (Trotzig, 2005, s. 106). Trotzig k onstaterar att etnicitet har blivit ett ’’filter” genom vilket invandrarverk betraktas och bedöms (Trotzig, 2005, s. 126). Författaren uttrycker sin kritik av d etta etniska filter genom att rannsaka dess mest typiska produkt:

begreppet ’’invandrarförfattare”. Inledningsvis d rar hon en slutsals att det etniska filtret är särskiljande eftersom det endast urskiljer vissa av de författare, vars etniciteter kan beteck nas som exotiska i förh

å

llande tili en svensk norm , som skulle kunna kallas som ’’invandrare” . ” D et gäller inte alla”, hävdar hon, ’’Jan Guillou eller Sigrid Combüchen brukar sällan nämnas i s

å

dana sam m anhang”. Därem ot ’’personifierar” T heodor Kallifatides i det närm aste begreppet ’’invandrarförfattare”: ”Det ä r som vi fortfarande - trots att han debuterade 1970, har en om fattande svensk bokproduktion bakom sig, böcker som är skrivna p

å

svenska, och han sjäiv kallar sig svensk författare - fascineras och förundras över att han klarar av att skriva p

å

ett annat spr

å

k än sitt modersm

å

l” (Trotzig, 2005, s. 107). D et är inte heller alla författare fr

å

n min analys som f

å

tt bära epitetet ’’invandrarförfattare”. Marcus Birro har aldrig inordnats under kategorin trots att hans namn är med i Immigrant Institutets register eftersom hans pappa är italienare.

Trotzig m enar vidare att det etniska filtret är hom ogeniserande. Hon p

å

pekar att A lejandro Leiva W enger och Jo n as H assen K hem iri ” f

å

tt re p resen tera ’fö ro rtsin v a n d raren ’ i svensk litte ra tu r” och alt deras verk sam m an b lan d as i litte ra tu rd e b a tte n ”som om de vore en kropp, e tt fenom en, en sam m anh

å

llen gem enskap” (Trotzig, 2005, s. 109). Och dessa ho m o g en isera n d e jä m fö re lse r vilar enligt Trotzig p

å

fiktioner. U tifr

å

n fö rv än tn in g ar om fö rfa tta rn a s b io g rafie r an tas de ” ha m er gem ensam t med v arandra än med andra svenska författare i sam m a ge ne ration, fastän m an ganska snabbt skulle kunna ko nstatera att deras faktiska biografi inte uppvisar n

å

gra likheter” (Trotzig, 2005, s. 110).

D e t sista problem et m ed det etniska filtret som Trotzig n äm n er är att d et är rasifieran d e och i förlängningen rasistiskt eftersom d et upphäver avst

å

n d e t m ellan biografi och verk och d ärm e d gör ’’exotisk” etnisk id e n tite t tili e tt c e n tra it b eg rep p för tolkning av litte ra tu r. R asifiering b ety d er a tt m an skapar eller k o n stru erar ras som social k ategori genom att fö rm ed la fö reställn in g a r om a tt m än n isk o r kan delas u p p efter biologiska och kulturella egenskaper. Dessa egenskaper kan sam m anföras med egenskaper i utseende och b eteende (Trotzig, 2005).

Sam tidigt fram g

å

r det av Trotzigs tankeg

å

ng att det egentligen inte är n

å

got etniskt ’’filter” som gör henne s

å

upprörd utan ett filter som urskiljer

ras. Att Trotzig, trots att hon etniskt, det vill säga i kulturellt avseende är

”svensk”, h am n ar tillsam m ans m ed fö rfattare m ed föregiven invand- rarbakgrund som Khemiri och Anyuru i facket ’’invandrarförfattare” vittnar närnligen att d et i själva verket är biologi, det vill säga ras som ligger tili grund för kategoriseringen:

Jag är ju ”b ara” adopterad, inte ’’invandrare” . B

å

da mina föräldrar är svenska, jag har ingen dubbel kulturell identitet, jag är uppväxt i en homogen, etniskt svensk medelklass- /villaförort. Jag har inget med den s

å

kallade invandrargruppen att göra.

Vi är visserligen svartskallar alia tre, m en jag är väl ingen blatte? D et syns faktiskt, att jag inte platsar. (Trotzig, 2005, s. 106)

E tt liknande resonem ang förs av fö rfattaren och filosofen A leksander Motturi i essän Etnotism. E n essä om m

å

ngkultur, tystnad och begäret efter mening (2007). I den postkoloniala sam tiden, d

ä

r b eg rep p et ras visat sig vara obsolet och d

å

ligt beryktat, uppfattas kultur som n

å

gonting statiskt och oföränderligt som definierar individen, m enar M otturi. F ilosofen skriver att: ’’K ultur har i v

å

r tid, sägs det allt oftare, den funktion som blodet i vid bemärkelse hade under rasteorins glansdagar” (M otturi, 2007, s. 23).

M otturi m yntar begreppet etnotism för att försöka beskriva v

å

r samtids dom inerande tänkan de om skillnader, i synnerhet ’’den särskilda typ av skillnadstänkande som oavbrutet gör sig p

å

mind i sam tida kulturproduktion”

(Motturi, 2007 s. 23). D enna postrasistiska skillnadsideologi uppenbarar sig bland annat i ’’neoexotistisk representation av musik, litteratur, dans, teater, etc. - d

ä

r kunskap om upphovsm annens etnicitet, eller etniska eller kultu- rella bakgrund, inte b lo tt utgör en biografisk detalj u tan ocks

å

e tt o fr

å

n- komligt och främ m andegörande m an tra i varje estetisk analys och anm älning av v erk et” (M otturi, 2007, s. 24). D e t m

å

ngkulturella eta- blissemanget varufierar urskillningslöst annanheten och skapar efterfr

å

gan p

å

allt det som de andra antas st

å

för, och därm ed oskadliggör den m

å

ngfald av berättelser, det myller av röster vars riktningar vi inte i förväg kan utstaka.

R esultatet blir en reduktiv, hom ogeniserande och exotiserande blid av de verk som skapas av kulturarbetare m ed icke-svensk etnicitet:

P

å

samma sätt som den svarta människan i Frantz Fanons analys var reducerad tili sin hudfärg, i ett vara för den andre, märks den konstnärligt verksamme A ndre idag med prefix som isolerar och särskiljer honom fr

å

n den hegemoniska kulturen.

H äri u p p rättar man särskilda enklaver d

ä

r den A ndres kulturuttryck utan vidare nyanseringar kan samlas i en trespaltstabell som mynnar u t i generaliserande beteckningar best

å

ende av (i) etnofierade alteritetsprefix (världs-, afro-, invandrar-, etno-) som (ii) knyts till ordstam m ar som anger verksam hetsfältet (kultur, dans, litteratur, techno) för att sedan (iii) institutionaliseras i form av ett slags utdragna suffix (museum, festival, tidskrift, hemsidor, etc). (...)

D et finns ett sam lingsbegrepp för alla dessa uttryck som m otsvarar den föreställning som genomsyrar sam tida kulturpolitik: mngkultur. (M otturi, 2007,

å

s. 57-58)

OM KRAM ADE AV KULTURSIDOR FO RM KO N STN Ä RER

M arjan eh B akhtiari, M arcus B irro, Zbigniew Kuklarz, H assan Loo S attarvandi och A ndrzej Tichy, vars fö rfattarsk a p och utvalda v erk jag i denna artikel h ar valt att studera, är födda i Sverige eller har varit bosatta i landet i minst 20 är och

å

r väl integrerade i det svenska samhället. Deras U rsprungsländer är Iran , Italien, T jeckien och Polen. D e är engagerade i sam hällsdebatten och har höga kulturella och litterära kom petenser ofta bekräftade av akadem iska m eriter. F ö rfattarna är väl synliga inom kultur- och m edievärlden. M arjaneh B akhtiari är frilansanställd p

å

Sveriges Radio i M alm ö och skriver k rö n ik o r tili Svenska Dagbladet. M arcus B irro som fö rfattare använder olika litte rä ra och m ediala a ren o r och skapar poesi, rom aner, stand-up, fotbollskrönikor, dramatik, blogg samt radiopratar i det folkkära program m et ’’Karlavagnen” . H assan Loo Sattarvandi var nyligen en av m an u sfö rfattarn a bakom succefilm en Snabba Cash. Zbigniew K uklarz jo b b ar som copyw riter p

å

en fldig rek lam by r

å å

p S tureplan.

å

Andrzej Tichys nam n dyker ofta upp p

å

Sydsvenskans kultursidor.

F örfattarna skriver p svenska och h ar en stark ställning p

å

den svenska

å

litterära scenen. D eras debutverk, som publicerades p prestigefulla förlag

å

som Bonnier (Kuklarz; Sattarvandi; Tichy) eller O rdfront (Bakhtiari), har f

å

tt stora utrym m en pkultursidorna sam t väckte jublande entusiasm hos

å

b

å

de litte ra tu rk ritik e r och läsare. Tichy m ed sin d eb u t Sex liter luft ut- näm ndes enstäm m igt tili den svenska litteratu ren s nyskapande arvtagare, en fö rfattare som behövs för a tt h

å

lla litteratu ren vid liv. “A ndrzej Tichy hade bde budskap och beg

å

vning” u tro p ar Eva Johansson i en recension

å

i Svenska Dagbladet (SvD 28.01.2005); “B oken är e tt konstverk rakt igenom !” kan m an läsa p

å

Bokhyllans sida (Bokhyllan 03.2006).

Kristianstadsbladets H e n rik K arlsson skriver: “D e t är näm ligen in te ofta m an m ö ter en svensk deb u tan t som skriver s

å

kom prom isslöst, stilsäkert och egensinnigt som Tichy” (Kristianstadsbladet 28.02.2005). B akhtiaris rom an Kalla det vadfan du vill h ar s

å

lts i 120 000 exem plar och översatts tili

b

å

de norska och danska sam t satts upp p M almös dram atiska teater. 2007

å

belö n ad es b oken m ed en guldpocket för m inst 50 000 slda exem plar

å

i pocketupplaga.

L itte ra tu rk ritik e r tycker a tt dessa fö rfa tta re h ar b re d d a t p ro sa n och l ^ter sig charm as av

å

sk ick lig t uppbyggda, fullg

å

ngna och säk ra deb ut-

rom aner d

ä

r form och inneh

å

ll samverkar tätt. F ö rfattarn a skriver i med- v e ta n d e t a tt d et är just det konstnärliga g csta lta n d e t i spr

å

k och form som

ä

r en del av budskapet och skapar litteraturens särart.

D et som förenar dessa berättelser är att de inte liknar traditioneilt episka romaner. D e är sp r

å

kdrivna skildringar av e tt tillst

å

nd sn arare än ett sam m anh

å

llet och enhetligt händelseförlopp. Bakhtiaris rom aner är kom- ponerade som ett slags kollage av hopknutna, flyhänt b erättade scener och situationer, som en sorts skönlitterär m otsvarighet tili tv-serier och sitcoms, i vilka läsaren f

å

r m öta ett myller av karaktärer. Sattarvandi bem ästrar tili fullo berättartekniken m edvetandeström . H ans rom an Still är en kaskad av tankar, intryck, dröm m ar, fragm entariska

å

terblickar och hallucinationer fr

å

n berättarjagets inre värld. R om anernas skeende skildras ofta baklänges, med b ruten kronologi. G rän sern a m ellan d

å

tid och nutid sam t dröm och verklighet är glidande och osäkra. I Tichys Sex liter luft kastas läsaren in i en p

å

g

å

ende berättelse. H ä r u tm

å

las ocks

å

vad som h än d e tv

å

veckor innan och tv

å

veckor efter nollpunkten. F ö rfattarna utforskar spr

å

kliga tillst

å

nd.

Spr

å

k et suggererar fram en känsla, fram besvärjer en au ten ticitet i en litterär värld som helt lever p

å

atm osfär och lägger m indre vikt vid person­

eller m iljöskildringen. P ersonerna f

å

r sin k arak tär främ st genom vad de tänker och säger i dialogerna, m en de f

å

r aldrig en riktig k rop p eller psykologisk gestalt. L yhördheten för talet och uttryck fr

å

n verklighetens m öten försäkrar böckernas skyhöga äkthetskänsla. I rom anerna vim lar det av halvfonetiska, slang- och svordomskryddade dialoger som gör det möjligt för läsaren a tt leva sig in i h u r k a ra k tä re rn a ta la r - fr

å

n grövsta landsortssk

å

nska och polskbrytande svenska tili jam aicansk-engelska och Hagalundsslang. K ritikerna tycks dock helt bortse ifr

å

n att det sätt p

å

vilket de fö rfattarn a väljer a tt skriva är en litte rä r kon stru ktion , e tt sp r

å

kligt experiment, ett konstnärligt m edel för b erättandet och beskrivandet. Ä nd

å

k arakteriseras deras litterära sp r

å

k som e tt - i betydelsen e tt en da - existerande m ultietniskt ’’in vandrarspr

å

k ” . I alla ro m an e r b u ltar sam m a känsla för spr

å

kets musikaliska och rytmiska potential. M ycket sjungande, nynnande och ra p p an d e genljuder i b erättelsern a . R ep likerna m ellan k arak täre r sker rap p t, tex tern a h ar en livlig dynam ik och e tt varm t tem peram ent. Kuklarz blandar fyndiga spr

å

klekar, en stor portion av kokett hum or m ed en nypa ro ande u n d erh

å

llning. D essutom används stilfigurer som karikatyr, parodi, ironi och hyperbol flitigt för att förlöjliga verklighetens absurditet.

40

R ritik en s hyllningar

å

tersp e g la r sig ocks

å

i de sto ra litte rä ra u tm ärk elser fö rfa tta rn a h a r tagit em o t. B ak h tiari fick A B F:s litte- ra tu rstip e n d iu m 2009, B irro tilld elad es D a n A n d ersso n -p riset 2007.

Tichys rom an Sex liter luft vann Bor

å

s Tidnings debutpris 2006, som m ed sin prissum m a, 100 000 kronor, är d et i särklass stö rsta litteratu rp ris en svensk d e b u ta n t kan f

å

. M arie L u n d strö m fr

å

n Sveriges R ad io s kul- turredaktion

å

terger rom anens särkraft m ed följande ord:

Romanen har n

å

got väldigt samtida och p

å

samma g

å

ng väldigt klassiskt över sig.

H an gestaltar bristen p

å

närhet i v

å

rt samhälle p

å

ett nytt sätt, bortom klyschorna.

Men det är inte bara inneh

å

llet som är stärkt. H an arbetar ocks

å

mycket medvetet m ed form en. D et finns en musikalisk Struktur, d

ä

r realistiska partier ställs mot abstrakta, nästan som körstycken dar flera röster sjunger samtidigt. (Sydsvenskan 02.03.2006)

SV ERIGESK ILD RIN GA R

Allt detta vittnar om att författarna tas p

å

allvar av kulturkritikena, inte b ara för ro m an ern as o fta höga litte rä ra kvaliteer u tan ocks

å

för deras gehör för sam tiden och skarpa och kritiska iakttagelseförm

å

ga. M ed sina tydliga, osm inkade skildringar sitter de m itt i sam hällsdebatten. D e vänder och vrid er bestäm t p

å

den officiella re to rik e n om det m

å

ng kulturella Sveriges välsignelser och p u n k te ra r m yten om välfärd sstaten som g a ra n te ra r alla m edborgares välbefinnande. E fte r analysen kan m an fastställa a tt den Sverigebild som dyker upp i ro m a n e rn a är b itte r och mörk.

B öckernas handling u tsp elar sig i storstadsm iljö. D e t är Stockholm s, M alm ös och i viss m

å

n G ö teb o rg s m iljo n p ro g ram so m r

å

den som d o m in era r d et litte rä ra lan d sk ap et. F ö ro rte n - Symbolen fö r d e t nya m

å

n g k u ltu rella Sverige - skildras h ä r som e tt k reativ t och m aterie llt vakuum . D e t är en stenöken, en betongvärld som styrs av sin egen logik.

U trym m ena är kram paktigt klaustrofobiska och

å

ngestfram kallande.

Man steg in i en alldeles egen värld dar det mesta hade sin logik. D et var ett Ställe dar lamporna i flera delar av trappuppg

å

ngen hade blinkat i över fyra m

å

nader. D et var ett ställe dar dom tv

å

familjer som bodde högst upp stod varandra s

å

nära att dom alltid hade öppna ytterdörrar för att skapa ett gemensamt hem med utrymmet mellan dörrarna och hissen som en förlängning av deras respektive lägenheter. (Bakhtiari, 2005, s. 89)

F örortslandskapet som figurerar i böckerna beskrivs som enformigt och tr

å

kigt, m o n o to n t och m enlöst m ed sina slitna beto ng plattor, enorm a,

identiska h

ö

ghus och tr

å

nga g

å

rdar mellan dem: “A llt var s

å

identiskt - s

å

lika, ibland visste jag inte ens var jag var, var jag stod, vad jag s

å

g, vem jag s

å

g och allt omkring mig var byggt p samma stt, med samma f

å ä

rge r och vi

ä

som gick omkring i detta gick i samma takt, med samma blick” (Sattarvandi, 2008, s. 122). Allting bildar m

ö

nster och upprepningar - bostadsomrdets

å

perfekta symmetri, karakt

ä

rernas inrutade, inst

ä

ngda vardag.

K varterets milj u tstr

ö å

lar sm uts och slitage. B asketkorgarna ligger deniolerade p

å

asfalten, lyktstolparna rda, de ogrr f

ä

rst

ö ö

sbevuxna lek-

ä

platserna har trasiga gungor, sandl

å

dorna m ed fimpar nedtryckta i sanden

ä

r nedpissade av hundar, v

ä

r nerbom bade av klotter. D e nedgggarna

ä

ngna,

å

vanv

å

kar m ed sin ruskigt omysiga, opersonliga rd a d e lg enh etern a sp

ä ö

inredning och fula utrustning. H usen byggs av billigaste m aterial som

ä

r farligt och o h

ä

lsosam t f

ö

nniskor. Kr m

ä

llarfden fylls m ed h

ä ö

r r

å

gar av

ö

dammigt skr

ä

p, de rostiga balkongerna pryds av p arabo lantenn er, soprummen

ä

r vandaliserade. D en omgivande naturen r genom torr, n

ä

stan

ä

livl

ö

ro rte n doftar en kvalmig och unken luft. D e t ljud som hs. F

ö

rs h

ö ä

r utg

ö

mjelig blandning av skrikande, kraxande, susande, gnisslande, rs av en v

ä

sorlande och b o rran d e som aldrig up p h

ö

r att re ta ronen. D e t y ttre

ö

landskapet samspelar fullkomligt m ed och

å

terger i varje detalj det delagda

ö

inre landskapet sam t den brist p

ö

vilja, vitalitet och rrelse hos rom an-

ö

gestalterna.

B

ö

ckern a ex p o n erar fro rte n s a lle n a rdan d e ek onom iska o r

ö å

ttvisor

ö

och kvardr

ö

jan d e klassm otsttnin gar vilka ofta osynligg

ä

rs av fokuset p

ö å

etnicitet. D e inre, u n d a n r

ö

re rn a m ellan de som b o r i e tt mil- jd a b a rri

ä

jonprogram som r

å

de och de som b or i innerstaden lyfts upp. Hr figurerar

ä

personer l

ä

llsstegen - sjuka och trasiga, outbildade och gst ned p a sam h

ä

bidragsbero ende, h andlingsf

ö

rlam ad e och u ta n h o p p om en fndring

ö

r

ä

eller vettig fram tid. I rom anerna u tm

å

las den verklighet som mte r m

ö

nga

å

unga f

ö

kan d e segregering, stigm atisering, b ristan d e ro rtsb o r idag -

ö

undervisning och arb etsl

ö

shet. sningseffekten In l

å

r

ä

taglig. p

å

K arakt

ä

rerna gr aldrig n

ö

got f

å

k att fly hrs

ö ö

n. I sin hrifr

ä

ghusbur, utan

å ö

att ens

ä

ga e tt busskort, rm ad e och avskurna - sr d e s

ä

avsk

å ä

l geo-

å

v

ä

grafiskt, socialt som k

ä

n resten av Sverige a tt sjnslomssigt - fr

ä å

lva tanken

ä

p

å

ka in till Stockholm och ta en fika ar s a tt

å

orim lig a tt n

å

rslaget r f

ä ö

kom m er u p p b rister killarna i Sattarvandis ro m an Still u t i e tt o h

ä

m m at gapskratt och b

ö

rjar leka levande charader:

Ä

h, jag pallar inte att dra in till stan - det r bara stressigt dr inne. Jag vet - men

ä ä

nd

ä

-

å

kanske att vi bara kan dra in och ta - typ en fika, eller n

å

t, sa Lundis och f

ö

rst b

ö

ijade jag skratta och sen skrattade vi alla tre t det - en fika, vi, vi, skulle vi ta en fika i stan,

å

42

Hahahahahahahahaha, och det bara fortsatte och Lundis l

å

tsades som han drack en kopp kaffe och sa, Ä r det inte vackert väder. (Sattarvandi, 2008, s. 161)

R om anerna blottar hur de allsmäktiga m edierna bidrar til att etnifiera och exotisera förorten samt upprätth

å

lla m yter och stereotyper kring begreppet

“invandrare” (Bakhtiari; Sattarvandi). Strukturella samhällsproblem gestaltas som sv

å

righeter och brister hos invandrare. Om n

å

gon kommer tili tals i teve- eller radiosam m anhang p

å

dyvlas denne offerperspektiv vilket försäkrar publiksucce.

Å

terkom m ande äm nen i intervujer är invandrarnas perm anenta tillst

å

nd av utanförskap och arbetslöshet sam t fr

å

gan om den “kluvna och dubbla identiteten”:

“Okej. Känner du d ig svensk?” (...)

“Spelar de n

å

n roll va jag känner maj som ?”

“Men det är väl klart att det är viktigt hur du känner.”

En klar och tydlig varningssignal. Stackars tjej. Utanförskapet hade ärrat henne.

Hon har tappat förtroendet för samhället.

“D e känns inte som de spelar n

å

n roll. Om du hade sett maj som svensk hade du aldrig gjort de här programmet. Eller hur?”

“Ä r det för att du känner dig utanför som du säger s

å

och reagerar s

å

stärkt?”

“U tanför vad

å

? Ass

å

, jag m enar de spelar ingen roll om jag känner maj svensk eller utländsk. Ni har ju redan bestämt er att jag inte e svensk. Du ser ju att jag inte e de. S

å

de e väl skitsamma va jag känner maj som. Först

å

^{r du?”}

Vi och dom-tänkande. D et var ett tydligt bevis p

å

att tjejen inte kände sig som en del av samhället.

“Känner du att samhället inte bryr sig?” (...)

“Jag bryr mig inte heller. Eller, ass

å

jag bryr mig, m en inte p

å

ert sätt. Ni tjatar s

å

mycket om identitet. De e skitlöjlit. M an f

å

r liksom ingen chans att tänka själv.”

(Bakhtiari, 2005, s. 237-238)

D e tta sätt a tt so rte ra och b ete c k n a v erklig heten är e tt av m ediernas m est verksam m a bidrag tili ett segregerat sam hälle. S

å

dana oreflekterade och u p prepade beskrivningar stäm plar individen som fr

å

ntas m öjligheten att definiera sin identitet själv. M ediespr

å

kets införlivande resu lterar i att det som benäm ns f

å

r existens.

M en m edierna ställer inte bara förorten i ofördelaktigt ljus. D en festligt multikulturella, idealiserade och rom antiserade skildringen är idag g

å

ngbar p

å

den kulturella m arknaden: “P

å

invandrarm arknaden var det (...) full sysselsättning och journalister, experter, politiker, tyckare, hatare, försvara- re, analytiker, handläggare, föreläsare, FÖ R FA T TA R E, sek reterare och assistenter p

å

olika m yndigheter h ad e alla fullt upp m ed att livnära sig”

(Bakhtiari, 2005, s. 159). E n av huvudpersonerna i Sattarvandis Still utropar:

“de vill ha förortshumor, de vill ha Gringo, de vill ha skitsnack och piss”

(Sattarvandi, 2008, s. 99). Pretentiösa kulturskapare förtjusas över förortens vildhet och vitalitct och vurmar för “inv andrarku lturen s” kreativitet och fräckhet. Härmandes en utpräglad gangsterstil och överstiliserad i sina designglasögon och palcstinasjal dcfinierar videoregissören fr

å

n Södermalm charmen med förorten som blandningen av m

å

ngkulturell mysighet, etnisk brokighet och dofter av exotiska kryddor: “Det är förbannat synd att man inte är fr

å

n förorten, det är här det händer - s

å

nt jävla skönt liv, alia bara g

å

r runt och känner varandra och allt är s

å

jävla grymt -förorten ä r grejen, förorten är rnaxad, kultiirema möts, exotisk m at och - och - alla exotiska kulturer som bara mots i en gryta” (Sattarvandi, 2008, s. 32). D e n absurda och lögnaktiga retoriken i kulturetablissem angets konstruktion av det ’’m

å

ngkulturella”

tolkas som ett medelklassp

å

hitt, rätt fjärran verkligheten. R om anerna h

å

nar och förlöjligar “invandrarm arknadens” trägna m ed ieen trep ren ö rer, som tack vare det att de exploaterar och inskärper etniska skillnader och därm ed cem enterar m otsatsförh

å

llanden m ellan m änniskor, gör str

å

lande karriär.

D etta talar sitt tydliga spr

å

k i en av karaktärernas träffsäkra iakttagelse: "det var bara s

å

det var och alla vet om det - ingen vill vara här, men alla vill göra pengar p

å

oss” (Sattarvandi, 2008, s. 227).

H os alla författare kan m an avläsa den

å

terkom m ande kritiken av h ela svenska m yndighetssystem et: arbetsförm edlingen, fackföreningar, sjuk- v

å

rden, försäkringskassan, skolväsendet, polisen. Av deras sto ra trög- rörlighet, kr

å

nglighet, stela byr

å

krati och organisatoriska ineffektivitet. D en s

å

kallade välfärdsstatens sociala skyddsnät har sedan länge brakat samman.

M yndigheternas ruskiga opersonlighet och anonym itet, deras slentrianm ässiga, sifferbaserade b em ö tan d e passiviserar individen och utarm ar mellanmänskliga relationer.

A lla fö rfa tta re skildrar förö d m ju k an d e e rfa re n h e te r fr

å

n a rb ets­

förm edlingen som v erk ar v ara h o p p lö sh eten och m eningslösheten i sig.

D en sociala degraderingen av nyinflyttade i d et förtryckande byr

å

kratiska arbetssystem et är sm ärtsam t p

å

taglig. D irekt efter ankom sten till Sverige ogiltigförklaras de utlän d sk a u tbildningarna. D e t finns inga jobb, inga p raktikplatser, end ast k u rser och trän in g sp ro g ram som b a ra göm m er arbetslösheten och inte leder n

å

gon vart: “Vad gjorde vi - vi satt bara och lyssnade p

å

n

å

gon snubbe som sa att vi inte var heit värdelösa - sen gick han genom arbetsmarknadens osynliga koder - som jag inte redan visste d et”

(Sattarvandi, 2008, s. 67).

E tt allm änt förhärskande m otiv är konfrontationen m ellan den u tsatta individen ko n tra den kyliga handläggaren, m ellan den som kom m er m ed ansökan och den som h ar m akten att ’’slänga vassa nej i ansiktet” (Birro,

2003 s. 179). Den an d ra växer ut tili en skräckgestalt m ed nästan sur- realistiska p ro p o rtio n er. B okfigurerna h a ta r och fö rak tar he nne (i alla beskrivningar är det en kvinna). S ocialsek reteraren , d en värsta m o t st

å

n d aren och stö rsta fienden, m

å

las upp, b

å

de u tseen d e- och bete- endem ässigt, som äcklig och m otbjudande. I B irros L a nd et utanför heter h o n “K om m ando M arg it” och “sm ackar m ed go m m en” (s. 45) n ä r hon p ratar vilket l

å

ter som hon skulle sluka alger. H ennes h

å

r har sam m a lyster och nyans som “ögonbrynen hos en svedd, eldhärjad ap a” (s. 46). Skinnet p

å

hennes nariga sm

å

händer liknar en “överkörd ödslas” (s. 47). Killarna i Sattarvandis Still kallar henne för den “ru ttn a värdelösa p ad d a n ” (s. 66) den “jä v la kärring” (s. 114), “giraffen” (s. 114), “tjockisen” (s. 129), “jävla sk atan ” (s. 159), “h o ra n ” (s. 159). M ed an de p ra ta r m ed handläggaren i telefon visualiserar de hennes “tjocka dallrande dubbelhaka” (s. 65) och hennes “p atetisk a lilla ru m ” (s. 66). H on sitter bakom disken m ed ett p

å

klistrat, tili synes vänligt leende och utför sitt jobb autom atiskt, u tan att engagera sig känslomässigt, som om hennes arbetsuppgift b ara skulle vara att trycka p

å

k n ap p a r och säga “n ä s ta ” . A rb etsfö rm ed lare försöker ofta u ta rb e ta en b e ro e n d e re la tio n och utnyttjar, m ed en n ästan sadistisk njutning, sin överlägsenhet genom att skapa en förnedrande hotbild. M ötet m ed arbetsförm edlingen, eller närm are bestäm t kam pen om att h

å

lla uppe en mänsklig värdighet inför sig själv,

å

terupplivar känslor av desperation, förtvivlan och p an ik vilka ligger och p u ttra r u n d er ytan. N är rom an- fig u rern a ben rangliga och skakiga läm n ar dess k o n to r ä r deras re d an n ed tram p ad e självkänsla körd till botten: “den där jävla skatan, Ingegärd, började hota m ig m ed att de skulle dra in m ina cash och - abou, s

å

n jävla stress hon pum pade mig m ed och när jag gick därifr

å

n var jag heit sänkt och bara ville försvinna” (Sattarvandi, 2008, s. 159).

Skolan fram ställs i det skoningslösa ljuset (B akhtiari; Kuklarz; Tichy).

D e t är h ä r som m

å

nga b a rn för fö rsta g

å

ngen p

å

klistras b eteckn in gen

’’in v an d ra re” och förväntas ha djupa rö tte r i sina ursprungliga kulturer.

I skolmiljön m

å

ste de ständigt förh

å

lla sig tili bilder av identitet, etnicitet och n ationalitet. i tidig skol

å

lder h ar b arn en sina etniska fördom ar, som de gärna vädrar ut genom att utro p a skällsord m ot varandra, och är redan m edvetna om de kontroversiella och tabubelagda historiska realiteterna.

D e skenbart välvilliga klassförest

å

ndarna, h isto rielärarna och re k to rern a placerar oöverlagt elever m ed utländsk bakgrund rakt in i offerrollen och den p

å

dyvlade invandrariden titeten. L ärarn a h a r ofta en väldigt stel syn p

å

e tn icitet och kultu r. E tn isk a k u ltu re r u p p fa tta r d e som verkligt ex isteran d e och h o m o g en a fen o m en som st

å

r i strid m o t v aran d ra. D e

spikar fast etiketter och hittar inget lämpligt sp r k, inga kommu-

å

nikationsverktyg med vilka de kan samtala mcd ton

å

ringarna som i sin tur h nar och svär

å

t sina lärare. Vulgära förolämpningar och förne drande

å

tillmälen hänger i luften. Br

å

ket med l raren som Vlad fr

ä å

n Tichys Sex lite r lu ft hamnar i är oundvikligt:

- Vafan har hänt?

- Aah, ingenting, n

å

gra fula jävlar slog mig.

- Vem?

- Jag vet inte, har aldrig sett dom. Och sen var det en lärare som tog in mig i ett rum d

ä

r och börja snacka skit, att jag inte skulle sl

å

ss och s

å

nt, jag hade inte gjort n

å

t, dom hoppa fan p

å

m ig... sen börja han snacka om att det var synd om mig. Att han tyckte synd om mig och s

å

nt. Sä jag flippade ut och kastade en stol i huvet p

å

han. Sen ringde dom hem, och du vet...

- Vafan kastar du stolar för din idiot?

- Han ska fan inte säga att det är synd om mig. Jag tycker fan synd om honom det är han som är dum i huvet, s

å

n jävla fitta m ed pottfrissa, han ska akta sig. (Tichy, 2005, s. 109-110)

H os de analyserade författarna kan m an finna en kritisk granskning av skoläm net h e m sp r

å

k (B akhtiari; K uklarz). D e p

å

tvingade lek tio n ern a verkar vara en urtrist, sv

å

ruthärdlig och fö rnedrande pl

å

ga, n

å

got ytterst skamfyllt att delta i.

Fr

å

n en kulle skymtar jag min gamla skola och ett av de sm

å

klassrum men d

ä

r man hade hem spr

å

k eller specialundervisning. Rummet för de intellektuellt mindre bemedlade, F ör hur kul var det med hem spr

å

k om hela ens liv g

å

r ut p

å

att vara s

å

svensk som möjligt? Jag fick bau ta

å

ngest när läraren p

å

m inde mig om att det var dags att g

å

^p

å

polska. H on gjorde det oftast p

å

svensklektionen, inför alla andra, bara s

å

d

ä

r som om hon inte fattade n

å

gonting, som om hon inte fattade att det var värsta förnedringen. H on künde lika gärna ha sagt: ’’Zbigniew, du har bajsat p

å

dig” . (...) Polskan var ett straff. (Kuklarz, 2005, s. 99-100)

M odersm

å

lsundervisningen anordnas antingen under svensklektionerna eller sent p

å

kvällen. K urslitteraturen är sv

å

rtillgänglig och saknar relevans.

H em spr

å

k slärarna är antingen obehöriga, u tb rän d a och u ttr

å

kade sam t byts ut h ela tiden eller en gagerar sig alltför mycket i lektio n ern a och vill inpränta i eleverna sina religi

ö

sa och politiska livs

å

sk

å

dningar. I Bakhtiaris Kalla det vad fa n du vill är det en grupp av pakistanska b arn p

å

m ellanstadieniv

å

som lär sig att läsa och skriva urdu i en källarlokal efter skollektionernas tid. D eras lära re försöker i alla m öjliga sam m anhang smuggla in islam samt pakistansk litteratur och historia i undervisningen s

å

att barnen ’’inte skulle g

å

förlorade” (Bakhtiari, 2005 s. 190). Problem et är dock barnens bristfälliga engagemang i de p

å

tvingade lektionerna:

46

D et var bara ett problem: föräldrarna var mycket m er positivt inställda tili den islam ifierade hem spr

å

ksundervisningen än vad barnen var. D om fiesta tyckte att dom redan var muslimer. Varför skulle dom plagas

å

ttio m inuter extra varje vecka när dom redan erkänt? (Bakhtiari, 2005, s. 189)

Till och m ed SFI- och komvux m ed sin k ränkande l

å

ga niv

å

utsätts for en hel del skarp kritik (B akhtiari). Fam iljen Iran d o u st fr

å

n Kalla det vad fa n du vill hade genom föräldram as kursdeltagande insett ”hur sv

å

rt, for a tt in te säga opraktiskt, Svenska for in v an d ra re (S F I) v a r” (B akhtiari, 2005, s. 33).

B land de fö rfattare vars verk jag analyserat är det b a ra M arcus B irro som g enom sk

å

d ar d en svenska sjukv

å

rden . H a n u td e la r ilskna sm ällar m ot den bristfälliga v

å

rd e n som i sin effektiviseringsiver ta p p a t b o rt em patin, m ot o fö rst

å

ende, in k o m p eten ta läkare, m ot d en obarm härtiga F örsäkringskassan som risk erar liv i sin hänsynslösa jak t p

å

besparingar och som anser a tt ingen är fö r sjuk eller skröplig för a tt v ara arbets- oförm ögen. I de offentliga utrym m en, speciellt p

å

sjuk hu set u p p fattas oron, sorgen och

å

n g esten som n

å

got y tte rst tab u b elag t, skam ligt och fö rb ju d e t a tt y ttra u n d e r alia o m stän d ig h eter. G r

å

tan d e och sö rjand e m änniskor skälls ut och stötts bort fr

å

n sjukhusets avdelningar. D e f

å

r inte synas, de m

å

ste hyschas n er för att inte störa:

Jag satt i e tt

å

skkvavt och för tr

å

ngt väntrum p

å

sjukhusets uppvak- ningsavdelning. E n kvinna grät i korridoren. En man suckade tungt n

å

gonstans. En sköterska i grönt kom och sade tili den gr

å

tande kvinnan att g

å

u t och grata. Vi skruvade p

å

oss. I Sverige f

å

r man inte ens gr

å

ta i ett väntrum p

å

sjukhuset. Var far man gr

å

ta d

å

? (Birro, 2007, s. 63)

Y tte rst försiktigt ta r B irro upp d en känsliga, ö v erfem in iserad e a b o rtd e b a tte n . H a n h a r sv

å

rt a tt fö rst

å

a tt den g ru nd lägg an de diskussionen om n är livet uppst

å

r ignoreras och nedtystas i det toleranta, rättighetsm edvetna Sverige och att det är b ara kvinnor som h ar m onopol p

å

a b o rtfr

å

gan. B irro ifr

å

g a sä tte r in te själva lagen om fri ab ort, utan gränsdragningarna kring den: “D e t h and lar om h u r m an förklarar för en nyförlöst kvinna att hennes barn som fötts för tidigt m en avlidit inte är ett barn utan e tt foster och för kvinnan som ska göra en abo rt i vecka 22 att h en nes fo ster i re ste n av v ärld e n b e tra k ta s som e tt b a rn ” (B irro, 2007, s. 45). H a n b lo tta r e tt stort m örkertal i abortstatistiken och jäm för den - fr

å

n resten av världen aw ik a n d e - svenska g en e r

ö

sa abortlagstiftningen m ed W H O :s klassificering:

Intemationellt sett har Sverige l

å

g andel dödfödda barn. Men mörkertalet är stort eftersom Sverige valt att tala om dödfödda barn först efter den 28:e graviditetsveckan.

Sverige borde närma sig W HOs uppfattning att ett barn är ett barn i vecka 22. (Birro, 2007, s. 43-44)

R om an ern a visar att inte heller polisen som institutio n i rä ttssta te n tycks fungera (Bakhtiari; Kuklarz; Sattarvandi, Tichy). D en uppfyller intes in huvuduppgift som är a tt u p p rä tth

å

lla allm än ordn in g och säk erh et, förebygga och undersöka brott. H andfallna st

å

r de och betraktar det ökade v

å

ldet i förorten p

å

bekväm t avst

å

nd. U ngdom ar har inget förtroende för polisen. D e h atar och föraktar poliser. E n bitsk skildring av polisen finner man i K uklarz ro m an H jälp jag heter Zbigniew n ä r Zbigniew s syster akutringer tili polisjouren efter att hon hade h ittat en främ m ande m an som lag och sov p

å

h ennes soffa m ed jackfick orna fullspäckade m ed antidepressiva. P olism annen avvisar dock h ennes an m älan snabbt m en hinner avslöja sina rasistiska böjelser:

U nder tiden ringde syrran polisen som sa att de inte kunde aw ara n

å

gra bilar just nu eftersom de hade füllt upp. “D et har vi m ed!” sa syrran utan att f

å

sympati. Sedan fr

å

gade konstapeln henne om hon var full vilket retade upp henne n

å

^{got s}

å

vansinnigt eftersom hon var nykter och eftersom hon upplevde att hon f

å

tt fr

å

gan enbart p

å

grund av sitt utländskt klingande efternam n. Snutens smygrasism gjorde henne aggressiv. H on la p

å

. (Kuklarz, 2005, s. 140)

Killarna i Sattarvandis rom an Still känner sig inte alls som en integrerad del av sam hället och stru n ta r h elt n onch alan t i sina m edborgerliga rättig h eter och skyldigheter gentem o t Sverige. Sitt avst

å

n d tili politiken beto n ar de genom total likgiltighet och sp ark an d e (bokstavligen) av välfärdssamhällets pinsam t uttjatade slogans, tom m a flum ord, meningslösa klicheer som “jäm ställdhet”, “välbefinnande”, “trygghet”, “full anställning

åå

t alla”, “m änniskan före m arknad”. A tt det är ett val

å

r och valaffischerna lovar en bättre fram tid ang

å

r inte dem . B akom de osm akliga politiska valbudskapen som inte h a r n

å

gon förankring i verkligheten göm m er sig fula, äckliga falskstr

å

lande “trynen” (Sattarvandi, 2008). Politiker anklagas för att de bara vill medelklassen väl. Bakhtiaris Kalla det va dfa n du vill visar hur politiker utnyttjar integrationsdebatten och invandrarfr

å

gor i kam pen om m akt och inflytande. In v an d rarex p erter u ttalar sig oupph örlig en om invandrarproblem och fö ro rd ar särskilt stöd tili in v an d rarsp r

å

k och invandrarkultur vilket paradoxalt fö rsto rar upp skillnaderna. D e välm enande kulturpolitiska satsningarna p

å

m

å

ngkultur u p p rä tth

å

ller illusionen om k u ltu rer som klart avgränsade, auto n o m a och hom ogena enheter mellan vilka det finns djupa klyftor som m

å

ste överbryggas:

Problemet var inte ett växande utanförskap, eller katastrofal arbetsmarknadssituation, ett skrämmande bidragsberoende. Nej, det egentliga problemet var de obekväma röster som ständigt p

å

talade dessa missfôrh

å

llanden, kritiserade integrationsmyndighetema och därmed skapade etnopanik. (Bakhtiari 2005, s. 75)

TYSTNADEN SOM V ERKTYG

D e t som sker i offentligetens m

å

nga olika rum

ä

r en o erh ö rt l

å

ngsam och trö g process. Vi b ry ter oss in te loss ifr

å

n den stereoty p ifierin g och k ateg o riserin g som vi rö r oss m ed i d et vardagliga, sam hälleliga och politiska m en vi kanske som s

å

m

å

nga andra g

å

nger försöker hitta b ättre klassificeringar och beteckningar. F ö rfattarn a som jag analyserat försöker ta spjärn m ot schabloner genom form experim ent. D e t är en utm aning att skriva n ä r m an re d a n är m ed v eten om det stere o ty p a lan dsk apet, att fö rh

å

lla sig tili de m o tsättn in g a r som vi alia in telle k tu ellt k an pro- blem atisera m en som n

å

gonstans lever sitt eget liv i oss och som förr eller sen are pro ppar ut.

Jag vill avsluta d en n a artik el m ed a tt än n u en g

å

ng hänvisa till d iskussionen om “in v a n d ra rlitte ra tu r” och A lek sa n d er M o ttu ris ord.

Enligt filosofen är skillnadstänkande en grundläggande kom ponent i v

å

rt tänkande som tar sig uttryck i de fraser vi använder och de associationer vi f

å

r. D e n en d a utväg a tt frigöra sig är e tt instinktivt u p p ro p m ot sp r

å

ket eftersom : “D e tta ä r S p r

å

ket i vilket vi b efin n e r oss, d a r v

å

ra ta n k a r är n edsjunkna, det S pr

å

k som vi i olika g rad är u p p slu k ad e av. D e t är det Spr

å

k som tänker genom oss när vi talar” (M otturi, 2007). M ed hänvisning till Ludwig W ittgensteins tes a tt filosofi ä r e tt arb e te m ed en själv, u p p m an ar M o ttu ri a tt vi rik tar v

å

r granskande blick in

å

t oss själva, m ot v

å

rt tänkande och v

å

rt spr

å

k, v

å

rt bem ötan de av andra.

F ö rfa tta re n fö resl

å

r a tt n ä r d et in o m sp r

å

kliga m o tst

å

n d et visat sig verkningslöst i kölvattnet av rasb egreppet och själva sp r

å

ket är förpestat k an vi alltid k om m a p

å

tystnad en. D e tta är en p ro te s t som b e st

å

r i att vägra yttra sig i term er som m an vill ta avst

å

nd ifr

å

n. Tystnaden är d

å

inte enbart e tt m otst

å

nd, en vägran att delta i ett spel m ed osunda regier, utan ett led i en nyartikulering, en början p

å

ett nytänkande.

LITTERATUR

Bakhtiari, M. (2005). Kalla det vad fan du vill. Stockholm: Ordfront.

Birro, M. (1999). AIIa djävidska främtingar. Göteborg: Tre böcke r.

Birro, M. (2003). Landet utanför. Göteborg: TVe böcker.

Birro. M. (2007). Svaria vykort. Göteborg: Tie böcker.

Bäckstedt. E. ’Tre svenska man fr

å

n förorten”. Svenska Dagbladet, 23.11.2003.

Johansson, E. "Andrzej Tichy har b

å

de budskap och begvning". Svenska Dagbladet,

å

28.01.2005.

Kuklarz, Z. (2005). Hj

ä

lp jag heter Zbigniew. Stockholm: Bonniers.

Larsson, H. 'Tichy Andrzej: Sex liter luft". Kristianstadsbladei. 28.02.2005.

Mo t t u r i, A. (2007). Etnotism. En essä om m

å

ngkultur, tysinad och begäret efter mening.

Göteborg: Glänia Produktion.

Nlilsson, M. (2010). Den föreställda mngkulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa.

å

Hedemora: Gidlunds Förlag.

S a tta rv a n d i, H. L. (2008). Still. Stockholm: Bonniers.

Tichy, A. (2005). S e x liter luf t . Stockholm: Bonniers.

Trotzig, A. (2005). M akten över prefixen. I: M atthis, M. (red .). Orientalism p svenska.

å

Stockholm: Ordfront.

W altenberg, L. “M almöförfattare prisas för sin debut”. Sydsvenskan, 02.03.2006.

http://www.bokhyllan.com/

A llatum die 30 mensis Iunii 2010