Annonsens historia i Sverige : intill år 1700

BIBLIOTfH,

In s ty tu fu B a lty c k ie g o , w S opocife

W A L D E M A R v o n S Y D 0 W

4 r

ANNONSENS

HISTORIA I SVERIGE

IN T IL L ÄR 1700

S T O C K H O L M

M C M X X I X

1

T I L L

ERNST GRAFSTROM

\

P A

HANS 50-ARSDAG

D E N 1 9 J U N I 1 9 2 9

Nie wypożycza się do dom u

ⁱ

410422

i i i Biblioteka Główna

U niw ersytetu G d a ń skie g o

X1190545667

s p ¿MM | f-O L,

1100545667

S ty re ls e n fo r A k tie b o la g e t S. Gum celius A n n o n s b y rd b rin g a r D ig i dag p a D in fe m tio a rsd a g s itt in n e rlig a ta ck fo r vad D u g jo rt och ve rka t inom foretaget u n d e r de tre ttio d r, som D u a g n a t a t fir m a n , och fo g a r d a r t ill s in v a rm a ly c k o n s k a n fo r d r, som ko m m a . V i ta c k a D ig och v i h y lla D ig fo r D it t b rin n a n d e in tre sse fo r a rb e ts u p p g ifte n , f o r D in a ld r ig s la p p - nande o m tanke fo r firm a n s och dess p e rso n a ls bdsta,

fo r D in enastaende energiska g a m in g och fo r D in em inenta s a k k u n s k a p ino m annonsvdsen-

dets s k ild a g re n a r

S TO CK HO LM DEN 19 JUN1 1929

A K T IE B O L A G E T S . G U M

j

E L IU S A N N O N S B Y R A

D E S S S T Y R E L S E

TH. RAASCHOU N ILS GELLERSTEDT JOHN BERGSTROM

E LLE N T H IM CARL LJUNGHOLM

E S K IL GRAFSTROM

-tf

W A L D E M A R v o n S Y D 0 W

ANNONSENS HISTORIA I SVERIGE

IN T IL L Ä R 1 7 0 0

SG«

I l C t l l Q

ANNONSENS

H IS TO R IA I SVERIGE

IN T IL L ÄR 1700

AV

W A L D E M A R v o n S Y D O W

S T O C K H O L M

M C M X X I X

2

F Ö R O R D

D

en svenska litteraturen

,

sä rik bade pä översikts

-

och specialarbeten inom snart sagt alla grenar av m änsklig verksam- het, saknar — egendomligt nog — a lltjä m t en fu llstä n d ig skild rin g av den svenska tidningspressens historia. Vissa avsnitt av densamma ha visserligen gjorts t ili förem äl fö r bade intressanta och uttömmande skildrin gar, men man väntar fortfarande pä det stora, sammanfat- tande verket.

En icke oväsentlig detalj inom tidningspressens intressesfär har annonsväsendet sedan länge u tg jo rt. Visserligen spelade annonserna, när de under den svenska pressens första är endast förekommo spora- diskt, varken fö r den tidningsläsande allmänheten, fö r affärsmännen e lle r tidningarnas ekonomi, den mycket betydande ro ll, som de göra i vära dagar, men u r det lilla frö , som säddes en augustidag är 1645, har dock det väldiga annonsträd v u x it upp, som fö r det moderna sam hället är av sä utom ordentligt stör betydelse.

N är man gär a tt skildra det svenska annonsväsendets utvecklings- historia, är det nödvändigt a tt även ägna sin uppmärksamhet ät den m iljö , i vilke n annonserna sä smäningom v u x it upp. Bade handeln, hantverket och industrien, kom m unikationerna och tryckeritekniken mäste ha h u n n it t ili en viss grad av fullä ndn ing, innan över huvud

o

nagot annonsväsen künde skapas. Utvecklingen pä dessa olika omrä- den har sedan gätt ganska p a ra lle llt.

E fterfoljande sidor utgora ett forsok t ill tecknande av annonsens historia i Sverige fran dess forsta nu kanda, blygsamma borjan ar 1645 fram t ill ar 1700. Det ar m in forhoppning a tt senare fa tillfa lle fora skildringen vidare.

Jag kanner det som en angenam p lik t a tt har fa rik ta ett varm t tack fo r vardefu ll h ja lp , goda rad och stort tillmotesgaende t ill dem, som under arbetets gang bista tt m ig. A lldeles sarskilt rik ta r jag detta tack t ill tjanstemannen vid K ungliga B iblioteket, herrar forste bib lio - tekarien, fil. dr Oscar W ieselgren, forste bibliotekarien, f il. lie.

H arald Lindegren och forste amanuensen, fil. lie. N ils Afzelius.

Stockholm i ju n i 1929.

Waldemar von Sydow.

IN L E D N IN G

\

A

TT ANNONSERA, ATT GÖRA REKLAM, ATT BEDRIVA propaganda — det v ill säga a tt lämna underrättelse om nägot, a tt ater och ater ropa u t nägot, a tt söka utbreda en uppfa ttning — a llt detta är konster, som människorna ha ft känne- dom om och vetat begagna sig av sedan sekler tillb a ka .

A llt det, som v i, vilk a leva i den sagolikt högt uppdrivna teknikens tidsalder, benämna annonsväsen och reklam konst, har ju s itt Ursprung i människornas behov av a tt meddela sig med varandra. Härskaren v ille lata fo lke t fa del av hans befallningar eller v ille lata det fa kännedom om hans lysande segrar over landets fiender, och han använde sig av eldsignalering e lle r stafettlöpare fo r att befordra sina pabud eller nyhetsmeddelanden. V ille den enskilde medborgaren sända ett s k riftlig t meddelande t ill nägon, var han hänvisad t ill den hjä lp med brevets överbringande han kunde fa av resande, som t ill lands eller sjöss skulle begiva sig t ill den ort, dar adressaten bodde.

Härskarens meddelande om segern pä slagfältet var pa s itt satt en reklam fö r honom själv, fo r hans trupper och fo r hans land. Seger-

15

bulletinen ingav de hemmavarande en glad och fast tro pâ den egna sakens rä ttfärdighet och pâ de egna vapnens förmaga a tt krossa fienden, den gav dem im pulser i positiv och optim istisk rik tn in g — nägot, som i vara dagar är ett av grundvillkoren fö r pâ en gang sund och e ffe ktiv reklam .

Omedveten reklam dolde sig likaledes i de brev, som växlades människorna emellan. Brevskrivaren berättade om en händelse eller ett förem al i sadana ordalag, a tt han hos brevets mottagare väckte en lust a tt fö r egen del fa vara med om samma sak e lle r a tt äga samma ting .

Pa ett mycket tid ig t stadium har givetvis ocksa den form av reklam , som d ire kt betjänar sig av det talade ordet — det enkla ordbytet m ellan tvâ, som mötas pâ gatan och stanna samsprâkande en stund, det p o litiska talet eller det intresseväckande föredraget, den m unt- ligen fram förda rekommendationen av en viss vara elle r den hög- röstade m arktschreierns skrytsamma utropande pâ marknadsplatsen

— ha ft en mycket stor betydelse.

Redan fö r mer än tvâ tusen âr sedan in sâgo affärsmännen i Rom och Pom peji, a tt de gjorde k lo k t i a tt genom skyltar och anslag utanför sina b u tike r vägleda den köpande allmänheten. Denna enkla och i regel försynta form av reklam har, som bekant, b ib e h a llit s itt värde ända fram t ili vara dagar.

Ungefär lik a gammal som butiks- e lle r firm askylten torde äffischen vara sâsom reklammedel. A ffischartade anslag spikades bade av sam- hällenas politiska överhuvuden och affärsmän pâ dörrarna t ili radhus och kyrko r e lle r var eljest en god och synlig plats künde heredas.

Man vände sig i regel t ili en synnerligen begränsad p u b lik , som bodde tä tt inpa ens egna knutar, och heia samhället var i allm änhet ej större än en stad, i vilken varje invanare künde nas av häroldens rop.

Det var därför ocksa ganska lä tt fö r de styrande eller fö r handels- männen a tt genom sina anslag nâ samhällets alla innebyggare.

Redan före Julius Caesars tid var det hos romarna rä tt vanligt, att

16

•aimömtufia

XirtBC p z \fn (i:c y d fr . c p % & zz&

J 3 » c

^sc|atat m rotifütompi mmttmuurpnrntn muum flrbt ft tu rarttfütn^;.

„

^{i f Ci}

'ft***& ty ltto ß L tfj r . i ;

m m m m b u s

¿ p n n p ritm m ifm tT l ig f ftom oirm m rnm jn m tfru o n o w nom $ m ir: * )$**»& ^ W i 1 j ^ tLn.C*<w«

CftjCtirärt fcaflt ¿.v. Cttvr«

^imsuWoi w Fnff^füUn aß ¡Attn

Wji^n WTni SwjjV rtyijrÄ MHfn Atwii prf iScoi

* { ¿JSiiSr cr/^Gr i» hrntf «&: V»8r'lMM /mi^ni nt£t - >

< fc tnif< W e/nr^jf ttfo\ Scnmfrwmiww jntA?mvto&A»«i

t lti& r t f r 01 1 « « S w m it iS-

^omqiiniiatue

. . ‘H j p t f f »Mtf »1...

lid u U r H t yr.ftx Ht:f Q t*S err .•Utb'or

... . . . '« (W • * •

---- . ---* «jL«*s%.rXyi w*On*.

____ ______ ___________ w ... ... ... _ »*•«■ « J 6 . Mir»* (V4>*% • * # L L & % r mÖv m Nh

, */• ^ ' . X1/ - q ä; « « ^-F v mI M Ii j* » W k w*«-I» n»Ji i w . * « v * J t •.*#**<*_

mir *ffiQ*i£nm w L r4 ^ « r*är rs*fc. *&rfn- i fuicLht1

»/ y **«£«# Jp~w mmiG 3Ur *rr Jf

mmitomim^n jis itubncimr i onföilamibmi

iiDtmnnmura wmm

m ( it ttr r v * . £ r ¿ Q f i c H f i n t ‘ V

^ n t * 6rrn Amm rnV T & f : r Ä t n ^ f n t n i e

\rbialtt¿fit •!*

Mrnii« *^JT»^r»«ro®PCj^m» n k*

rcr»/*ßn matfiim rt& fufin fefttt

ivaxr ftrmucmwtQMßS crpopub

‘ittaü timr in ama ?\(htnüni

^trgmtmnpmmius nmummmr luvaüuntuö tommum rraduo

v w m irfii* fl£*a^> fct «m da< haür« Vnfc m thr ».n» m jm ln * jJU f i ^««r ^Ur numr »MaKj^ntfn frnö gftnWirir

**‘2°' JTm#^ÜU T* V*irT,,Ur i^,T'f ii*nö ghntHdf

^ fcl*h ornO iQ- i , Iin m i i*tO ( <n rnhm* n f i n , * n »rw»

nm m*i tftw ^ni iMjn^rn —

4Bitn»m ttn bxtumi Jri< mKjiufrtfrnt m«mi C»i I r M M r id p u m to mr# n m n N f » Y ( S i # n M w i^ u im t T w

« t p«m m »n wo.«. m if:n n » # ^ r m p o U ^ ^

» N l f f M i n l x / t f l u r.ill/ly ilT tlf Vi^^wiC trAui M i« v n M n m i m^t

" ' W n w i •»T^mhT^ini» rrmmrfii* o m p a m M r r A i W % AH: *»ua f n c p ju n v c ib to n thim ftr wirmn er

r «.

r r n . i ^ T C > ^ n i . n W

l ' t i £ m . f r A < m . r n .V

t‘<T’ ¿**7' "WW V J t, l-lf^tlTil ^ V,,t

^ ’N ^leUul* \rQuatA

t X i j & r i ¿ 4 ^ ' «A* 3’^ >JWww^jhjjpP f*y*jF<tftß xn*nA -r ’^h&iC

Ftyüliifm hiitm « * n t j{ * m rnnfrrt’ O lilr ertwm«"' /<n< K w f a r j e

Vtifc. *n^ ttfiniUkt^■^nrnict vtirSMili Ä f

ÊriW•^ SninncmfiRi (yi*$k (*ni tntfnm ft S W M "7 IwT

»( W t S i n e ( ! t v m i ' v i V . i V T n#m*n ©tff- S t t w Ä r n n * ^ 0 * * / ^ “ f

A

»j^T*itiu>* »vtm^JK n iu u n

[1-N oifnttt tyftmnan »J&* frt£i$i \)\*jflr*Ccanintfta

Ä /av m e u t w im r i r ^ i m ^ n ru»n6 AmomftMi» /n /ta v m l u u f t * tpenfatfiff w w <’ »‘W <T d urttit« fmn/irn nur<^

•imti ,nt(tW^» ewten <5 *»e fei'tttm*** ¿XAt*

M m i y i

^tjcipiilev tnil* owtert

♦»« n t i

1 r-' r ‘ tui r rm p e n i fp *o *

Reklamblad, fö r en skrivares verkstad. U tfort under fö rra hälften av 1400- talet av Johann von Hagen frän Bodenwerder a. d. Weser.

framstâende personer, som vistades kanske langt bort frân Rom och händelsernas m edelpunkt, av vanner erhöllo s k riftlig a berättelser rô- rande a llt av intresse, som tilld ro g sig i huvudstaden, ja, ibland ât- följdes dessa nyhetsmättade brev av speciella, av särskilda personer

— i allm ânhet frig ivn a slavar — författade krö n iko r, innehâllande det señaste u r Roms skvallerkrönika.

I 1400-talets Tyskland voro skrivare, som pâ beställning utförde böcker och urkunder, mycket vanliga. De förstodo icke b lo tt konsten a tt skriva och texta vackert, de begrepo även, a tt det med hänsyn t ili kommande beställningar var n y ttig t a tt tala om hu r du ktig man var.

Ibland smög man därför in en lite n reklam om sin konstskicklighet i det just färdiga arbetet, ibland gjorde man särskilda reklam blad, upp- tagande stilprov.

A llteftersom samfärdseln folken och länderna emellan underlät- tades och handelsutbytet blev livlig a re , kom ocksa en mera regelbun- den och mera snabb brevbefordran i gang. Nyhetsbreven, som utväx' lades m ellan lärde och handelsmän, blevo a llt vanligare och sä sma- ningom började man fö r försäljning att lata kopiera dem i större eller m indre upplagor. Sa hade exempelvis det m äktiga handelshuset Fug­

ger i Augsburg en stab av kopister, som fram ställde de meddelanden, v ilk a regelbundet utgingo frân den stora bankirfirm an. V ar je postdag samlades nyheterna t ili ’ ’ O rdinari Zeittungen” och skrevos sedan u t i sä manga exemplar, som behövdes fö r a tt tillfre d sstä lla abonnenterna.

En samling dylika, skrivna Zeittungen frân det fuggerska huset fin - nes a lltjä m t bevarad fö r aren 1568— 1604 och en lig t en u p p g ift frân 1588 kostade en ârgâng 25 flo rin e r.

Redan nagra decennier tidigare hade em ellertid den tyske refor­

m atom P h ilip p M elanchthon, M a rtin Luthers främste medarbetare, v a rit själen i en brevväxling av religiöst och p o litis k t innehâll, en brevväxling, som pâ grund av sin regelbundenhet och allmänna plan- mässighet nära nog hade karaktär av tidn ing. M elanchthon stod i för- bindelse med ett fle rta l korrespondenter pâ skilda h a ll och dróg noga

18

•jiA-evyf - ^ w iC V \^ A )

"***♦•». £*>w &**✓ <?^v - fy t iy y g y jj. <9*y*W ? 9^~

( y m C a A ^ fa ^ ii^ y /l,, Cv~i 9*4 & - X L ^

■ oi*+^¥?nvj f i H j ^ f a t y r / c f

- jr y u & y j. ^ ^ A^9*

v~ ~ ’ . 'B -tc s jtu ’Jy.

^ { ^ ¿ ¿ ¿ ^ ^ üvv C*+~~£ ¡ r O ^ -

'¿ fö S * ' f t * 7 ^ Y ^ 7 < H 4 * £ ~ ± c ^ r{

+9^fj+€‘ & + f -<

& ~ ~ y ¡ f g X ^ v J

5 Ä g r ^ « c v i C Y f r ^ U r . & v u ^ . ^

f~H**~* ¿> .

- 2 - t f 3 < * ________ . T ^ O

Nyhetsbrev av den 3 november 1520 frän Jakob Fugger t i l i hertig Georg av Sachsen.

Brevet har karaktär av rent nyhetsmeddelande och handlar om den turkiske kejsarens död samt om kejsarkröningen i Aachen. Turkiets kejsare, Selim I, hade den 6 Sep­

tember 1520 hastigt avlid it i pesten, men dödsfallet hemlighölls av politiska skäl och blev bekant i Konstantinopel först den 20 September. Efter 44 dagar nädde nyheten

fram t i l i Jakob Fugger i Augsburg. Samma dag, den 3 november, skrev han sitt tidningsmässiga brev t i l i hertig Georg.

19

försorg om att hans vänner fingo del av nyhetsm aterialet genom hans Zeitungsbriefe.

I slutet av 1500-talet, da Europas förbindelse med Orienten gick over Venedig, lä t republikens râd göra sammandrag av de manga nyheter, som t ili Venedig löpte in fran de mest betydande länderna.

Dessa sammandrag, v ilk a benämndes fo g lj d’ avvisi, sändes t ili republikens representanter pa olika platser fö r a tt halla dem under- kunniga om vad som hände och skedde.

De nu nämnda, fran statsöverhuvuden, lärde man eller stora han- delshus utgaende nyhetsbreven künde dock av he it naturliga skäl endast spridas inom en trâng krets av mottagare. Manga av dessa gavo givetvis sedan en ytterligare, m u n tlig spridning at brevens inne- h á ll, men i stört sett var den stora allmänheten a lltjä m t hänvisad t ili lösa rykten fran man t ili man rörande a lit det, som passerade i den stora, vida världen.

Det var först, när konsten a tt genom tryckförfarande m angfaldiga ett meddelande togs i nyhetsförmedlingens tjänst, som de färska nyheterna künde givas en vidsträcktare spridning. Det tryckta flyg- bladet ersatte det handskrivna nyhetsbrevet.

H är är icke platsen a tt inga närmare pa Johann Gutenbergs fö r heia den moderna kultu ren sä utom ordentligt viktig a uppfinningar inom boktryckerikonsten, här skali endast fästas uppmärksamheten pa att det in itia tiv , som pa 1430- och 1440-talen utgick fran de gutenbergska verkstäderna i Strassburg och Mainz, ganska snart började omsättas i massor av tryckta flygblad. Dessa voro i allm änhet av religiöst eller p o litis k t innehall, men även manga andra ämnen gjordes t ili förem al fö r längre eller kortare beskrivningar, nagon gang t ili och med illustrerade med nagot trä sn itt. Det viktigaste, och det, som allmänheten mest längtade efter, var och förblev dock rela- tionerna fran krigen. Pa skilda h a ll i Europa pagingo ju krigen decennium efter decennium och det var därför ej sä underligt, att de blevo dominerande pa nyhetsmarknaden, som de dagligen och

20

Papperstillverkning. Kopparstick fran 1600-talet.

stundligen försägo med underrättelser, vilk a künde innebära oer- hörda om välvningar bade i staternas och de enskildas liv .

V id sidan av de tryckta flygbladen förekommo dock länge de skrivna nyhetsbreven, vilka , eftersom tryckalstren voro underkastade statsmakternas censur, t ili och med mängen gang voro fria re i sin ton och mera obundna i s itt uttryckssätt än de tryckta bladen och fördenskull ocksä mera sanna än de. U r den enskilde mannens privata brev, avsända utan varje tanke pä regelbundenhet, hade det enstaka eller med bestämda tidsm ellanrum avgäende nyhetsbrevet uppstatt och u r detta hade i sin tu r tack vare de m öjligheter t ili ett snabbare och effektivare arbete, som gävos av boktryckerikonsten, flygbladen sett dagen. A lia dessa voro sälunda i sin man föregängare

21

t ili den tidningspress, som i tidernas fullbordan skapades i och med postväsendets ordnande.

Med en tid n in g menar man ju en nyhetspublikation, som utkom- mer periodiskt, det v ill säga pä bestämda tidpunkter, och som mäng- faldigats pä mekanisk väg. Tidningen är vidare tillg ä n g lig fö r var och en, som v ill köpa och läsa den, den är t ili s itt innehäll universell och aktuell, den har intresse fö r a llt och alla och den fram ställes icke pä en slump, utan under ordnade, fü llt yrkesmässiga form er.

För a tt em ellertid nägra nyhetspublikationer av den art och med de egenskaper, a tt de künde göra anspräk pä a tt kallas tidningar, över huvud skulle kunna utges, fordrades ett postväsen, som arbe- tade sä e ffe ktivt, a tt tidningsutgivaren vägade räkna med regel- bundna nyheter frän skilda orter samt vara förvissad om att kunna fä sin tid n in g spridd.

I de flesta länder fram gick postväsendet u r de anstalter, som Ur­

sprungligen gjorts uteslutande fö r a tt befordra regeringarnas skri- velser. I samma man, som samfärdseln länderna och folken emellan blev lättare, handelsutbytet större och intresset fö r världshändelserna livlig a re , övergick postväsendet t ili a tt bliva ett fö r var och en till- gängligt postverk.

Det äldsta och vidast utgrenade av dessa postverk var det thu rn och taxiska. Släkten T hurn och Taxis hade visserligen redan 1490 genom den i tyske kejsarens tjänst verksamme Janetto von Tassis ha ft med posten a tt skaffa, men först tack vare den överenskommelse, som kejsar P h ilip p av Nederländerna är 1505 ingick i Bryssel med Frans von Taxis var gründen lagd t ili det betydande företag, som sedan skulle vara verksamt inom Tyskland i mer än 350 är. Frans von Taxis förband sig att pä i stört sett egen bekostnad anlägga post- lin je r och upprätta stationer m ellan Nederländerna, kejserliga hovet i Tyskland, franske konungens hov och hovet i Spanien.

I Sverige fanns redan under de första Vasakungarna en slags regeringspost, vilken dock troligen ej var sä regelbunden, utan trädde

22

Avifa

Relation ober

? ! ? ( t e [ i3 ) ß f ö ; e i) e t t o n t )

mdtaqen Ut / in $euffcf>: imbSBÄ

ia ß b / e ^ a n n im / ^ 'e b e r ia n b f / C n g e lia n b f / fffc m c f*

reic^/Śnąem/ Off er reíd) / ©dbioebm / poím/.

fcnnb in affen ■pro&fn£erv in 0(î: fcnnb

2 Ífc /Q u b fe n r ff.

©o atyfe ben ^.jfanunriJ angelatiíf.

(Sebrueft im j^r/ićcp .

Titelsida tü l den ” Avisa” , ¿om , tryckt 1609, troligen i Augsburg, numera anses som Europas äldsta tidning.

i fu n ktio n b lo tt, da ve rk lig t behov förefanns. Första gangen, som ordet ” post” begagnats i svenskt spräk torde ha v a rit i den förord- ning m ot väldgästning och väldskjutsning, som den 17 maj 1556 utgavs frän Äbo. E n lig t denna skulle a lltjä m t f r i skjuts beviljas dem,

” som hafwe nägre wäre e lle r Rijksens anliggiande w arf och ärender med a tt fare och icke theris egne, och hafwe therpä anten wäre bref och Postbysse eller och Passebord och bevijs ifrä n wäre Befallnings- män.” Ä nnu i början av 1600-talet var em ellertid postinrättningen förbehällen det kungliga husets medlemmar och först 1620 inrätta- des ordinarie gängpost m ellan konungens hov och länsresidensen.

H ä rtill användes unga bonddrängar, som under sina marscher voro utrustade med ett postvapen och ett pass, som berättigade dem t ili f r i förtärin g.

Ä r 1619 hade den svenska regeringen bö rjat begagna sig av egna poster m ellan Ham burg och M arkaryd, som lag in till dävarande riksgränsen. I en skrivelse av den 21 februari 1620, utgörande svar pä en förfrägan av A xel Oxenstierna rörande det läm pligaste sättet fö r ordnandet av postföringen m ellan Sverige och utlandet, säger den svenska regeringens korrespondent i Ham burg, holländaren Leenart van Sorgen b l. a. följande: ” jag önskade ocksä gärna veta, om det vore k. m : ts nädiga v ilja , a tt de köpmän här och i Amsterdam, v ilk a hava affärer i konungariket Sverige, även skulle fä betjäna sig av samma post, och om breven t ili N yköping, N orrköping, Söder- köping, Teige och Stockholm skulle komma a tt säkert beställas.”

Det fram gär härav, a tt handelsförbindelserna bö rjat bliva livlig a re än tillfö rn e och a tt det fö lja ktlig e n föreläg ett v e rk lig t behov av ordnad, regelbunden postförbindelse med utlandet, öppen fö r allm än tra fik och ej förbehällen endast regeringen.

Den äldsta, t ili vära dagar bevarade handling, i vilke n det talas om en allm än postinrättning inom landet, är ett av A xel Oxenstierna personligen rä tta t förslag t ili ’ ’ordinantie om gästningh och skiuss- färder” , daterat mars 1624. Sedan det talats om det redan b e fin tlig a

24

Relation:

firitem

m t n ÿ n o g r ir n c f t e u r t o g m

tyiftcrkn / fo fitfj Ain Anns iwCcr

^ ¿3=1 y

y l l p p l m B ,n^ )oc| » « " * % * »Zcutfcyanb/auch M

' I s in ¿Mncfrticiy^Miicn/@ d)oftwrtiiweffiint)/ r r / v ^ w //'•!?=§ K ^>iiP«n«n/ .£img<rn / <poicn / ©icDen&urgcn/ J1

f \ f l j j f QBaUacIjcç» / SKoibaro/ 'îûrtfcy/K ^ n ii i | J a iiifcm l i o j , 3af>r I'crKmjfm S p i

^ t>ut> jiirriigcimodjic. g !, a »-\S 1

r

\ -<}■

Slifté auff bag tnivUc^fitoic

id} foicije bcfommcn t>nb jurorgen

fcringmn’ag/ln îrucf w#

fcrrigm tvili.

Titelsida t i l l 1609 ârs ârgâng av den tidning, som utgavs boktryckaren Johann Carolus i Strassburg.

av

4

25

kurirväsendet fö r regeringens och andra myndigheters skrivelser, heter det: ’ ’ Sedhan äre icke alia ärender af sädan hast a tt der t ili behöfves rijdhande post; H varföre hafve w ij det sä förordnat, a tt gängandes Poster och budh skole öfwer heia R ijk e tt hollas, dee der dagheligen Postera t ill foots, Landhzsträten äther och fram , bärandes sä wäre och wäre officerers breeff t ili och ifrä n oss och w art H o ff, säsom och alia p riva t Personers, dee ware sigh af hwad ständh dee äre, breeff och budh t ili dee O rter, som hwar är beskedd a tt gää” . Förslaget innehöll även bestämmelser om förordnandet av ” wissa Postmestere och Poster öfuer heia R ijk e tt” , men blev a ld rig antaget, troligen ej ens förelagt ständerna t ili prövning.

Sju är senare, sedan Gustaf I I A d o lf vu n n it den lysande segern vid B reitenfeld över de kejserliga den 7 September 1631, och det habsburgska husets övermakt d e fin itiv t var brüten, gällde det fö r konungen a tt ordna fö r regelbundna förbindelser m ellan det svenska högkvarteret och hemlandet. För detta ändamäl inrättades ett svenskt postkontor i Leipzig, och t ili föreständare fö r detsamma utsägs en tysk man vid namn Andreas Wechel.

Det svenska postkontoret, som var i verksamhet t ill dess freden i Prag slöts i maj 1635, stod i förbindelse säväl med Sverige, d it post sändes varje fredag, som b l. a. även med Paris, Amsterdam och Venedig, men har kanske s itt a llra största intresse pä den grund, att frän detsamma utgavs 1632 pä tyska spräket en tid n in g . A v denna finnas — e n lig t vad posthistorikern, notarien Paul Gerhard Heur- gren meddelat — tvä exemplar a lltjä m t i behäll, förvarade i f. d.

storhertigliga biblioteket i Gotha. Det ena num ret bär tite ln ’ ’O rdinär Post und Zeitung, Aus dem Schwedischen Posthause zu Leipzig” , det andra ’ ’Aviso Aus dem Schwedischen Posthause zu Leipzig” . Bäda numren innehälla uteslutande krigsskild ringa r, troligen skrivna av den nyssnämnde svenske postmästaren i Leipzig, Andreas Wechel.

V id ungefär samma tid p u n kt gjorde en annan man, Johann van den Birghden, en icke o viktig insats t ili främ jande av säväl det unga

26

Crim arpo/lottbjrim na/

t>em <Çc6tt)cî>^

S í 1 W " * ,g rin

Wmpt/aucí; n>,í fci, ßbfrflr ïo b f fo falfdj flt ^anbdí/bofi tS

®ort im erbflrmmnu)d|>ff.

® í <“¡ * 8“ 3 "3(lflatt 3 í>rtr JMnlglícfcn SJlaj».

m baf¡ pfrrb rnt.rm frlt, <rfí))o(rtn/imbSKar9araff(arú

fífanpon£)urladj burrtjn firfyoonbrnu«

2tpriltó bi(j m b«n ©?ap brgebrn / rołrb ber gúnffige (jifrlmun mfí nuQrcm br*

rif^frt roerbtn.

©ctrucf í J« ídpjíg / ©urt&juftumjanfonium

3 m ,<S3L 3afjrt,

itelsida t i l l en tidning, som 1632 utgavs frán det svenska postkontoret i Leipziga nnehâllet, uteslutande krigsskildringar, troligen författat av davarande svenske post-

mästaren i Leipzig, Andreas Wechel, som señare blev den forste chef en fo r det 1636 upprättade svenska postverket.

27

postväsendet som det spirande tidningsväsendet. Han var nämligen aren 1631— 1635 ’ ’ O brister Postmeister5’ i F ra n kfu rt am M ain, i tjänst hos ’ ’ Ih re r K ö n ig l. Majestät und Reich Schweden” , och hade 1617 grundat en tid n in g , vilken, efter a tt först ha kallats ’ ’Aviso” , senare omdöptes t ili ’ ’U nvergreiffliche Postzeitungen” . Sedan van den Birghden in trä tt i svensk tjänst, redigerade han, e n lig t Heur- gren, sin tid n in g he it t ili sina nya herrars gagn, och ” lä r ha berömt sig av a tt han sä gott som skaffat konungen av Sverige en armé pâ 20.000 man, dâ han i sin tid n in g u p p g ivit de svenska trupperna langt ta lrika re än de i verkligheten voro och därigenom s p ritt fru kta n fö r svenska armen” . Den gode van den Birghden hade tydligen sinne fö r reklam , även om han ej var sä langt före sin tid , a tt han ocksa kände det moderna slagordet ’ ’tru th in advertising” .

De nu närnnda svenska tidningarna, visserligen utgivna pâ ut- ländsk botten, men dock företrädande svenska intressen, tillkom m o icke sä synnerligen langt efter de bada tidningar, som allm änt be- traktas sasom Europas äldsta. För ett 40-tal ar sedan paträffades i Heidelbergs b ib lio te k en fu llstä n d ig ârgâng, fö r 1609, av en vecko- tid n in g elle r Relation med tite ln ’ ’A lle r Fürnemmen und gedenck- würdigen H istorien” , utgiven av boktryckaren och bokförläggaren Johann Carolus i Strassburg. Denna P ublikation har ända t ili de senaste aren ansetts sasom den äldsta tidningen, äldre t ili och med än den ’ ’Avisa, Relation oder Zeitung” , som under tite ln ’ ’Was sich begeben und zugetragen hat” är känd atm instone fö r de bada aren 1609 och 1610. I provinsbiblioteket i Hannover hade man redan 1903 fu n n it de bâda ârgângarna, men icke förrän ganska nyligen har den tyska forskningen ansett sig vaga draga den slutsatsen, att denna Avisa i själva verket är äldre än den av Johann Carolus i Strassburg utgivna relationen. Den förra är daterad, och om 1609 ars ârgâng v a rit den första, borde utgivaren i nagon form redan i seriens början ha läm nat nagra upplysningar om s itt nya företag. Det har han

28

icke g jo rt, och man anser sig därför kunna antaga, a tt tidningen ut- givits ätminstone även äret närmast före 1609, d. v. s. 1608.

Pä tidningen stär ’ ’ Gedruckt im Jahr, 1609” , men nägon tryck- o rt angives ej. Man har gissat pä Augsburg och pä a tt utgivare v a rit boktryckaren Schulte. Tidningen, som utkom en gang i veckan, hade korrespondenter b l. a. i Rom och Venedig, W ien och Prag, Lyon och Antwerpen samt Bryssel.

Frän 1615 utgavs en tid n in g i F ra n kfu rt am M ain och tvä är se- nare, 1617, fic k B e rlin s itt första blad. E fte r ytte rligare tre är upp- stodo de första tidningam a, 1620, i K ö ln och Nürnberg, medan M ün­

chen ej förrän 1628 hade egen tid n in g .

Vad beträffar nägra andra europeiska länder kan nämnas, a tt B e l­

gien fic k sin första tid n in g med den 1616 i Antwerpen grundade

’ ’Nieuwe tijding he n” och a tt den första engelska fö ljd e sex är senare, 1622, da ’’W eekely newes” dörjade utgivas. ’ ’Gazette de France”

var namnet pä det 1631 grundade första franska tidningsbladet och den första danska tid n in g , som a lltjä m t finnes bevarad, är den 1663 tryckta ’ ’Europäische wöchentliche zeitung” . Ryssland fic k sin första tid n in g 1703, grundad av ingen m indre än Peter den störe, Ita lie n 1716, Norge 1763 och Finland 1771, medan det första amerikanska pressorganet, ’ ’The Boston news-letter” , började utkomma 1704.

De skrivna korrespondenser, som under 1500-talet och en stör de!

av 1600-talet frän utlandet nädde den svenska regeringen eller en- skilda, högt uppsatta svenskar, hade he it n a tu rlig t icke nägot intresse fö r den stora allmänheten, da deras innehäll endast ytterst sällan och i mycket fragm entariskt skick künde komma t ili p u b lik kännedom.

Det var först, när dessa korrespondenser elle r andra meddelanden befordrades t ili trycket, som de künde bliva spridda och lästa. Det äldsta kända, svenska flygbladet av nyhetskaraktär är frän 1573 och handlar om en komet, medan det första po litiska trycktes 1598 pä tyska spräket och 1606 pä svenska.

Frän de därefter följande ären finnas numera endast enstaka blad

29

W m k « m m tfDattge idttcntfilr&tge Safer ftfrr$t ffuatf/fom uf raUenuff

©efija jfrit Ijdni* dve/$ffym cch jdmwdl the/ fom

... w W|jt

^ i v ^ ^ ^ i ( i n & / i l o rigf/iDrti)nm ar£f/^ riije r» /i;o l{a n £ '/

tia Hsl) p«<ff*

i

, iiX'Ss/uSj

T ,. ’-4

ryi1/ .

2 flfom<$an til (foot ttpttooc^ t?nt>rrraifcltir / fom

n?a*

rf)fntta fibjta ^frlbfmrfd forembriitgar tveta jf

Cum jPrtvilegfo S< R. M s*

tCrycF e i Strc^tgtifo af (Nof ® lofifo«~Enaeo,

jp tC b n tfi 16a4*

yp %a

Titelsida t i l l den av boktryckaren O lof Olofzson Enceo i Strangnds 1624 ttyckta publikationen ’’Hermes Gothicus” — det dldsta kdnda, i Sverige

utgivna tidskriftsforsoket.

30

och broschyrer i behäll, säkerligen utgörande b lo tt en ringa del av a llt det, som trycktes. Nägra E xtract och A visor finnas frä n 1633 och 1634, men frän 1644 har man kännedom om ett mycket betydande antal E xtract-S krifw elser och Relationer, utgivna med anledning av krig e t med Danmark, som ta g it sin början i och med Lennart Tors- tenssons tag t ili Holstein i december 1643.

I s itt arbete om ’ ’ Sveriges periodiska litte ra tu r” k a lla r Bernhard Lundstedt den av O lo f Olofzson Enaeo i Strängnäs 1624 tryckta P ublikationen ’ ’Hermes Gothicus” fö r ” det äldsta kända i Sverige u t­

givna tidskriftsförsöket , medan G. E. Klem m ing i en uppsats i Samlaren fö r 1888 satter ru briken ’ ’Sveriges äldsta tid n in g ” över sina meddelanden om strängnästrycket.

Strängnäs Tidnings ättioärsnum m er den 22 december 1926 inne- h ö ll nägra a rtik la r om de periodiska publikationer, som utg ätt frän Strängnäs konsistorietryckeri. A rtik la rn a voro författade av tid- ningens huvudredaktör, Helge Erneberg, och utgävos följande är under tite ln ’ ’Frän biskop Paulinus blad t ili biskop Strömbergs” . H är kallas Hermes Gothicus ’ ’ Sveriges första tid n in g ” , en heders- tite l, som Erneberg pa grund av publikationens omfäng, program och innehall anser sig kunna tillägga den. Innehället är intressant, icke m inst u r den synpunkten, a tt det bland mängden av ’ ’tidender”

fran utländska orter ocksa har tre svenska, näm ligen tvä brev frän A yköping, som skildra Gustaf I I A dolfs dotters, Christina, död och lik fä rd t ili Stockholm samt ett brev frän Stockholm, som om talar hennes bisättning i Slottskyrkan.

A r 1626, alltsa tva är efter det tryckär, som angives ä Hermes Gothicus, utfärdade Gustaf I I A d o lf ko rt före sin avresa t ili krig e t i polska Preussen det m em orial och den kansliordning, v ilk a be- traktas säsom det egentliga uppslaget t ili grundandet av en svensk tidningspress. Den 18 ju n i 1626 utfärdade nämligen konungen, som da befann sig i D jurham n i Stockholms skärgärd, ett ’ ’M em orial hvarefter K . M .t v ill a tt H err Per Baner och H err Carl Oxenstierna

31

sig vid derma tid u ti s itt kansliembete rätta skola” och fogade d ä rtill en kansliordning, vars § 23 föreskrev, a tt sekreteraren vid riksar- kivet, som tillik a skulle vara rikshistoricus, skulle fä t ili sig över- lämnade de brev och avisor regeringen erhöll frän sina utlandska korrespondenter fö r a tt u r dem och ’ ’trovärdiga rykten extrahera det bästa och m ärkligaste och det varje vecka trycka lata” .

E fte r detta in itia tiv av Gustaf A d o lf fö ljd e de ovan nämnda flyg- bladen under 1630- och 1640-talen fram t i l i 1643, da förhällandena i hög grad förändrades i och med tysken Johan Beiers utnäm ning t ili postmästare ” här i rike t, storfurstendöm et och rik e t underliggande provinser” . Genom den in stru ktio n , som utfärdades fö r Beier den 2 januari 1643, satte regeringen i system postfunktionärernas med- verkan t ili kunskaparetjänstens upprätthällande och stadgade b l. a., a tt de, som ” om breven beställa skola” , icke b lo tt skulle göra s itt bästa därvidlag, utan ” och d ä rtill med, a tt var och en av dem, enkan- nerligen postförvaltarne i gränsestäderne, och de personer, som pa kronones vägnar hava t ili beställa med brevens rik tig a fortskickan- och mottagande utan lands, särdeles i Helsingör, Ham burg och S tettin, a tt de var vecku h it t ili vär postmästare avisera vad tänk- och skrivvärdigt pä den o rt de äre, förelöper” .

Johan Beier, ” vär postmästare” , skulle em ellertid ingalunda nöja sig med de nyheter, han sälunda künde fä frä n sina underlydande inom landet elle r sina kolleger utomlands, han älades dessutom a tt

’ ’a lltid hava u ti de förnämste städer i Tyskland, H olland, Frankrike, Ita lie n och annorstädes, efter som lägenheten tillä te r, sine visse korrespondenter, av v ilk a han under tiden och helst esomoftast mä kunna fä nägot advis och underrättelse u ti ett och annat, som K . M :t och dess trogne undersatere och riksens inbyggare tjän ar t ili veta och hava god kunskap om” .

Den ena tjänsten är den andra värd, hette det redan da fö r tiden, och därför skulle postmästaren som tack fö r de meddelanden, han erhöh u tifrä n , sända sina korrespondenter svenska nyheter, varvid

32

\

Tidningsförsäljare frän 30-äriga krigets tid. T ite lb ild t i l i en fly g skrift, ’’Dänischer Nachklang. Schwedischer F ür gang” , frän 1631.

han dock noga skulle se t ili, a tt varken han själv e lle r nägon av hans m edhjälpare ’skrev nagot u tu r rike t, som K . M :t och kronan pä nägot sätt künde skada eller praejudiera” .

Det var em ellertid icke nog med a tt postmästaren Johan Beier skulle införskaffa svenska och utländska nyheter varje vecka samt förse utlandet med en del k lo k t och varsamt valt Stoff frän Sverige, han hade även a tt bearbeta och lata trycka m aterialet. ” Vad han nu saledes ifrä n sine korrespondenter därute var vecku bekommer — heter det nämligen i hans in stru ktio n — eller honom u tu r kansliet varder kom m unicerat, och tjänar t ili komma i andres vetskap, däruti skall han a lltid pä värt svenske tungom äl förm era och trycka körte

5

33

extracter och dem sedan t ill postforvaltarne forskicka a tt spargeras under K . M :ts och kronans undersatere sa har i rik e t som storfursten- dómet och andre darunder liggande provincier” .

Fran 1644 finnas a lltja m t bevarade ett tio ta l Extract-S krifw elser och K orta elle r Summariska Relationer, av vilk a den tidigaste ar ett meddelande fran Helsingborg av den 19 februari och den senaste handlar om ” hwadh hoos then K ongligh Hufwud-Arm een under Hans Excel. Her Felt-M arskalk Gustaf Horns Conduicte, sedan Lag- holms Befastning erofrades, in till den 12. Ju n ij Anno 1644. w ijdare ar fó re lu p it” . Nagra av dessa blad forekomma aven pa tyska spraket.

Man vet ej med siikerhet, om utgivningen skett i bade en svensk och en tysk edition, eller om icke rent av de tyska exemplaren aro origi-

34

Kopparstickare. Kopparstick frän 1600-talet.

nal, frän v ilk a sedan översättning gjorts t ill svenska. T y, säger Teodor H olm i ’ ’ Sveriges allm änna postväsen” , osäkert är, om Beier var eller nagonsin blev sa m äktig s itt adoptivlands spräk, att han för- madde behandla det skriftlig e n , h u r lä tt än orden flödade u r hans penna, da han begagnade s itt modersmäl.

Tryckningen av de nyss nämnda Relationerna verkställdes av H enrik Keyser, känd bade säsom författare och förläggare, boktryc- kare och bokhandlare. Det berättas, a tt han var med under Gustaf I I A dolfs ryska och polska k rig , och ” dä bland bytet i L iffla n d en gang upptäcktes ett boktryckeri” gav konungen detsamma t ili den i boktryckerikonsten utbildade ynglingen. H enrik Keyser började tro li- gen sin verksamhet i Stockholm 1633 och kallade sig frän 1635

35

kongl. boktryckare. Han skrev och utgav 1650 ’ ’Sveriges Rijkes Ridderskaps och Adels W apenbook” . Detta arbete — vart första kopparsticksverk — är en stor ra rite t, ty författaren brande större delen av upplagan och lä t smälta ned kopparplatarna. Vidare utgav Keyser ett stört antal kungl. förordningar, a tskillig a lageditioner, svenska och fińska bibelupplagor samt diverse smatryck. Som tryc- kare av A visor hade han u p p trä tt redan 1634. Man har gissat pa a tt han try c k t ” Post-Tijdender ifra n ath skillig e O rter Ä h r 1655” och man vet, att han h a ft hand om tillkom sten av ’ ’Nagra N yia Aviser” , som utkommo frân 1655 nagra âr fram ât. H en rik Keyser dog 1663.

E fte r de under 1644 utgivna Extract-Skrifw elserna och Relatio- nerna fô ljd e frân 1645 ’ ’ O rdinari Post Tijdender” , som pa grund av sin frâ n flygbladen artskilda karaktär och sina fö r en periodisk nyhetspublikation utm ärkande egenskaper sedan länge betraktats sâ- som ’’ Sveriges âldsta egentliga tid n in g ” .

General

36

HANDEL, HANTVERK OCH INDUSTRI

I 1600-TALETS SVERIGE

\

M

^edantalet v a rit hänvisad uteslutande t ill det svenska landet och ^{den svenska handeln vid början av}

^1500-

Östersjön, blevo under Gustaf Wasas tid handelsförbindel- serna täm ligen liv lig a bade med England, F rankrike och H olland.

Under K a rl IX fu llfö ljd e s arbetet pä handelns oavlätliga utveckling och städerna indelades i stapelstäder och uppstäder. Endast stapel- städerna, av v ilk a de förnämsta skulle vara Stockholm vid Östersjön och Göteborg vid Västerhavet, ägde rä tt a tt bedriva handel med utlandet.

Den viktig a , men fo r Sverige och dess handel sä olyckliga ro ll, som Lybeck spelat ännu vid början av 1500 talet, övertogs hundra ar senare av H olland, som genom traktater av 1614 och 1640 erhöll förm äner fra m för andra länder. Den svenska utrikeshandeln kom härigenom att t ili väsentlig del ligga i händerna pä holländska köp- man, som i regel voro sina svenska m otparter överlägsna.

Handeln pä utländska orter hade den uppblomstrande sjöfarten att tacka fö r sin utveckling. Handeln inom landet var ocksä i behov av förbättrade kom m unikationer fö r att kunna gä fram ät. Redan

39

under Gustaf Wasas regering hade en mängd landsvägar anlagts;

Carl IX och Gustaf I I A d o lf fortsatte arbetet, b l. a. genom utföran- det av den 10 alnar breda vagen m ellan Västeras och Kopparberget.

Kopparen var ju vid den tiden landets främsta inkom stkälla, och det râdde en synnerligen liv lig tra fik kors och tvärs genom Bergs­

lagen. Bönderna i Värm land hade ännu pa 1640-talet rä tt a tt föra varor fran staden t ili hyttorna lasstals om vintern och klövtals om sommaren. Nagra med h ju l försedda akdon förekommo ej alls.

I sin dagbok, fö rd under den franska ambassadens vistelse i Sverige 1634— 1635, skrev legationssekreteraren Charles Ogier föl- jande under den 25 november 1634: ” Det är saväl borgarnas som böndernas skyldighet a tt halla hästar i beredskap fö r allm änna be- hov, och vem som heist, som utverkat ett k u n g lig t brev därpa, kan utan kostnad genomresa heia Sverige i alia riktn in g a r. V i tillryg g a - lade om kring fern m il om dagen och bytte emellanât utan dröjsmal om hästar” . För a tt ordna med m áltiderna vid rastställena sändes il- bud i förväg, ” ty de svenska gästgiverierna äro icke i stand a tt mot- taga sä stora sällskap” . A tt det pa den tiden icke var nagot lite t före- tag a tt göra en längre resa genom landet förstär man b l. a. av Ogiers u p p g ift, a tt ’ ’dagligen behövde v i fö r oss och vârt resgods mer än tva hundra hästar; de atföljdes av bonddrängar och bondflickor, som hö llo jäm na steg med oss, h u r fo rt v i än redo” .

I regel begagnades vintervägarna även om sommaren, men man reste i allm änhet pa vintern, da överallt de stora marknaderna ut- gjorde knu tpu nkter, d it alla drogos fö r a tt köpa och sälja, fö r att prata p o litik och fö r a tt höra nyheter.

De mânga vattendragen fingo rik lig användning sasom kom m uni­

kationsleder, och en v ik tig samfärdsled iordningställdes genom H jälm are kanals byggande áren 1629— 1639.

Redan under medeltiden var det vanligt, a tt konungarna själva voro köpmän och som sadana förstodo att skaffa sig â tskillig a privilé g ie r.

Bade kronans och regentens inkom ster bestodo i varor, som genom

40

\

Kopman pa sitt kontor. Koppar stick fran 1600-talet,

forsaljning t ill allmanheten inom eller utom landet forvandlades t ill reda penningar. Tack vare bestyren harmed — och da de dessutom ofta sjalva voro handelsman — fingo de styrande ett levande in- tresse fo r a llt, som hade sammanhang med kopenskap.

Trots den po litiska oro, som standigt lag i lu fte n och trots den b rist pa ka p ita l, som under forra delen av 1600-talet kannetecknade de svenska statsfinanserna, hade regeringen bade tid och kra fte r a tt agna sig at handelns och naringarnas fbrkovran. Stora bolag b il- dades, fra n statens sida understodda genom vidstrackta privile g ie r.

Upprinnelsen t ill dessa bolag, de sa kallade kom panierna, kom fran Danmark, dar det Ostindiska kom paniet grundats 1616 och fu n n it efterfoljare b l. a. i ett vinkom pani, ett saltkom pani, ett islandskt

41

och ett östersjökompani. De förnämsta svenska kom panierna, t ili icke ringa grad stiftade fö r a tt skaffa staten ökade inkom ster och för- denskull ofta begävade med verkliga monopol, voro Kopparkompa- niet, Söderkompaniet och Tjärhandelskom paniet. Redan 1619 hade Kopparkom paniet e rh ä llit monopol pä uppköp och utförsel av a ll svensk koppar, men efter tio ärs verksamhet blev kom paniet upp- löst. E tt n y tt försök a tt monopolisera kopparhandeln gjordes 1636, men även det strandade, och frän 1638 var kopparn en f r i handels- vara. Söderkompaniet, eller, som det ocksä kallades, Generalhandels- kom paniet, grundades av holländaren W ilhelm Usselincx och fic k sina p rivile g ie r 1626. Dess u p p g ift var storartad nog fö r sin tid och ett gott bevis pä den starka tro pä Sveriges kra fte r a tt göra sig gällande i världskonkurrensen samt förmäga a tt driva sin v ilja igenom, som var en av drivfjädrarna i Gustaf I I A dolfs och hans duktiga medhjäl- pares strävanden. Söderkompaniet skulle driva handel pä A frik a , Am erika, Asien och A ustralien samt äga monopol pä a ll sjöfart med de främmande världsdelarna. Man hade sig bekant, a tt England och H olland förtjä n a t mycket guld pä sina ost- och västindiska kompa- nier, och dessa framgängar lämnade varken regeringen elle r stän- derna nägon ro. Företaget bildades, men dess om fattning och program voro fö r stora fö r dätidens svenska förhällanden, och 1630 nödgades man lata det gä upp i det 1629 bildade Skeppskompaniet. Även detta mäste dock snart upphöra med sin verksamhet.

Under ett besök i H olland 1635 uppgjorde A xel Oxenstierna planerna t ili det svenska kolonisationsföretag, som under namnet Nya Sverige grundades vid Delawarefloden i N ord-Am erika 1638 och ägde bestand t ili 1655. En av regeringens oftast använda räd- givare i de mänga handelsfrägor, som rörde Nya Sverige, var sekre­

teraren i kom m erskollegiet, sedermera postchefen Johan Beier.

A r 1648 inrättades Tjärukom paniet, egentligen s tifta t fö r borger- skapet i Stockholm och V iborg, med rä tt att köpa upp a ll den tjära, som tillverkades norr om Stockholm pä säväl den svenska som finska

42

si dan av Bottenhavet. Vem som v ille ägde rä tt a tt tillv e rk a beck och tjära fö r inhemsk förbru kning , men endast Tjärukom paniet ägde rä tt a tt exportera. Man fastställde ett bestämt inköpspris fö r varje last tjära och beck, och detta pris fic k betalas i m ynt, men ej i varor.

Fran kompaniets m onopolrätt var undantagen den tjära, som produ- cerades i de provinser, som hade sina utskeppningshamnar i Göteborg och Halmstad samt V ästervik, K alm ar och Visby. Den sistnämnda staden kom dock snart a tt utgöra ett speciellt undan tag, ty redan âret efter det stora norrländska tjärukom paniets grundande, utfär- dades privile gium fö r ett särskilt tjärukom pani fö r Gotland.

I sina anteckningar om ’ ’Sverige under âr 1674” klandrar den florentinske greven Lorenzo M agalotti de svenska köpmännen fö r b ris t pa duglighet, men han glömmer a tt tillägga, a tt Sverige dâ ännu ha ft m öjlighet t ill deltagande i det internationella handelsum- gänget endast under en avsevärt kortare tid än manga andra länder.

” De första föga — skriver M a g a lo tti-^-va d handel är, och emedan de ha fra m för ögonen den handelsvinst, som H olland och England göra, kunna de icke giva sig nagon ro, innan detsamma lyckas dem” . Han beklagar sig över de stränga förordningar, som regiera utlänningars rä tt a tt driva handel inom Sverige och v ill göra gällande, a tt bestäm- melserna tillk o m m it i det dubbla syftet a tt ’ ’ stärka borgerskapet, fö r v ilk e t man visar stor hänsyn” och a tt ’ ’gynna nâgra framstäende borgare, v ilk a hava eget ka p ita l” . Sina pessimistiska funderingar

— delvis rik tig a , delvis överdrivna — över den svenska handeln och dess representanter slutar M agalotti med ett konstaterande av a tt pa detta sätt komma svenskarnas handelsaffärer pa avvägar, och denna skada fö r det heia förorsakas av nâgra fâ svenska handelshus .

Ur hemslöjden, det enskilda hushallets framställning av de ting och de redskap, som voro oundgängligen nödvändiga i det dagliga livet, hade tack vare en begynnande arbetsfördelning hantverket fram- gatt. Hemslöjden arbetade uteslutande för det egna behovet, medan däremot hantverket fick tili uppgift att pa ett mera industrimäs-

43

sigt, snabbare och b illig a re satt fram ställa en läng kedja av förem äl av ett visst slag t ill avsalu. Den ursprungliga ind ustrifo rm , som kallas hemslöjd, hade he it n a tu rlig t in te t som heist behov av reklam , ty dess alster voro förutbestäm da a tt stanna hos tillve rka re n . De voro avsedda fö r hans och hans fa m iljs behov och det förefanns icke nägot skäl a tt fö r andra tala om deras existens, ty man v ille ej av- yttra dem.

Hantverkarne däremot, som var och en var specialist pä s itt om- räde — K n u t Tim m erm an, B irger Ugnmakare och Bengt Skräd- dare — hade intresse av a tt bliva kända bland ortens invänare sä- som duktiga fackmän, tillve rka re av goda saker fö r b illig t pris. De hade sina verkstäder, som de försägo med skyltar och emblem t ill beställarnes vägledning. Ganska säkert hade de ocksä redan tid ig t k la rt fö r sig, a tt en god vara tala r fö r sig själv och a tt en beläten köpare lockar fram flera.

Gustaf Wasa, vid vars död 1560 Stockholm hade 113 hantverkare, arbetade pä städernas utveckling och förkovran, b l. a. genom sina stadganden, a tt hantverkarne endast fingo bosätta sig i köpstäderna.

Allm ogen, som vid marknaderna begav sig t ili städerna, rädde han a tt sätta sina barn i lära hos stadens hantverkare.

För modern up pfattning framstä ofta gamla tiders stränga skrä- fö rfa ttn in g a r b lo tt säsom utslag av hantverkarnes önskan a tt sluta sig tillsam m ans t ili skydd fö r sina monopol pä tillve rkn in g e n av olika varor. Ser man em ellertid lite t närmare pä dessa mänga olika skräordningar, skali man finn a a tt de icke b lo tt hade t ill u p p g ift att tillvarataga tillverkarnes intressen, utan även köparnes. Sä stadgas exempelvis i den fö r guldsmederna 1529 utfärdade skräordningen, a tt guldsmederna frän U ppland skulle in fin n a sig i Stockholm en gang om äret fö r a tt ” rätta sin v ik t” samt att de skulle sätta marke pä varje arbete, som lämnade deras verkstad. Visserligen bestämde 1577 ärs skräordning fö r Nyköpings skomakare, a tt ingen fic k inom eller utom staden uppköpa läder och sälja det t ili förfäng fö r skomakare-

44

\

Kanon- och klockgjuteri. Ko p parstick f r an 1600-talet.

ämbetet och a tt ingen heller fic k föra skor t ili N yköping a tt dar för- säljas, men denna skräförfattning stadgade ocksä, a tt det fordrades vissa läroär fö r a tt fä arbeta inom yrket samt a tt den, som v ille b li mästare, skulle uppgiva, var han lä rt yrket. A lla arbeten skulle granskas en gang om äret, ingen fic k sam tidigt vara bade hantver- kare och köpman, ingen fic k utöva mer än ett hantverk se dar nägra bestämmelser, som onekligen voro t ili fördel fö r allmänheten.

Skräordningarna uppräkna i regel ätskilliga fa ll, da försum lighet eller b ro tt m ot bestämmelserna medför böter. Icke m inst gällde detta den, som illa utförde s itt arbete. Skomakarnas och smedernas skrän t. ex. hade stränga stadganden i sädana fa ll och fö r skräddarna hette det: ” om nagon fram kom m er ined det som förbrä nt är i pressningen

45

och finnes sä med sanning, böte i kom panit en halv m ark pen­

ningar” . En garanti i fräga om raskt utförande av det beställda hade köparen i bestämmeisen om a tt ingen hantverkare fic k ätaga sig mera arbete än han künde utföra inom rim lig tid . Hade han lovat ett arbete fä rd ig t t ili en viss tid , skulle han ocksä hälla ord: ” ingen broder tage mera gärning t ili sig än han tröster göra färdig inom den tid de bäda sins emellan samtyckt vid bot av en halv m ark pen­

ningar i kom panit” .

Den köpande allmänheten skulle kunna med fü llt förtroende vända sig t ili de i de olika skräna organiserade hantverkarne, ty de künde sin sak orden tligt och ingen blev mästare utan a tt ha avlagt svära prov. I de ” Skrää och G illesreglor fö r Samptlige Mästrarna, Gesällar och Lärodrängiar u th i Repeslagare Äm betet” , som fastställ- des 1656 heter de t: ” Mästarestycket skall wara. 1. E tt kabeltägh om Fem tijo fam bnar längt, och fyra och een h a lff tum m tiockt.

2 : E tt S kiött om tiugo fam bnar längt, fy rs k ä fftig t, u th i kabbelswijs geslagenn, och med een hardt ihn , om tree och; een h a lff tumma tio ck: 3 : Een S m ijdt fyrduchtigh, och med een hardt in , kabbelwijs geslagen, fern tumme tiock j halssen. 15 fam ner.” I den följande paragrafen uppräknas sä de olika bötesbeloppen, om vederbörande gör mästarstycket fö r längt — ” sä böthe u th i Lädan Een daler silfw erm ynt” — eller fö r ko rt, fö r tjo ckt eller fö r smalt. Det a llra värsta var, om ” detta Mästarestycket u th i sielfwa wärket gär sönder” , ty da fä r den stackars mästaren in spe böta ” sex daler silfw erm ynt i läget” .

Även fö r varupriserna funnos bestämmelser, ty man hade k la rt fö r sig, a tt det icke dugde a tt skörta upp köparne. Det gällde a tt göra goda varor och a tt sälja dem t ili överkom liga och rim lig a pris. Den tidens fabrikanter, hantverkarne, up pfyllde salunda tva av de tre regier, som i vära dagar anses säsom grundläggande fö r ett sunt och fram gängsrikt affärsliv. Den tredje är, som bekant, förmägan och v ilja n att med h jä lp av en välordnad reklam skaffa a llt flera köpare

46

t ill de fram ställda varorna. Före industrialism ens genom brott hade man dock icke samma behov av reklam som señare, och i synnerhet numera, b liv it fa lle t. Samhällena voro m indre och behoven färre, kom m unikationerna voro föga utvecklade och kunskapen om hur andra levde och hade det var obetydlig, a llt med résultat, a tt man drev sin verksamhet och hade sin vareise inom en lite n cirke l, dar det icke fanns nagot som heist behov av a llt det, som i vara dagar täckes av begreppet reklam .

För utvecklingen av Sveriges in d u stri hade den store nyskaparen Gustaf Wasa och hans närmaste efterträdare v a rit verksamma.

Gevärsfaktorier grundades pa fiera platser, b l. a. i Jönköping och N orrköping. Under Johan I I I : s regering anlades W ellinge mässings- bruk, under Gustaf I I A dolfs följd e Skultuna mässingsbruk, fiera klädesväverier och linne fab riker — tillkom n a fö r a tt i första hand fy lla arméns stora behov — samt en sidenfabrik. En annan v ik tig industrigren var saltkokningen, Ursprungligen igangsatt pa grund av saltets höga pris, men ater förlorande sin betydelse, da im portför- hallandena efter de segerrika krigen blevo lättare. De nya, liv lig a förbindelserna med andra länder förde bland annat ocksa med sig a tt framstaende yrkesmän inkallades fö r a tt lära svenskarna sina fö r dem okända konstgrepp. Även utländska ka p ita lisie r intresserades fö r a tt taga hand om svenska företag i avsikt a tt skänka dem ryggrad och Organisation, bättre arbetsmetoder samt vidgad marknad. Den i alla avseenden främste av dessa var holländaren Louis de Geer, som, sedan han 1618 arrenderat Finspângs gard, dar och pa Skyllbergs b ru k, señare även vid Löfsta, Österby och Gimo, anlade masugnar, hammare, kanongjuteri m. m. samt införde den vallonska metoden t ili stangjärnsmidets förbättrande. Den om kring Finspang och S kyll- berg bosatta allmogen intresserades av de Geer t ili handsmide av spik och söm, hätskor och nubb.

Det första stärkelsebruket anlades 1643 i N orrköping och i Stock­

holm fic k man ett sockerbruk 1647, ett lack- och tryckvaxm akeri

47

1650 och en fa b rik fö r tillv e rk n in g av kim rök 1651. Pá Öland slipade man sten och frán alunbruket vid A ndrarum i Skane ansag man sig kunna förse heia världen med dess behov av alun.

Redan nágra ár innan handeln och sjöfarten fá tt s itt kommers- kollegium , hade uppsikten över bergshanteringen ordnats genom inrättandet av ett bergskollegium , som verkade frán 1630 under namnet bergsamtet. S ärskilt Falu gruva, e lle r Stora Kopparberget, som den frán förra hälften av 1600-talet kallades, hade ju sedan läng tid tillb a k a v a rit förem äl fö r statsmakternas intresse och om- várdnad, emedan staten, som ägde gruvan, därifrän hämtade en väsentlig del av sina inkom ster — ” en ansenlig och säker inkom st”

säger Charles Ogier, som i februari 1635 begav sig ástad t ili Dalarna fö r a tt ” pa närmare h a ll skáda dessa berg, som lära bestä h e it och h a lle t av kopparm alm ” .

48

SVERIGES FÖRSTA TID N IN G OCH DEN FÖRSTA SVENSKA

ANNONSEN

D

^iskretioni 1643 ärs in stru ktio n lades Sveriges förste tidningsredaktör,

^,

^{förständochlämpavorotreting}

^,

^som Johan Beier, pä h jä rta t vid utövningen av hans ämbetsälig- gande. Beier hade icke själv va lt tidningsredaktörens yrke — det vackraste, men kanske ocksä det sväraste av alla yrken — utan hade, som fö ru t nämnts, fä tt sig älagd uppgiften a tt vara pä en gang rikets postchef och dess tidningsutgivare. Den diskretion och det förständ, som han därvid skulle begagna sig av, borde även taga sig det ut- trycket, a tt han icke lä t nägot komma i ljuset, som ingen grund och sanning hade samt a tt han ” a llt sä modererade det varken K . M :t och kronan, ej he lle r androm, pä v ilk a man b illig t mäste draga respekt, därigenom nägot praejudicium varder tillfo g a t” .

Johan Beier var, som redan nämnts, tysk t ili börden och född i B erlin den 10 maj 1606. Sä v itt man vet, tillh ö rd e Beier en ganska förmögen fa m ilj och fic k en god uppfostran. Da A xel Oxenstierna i början av 1630-talet befann sig i Tyskland, använde han den unge Beier t ili fullgörandet av flera uppdrag av kom m ersiell och diplo- m atisk art. Nägot av ären 1632 eller 1633 blev han anställd som kanslist hos rikskansleren och fö ljd e honom 1636 t ili Sverige, dar

51