( \'ł G o'V
T ID S K R IF T U T G IV E N A V
F Ö R E N IN G E N FÖR SVENSK K U L T U R H IS T O R IA
Adertonde ârgângen. Hafte IV . 1 9 3 5
EN VETENSKAPLIG A VH A N D LIN G
fordrar
N O G G R A N N H E T och O M S O R G
Var stora erfarenhet vid publicering av dylika arbeten samt vära stora tekniska resurser inom
JLItogrctfi, Boktryck, Ljns*
tryck, ISilnin^. Klicheer
giver Eder garanti fö r ett förstklassigt utförande.
K a r t o g r a f i s k a I n s t i t u t e t
Esselte a. b.
V a s a g a t a n 16 y ejef oner. (N am nanrop: » C e n tr a ltry c k e r ie t»
S T O C K H O L M | K a rtre d ak tö r M . Lundqvist 114150
B irg e r Ja rlsb ild e n i Sueciaverket
A v E lis W adstein
I
Suecia Antiqua et Hodierna har E rik Dahlbergh som bekant intagit en bild, som enligt överskriften skulle vara en »Birgeri Jerl Proregis et Gemtons Regis W oldem ari et M agni E ffig ie s, ju xta form ant in qua m Arce lia wasthusana in Finlandia hac ætate adhuc conspicitur». Denna bild var malad pa yttersidan av ett m urtorn â en kring Tavastehus’ slott uppford nngm ur, fig . 1. Den förstördes är 1739, da m urtornet i sam- manhang med den gamla ringmurens borttagande nedrevs.1Den frän landshövdingen i Tavastehus’ län Abraham C ronhiort här- rörande, av Dahlbergh fö r Sueciaverket använda, i färger utförda ko- Pian av »Birger Jarls»-bilden2 finnes an nu i behäll, fig . 2.3 Denna visar en man, klädd i harnesk och h jä lm med ru n t om kring denna va i ande vita f j adrar ; vid mannens sida hänger ett svärd. Övre delen av benen täckes av ljusröda knäbyxor och den nedre av ljusa, randiga strumpor- pä fötterna bär mannen skor med röda klackar. N edanför honom ser man en röd sköld med tre rosor pä, t i l i höger en bagare och t i l l vänster en brinnande vedstapel. I den ena handen haller mannen en spökvast och i den andra en knutpiska.
E n annan, som bekant av konstnären, rifaren vid Antikvitetskollegiet Elias Brenner under resa i Finland 1671— 72 verkställd avritning av malnmgen a Tavastehusmuren visar en heit olika bild, fig . 3 E n lig t denna är mannen â mâlningen nästan fu llstä n d ig t naken; endast en tyg- f lik fa lle r snett ned frän hans vänstra sida. H u vudet omgives av en g oria; fötterna synas ej ufan skymmas av en fra m fö r dem anbragt sköld med ätten Totts vapen, avdelad i 2 mörkare och 2 l j usare röda fä lt ( fö r övngt är Brenners teckning icke fä rg la g d ). T i l l höger om mannen star
Sc Finskt Museum I I I , s. 80 o. dar anförd litteratur.
J f r Croiihiorts brev t i l i E rik Dahlbergh rörande Tavastehusmálningen, avtrvckta i
Finskt Museum I I , s. 71 f f . •' 1
3 Pä K ungl. Biblioteket forraras även en kopia av den Cronhiortska avbildningen i grövre och bj artare utforande. Den Cronhiortska avbildningen ligger även t i l l grand fö r ett o lje - malat »portrait a y Birger Jarl» som finnes pa Gripsholms slott. T i l l grund fö r anletsdragen av ett annat, pa Gripsholm b e fm tlig t form ent po rtra it av Birger ligger E. Brenners nedan atergivna avritning av Tavastehusbilden.
12
178 E lis W a d s te in
n e d tiil en bägare, frän vilken runda streck sträla ut ät alla sidor; t i l i vänster synes ett lite t träd eller en buske. Liksom ä Cronhiorts teckning hälle r mannen ä Brenners i den ena handen en spökvast, i den andra en knutpiska.
H u ru är nu den stora olikheten mellan den Brennerska och den Cron- hiortska avbildningen att förklara, och vilkendera är den tillfö rlitlig a s te ? Olikheterna bero tydligen pä, att mälningen, anbragt som den var ä en ytterm ur utan ens ett takutspräng t i l i skydd, under tidernas lopp b liv it
»mycket fö rd e rfva d a ff vädret»4 * och d ä rfö r va rit mycket otydlig, sä att vissa detaljer künde uppfattas pä olika satt.
Redan J. Peringskiöld ger a vgjort företrädet ät Brenners avritning samt tolkar mälningen ä muren som en K r i s t u s-bild. H a n säger i ett memorial av är 1719°: »Ibland G ref Dahlbergs vackra verck, kalladt Svecia antiqva et hodierna, är inkomm in en afbildning som skulle vara Birger Järlsj men den samma hafver b lifv it genom nägon okunnig mälare tagen a f Christi B ild pä Tavastehus Slottsmur, dar Antiqvitets A rchivi Ritare (E lias Brenner) A :o 1672 bemalte Beläte och W apn a frita t, som det werkeligen finnes, med et heligt skeen kring hufvudet, samt gissl och R ijs i händerna, säsom vär frälsare fö r vära synder v a rit slagen och hudfläng- der, pä högra sidona om belätet finnes kalken, i hvilken den heliga blöden samlas, pä venster stär ett törnträ. U nder samma Salvatoris fö tte r hafver Jvar Axelsson T o tt, som var höfvidsman pä W ib o rg och Tavastehus.-.
lä tit mähla sit Tottevapen. M en huru o b illig t G re f Dahlbergs R itare...
samma Christi beläte i sin a fritn in g med plüm er, harnesk och fransyska skor päklädt hafver, samt med en p lijt pä sidan omgiordat, förutan orätt vapns bifogande, kan hvar och en a f begge Ritningarnas jäm förande
finna».
I senare tid har frägan om förhällandet mellan den Chronhiortska och den Brennerska avbildningen av mälningen pä Tavastehusmuren varit förem äl fö r ny undersökning;6 härvid har den uppfattningen ytterligare hävdats, att Brenners avbildning är den pälitligaste.
Denna uppfattning — som numera synes vara den vanliga — är dock säkerligen icke berättigad. De delvis onaturligt fy llig a kroppsformer mannen ä mälningen enligt Brenner skulle h a ft visa, att hans teckning ej kan vara särdeles trogen.7 Dessa fy llig a kroppsformer bliva f ü llt fö r- klarliga, om mannen, säsom Cronhiorts avbildning angiver, h a ft k 1 ä d e r
4 Citerat ur Cronhiorts brev t i l i E rik D ahlbergh; se det ovan anförda avtrycket i Finskt Museum I I , s. 72.
a Se'E. A [s p e li|n , Finskt Museum I I , s. 20 f f . ü Ibidem, s. 17 f f . och s. 71 f f .
7 Detta har icke heller E. Aspelin kunnat undgä att fin n a (a. a., s. 18).
B irg e r J a rls b ild e n i Suecia-verke¡ 179
180 E lis W a d ste in
F ig . 2. C ronhiorts a v b ild n in g av Tavastehusmälningen. »H a n d rita d e P o rträ tt», K u n g l.
B ib lio te k e t, Stockholm.
B irg e r J a rls b ild e n i Sueciaverket 181
Fig. 3. Brenners avbildning av Tavastehusmalningen. »Gamble M onum enter / Stoor- Förstendömet F in n la n d h » (sign. F. 1. 4 a ), K u n g l. Biblioteket, Stockholm.
182 E lis W ad st ein
pä sig, vilka Brenner i fö ljd av deras ljusa färger samt mälningens otyd- liga skick icke observerat. A tt Brenner tro tt konturerna av dessa kläder utgöra ytterlinje rn a av en naken kropp, är särskilt ty d lig t av, att den ona- tu rlig t tjocka form , som han g iv it övre delen av högra benet, nära stäm- mer med form en pä det byxklädda benet ä Cronhiorts teckning. En del andra »felaktigt tecknade»8 avritningar, som Brenner g jo rt pä sin finska resa, Visa ocksä, att han icke a lltid va rit en sä noggrann lakttagare som man trott.
A tt Cronhiort fä tt fram kläder och andra detaljer pä mälningen, vilka Brenner icke observerat, kan ha berott pä, att han, fö r att kunna, säsom han lovat i ett brev t i l i E rik Dahlbergh, »med a ll f lit h aldtsammans näga observera»,'1 lä tit rengöra mälningen frän dämm och smuts, som under tidernas lopp samlat sig över densamma. Landshövding Cronhiort hade utan tvive l mera m öjligheter än Brenner att pä detta sätt förbereda avtecknandet av den svärätkomliga, högt uppe ä yttermuren befintliga bilden.
M en om Cronhiort säledes verkligen rik tig t sett, att mannen ä m äl
ningen va rit utstyrd i fjä d e rp ryd d h jä lm , harnesk och byxor m. m., är det d ä rfö r ej sagt, att alla ä hans avbildning tecknade detaljer i denna utrustning ocksä bero pä verkliga iakttagelser. M ö jlig t är, att han ä den otydliga mälningen endast kunnat observera vissa partier av utrust- ningen och att han kompletterat dessa partier efter mönster av utrust- ningspersedlar frän en senare tid än den, frän vilken mälningen stam- made. Troligen stammade denna frän medeltiden; den kan ha b liv it g jo rd av samma mälare, som antagligen i slutet av 1400- eller första delen av 1500-talet u tfö rt kalkmälningar ä väggar och va lv i den närbe- lägna H a ttu la kyrka.10
H a r da Cronhiort rä tt i sin u p p g ift,11 att figuren ä Tavastehusmälning- . en skall föreställa Birger Jarl? Säkerligen icke. Spökvasten och knut- piskan passa icke i händerna pä en Birger Jarl. Bildens plats pä utsidan av en mur, vettande mot ett obebott bergsomräde,12 var ocksä i högsta grad oläm plig fö r en b ild av Birger (liksom även fö r en K ristusbild).
s C iterat frä n H . Donner, Finskt Museum X X I, s. 62.
9 Se Finskt Museum I I , s. 72.
10 Se E. Aspelin, Finskt Museum I I , s. I 8; j f r samma fö r f. i Suomalaisen taiteen historia pääpiirteissään, Helsinggissä 1891, s. 21 och E. N [e rv a n d e ]r i Finskt Museum I I I , s.
17 f f .
11 Meddelad i brev t i l i Dahlbergh av den 16 januari 1699, se Finskt Museum I I , s. 72.
1“ Se fig - 1 ovan samt Beilage I t i l i J. A ilio , D ie Burg Tavastehus, i Finska Fornminnes- föreningens tid s k rift X X I eller L iite I I i samma fö rf:s Hämeen linnan esi- ja rakennus- historia, Hämeenlinna 1917.
B irg e r J a rls b ild e n i Sueciaverket 183 Den ratta forklaringen av den med spokvast, knutpiska och svard ut- rustade figuren ar utan tvive l, att den forestaller en rattsfunktionar, som hade att exekvera ádomda stra ff, en m a s t e r m a n.13 B ilder av dylika funktionarer aro kanda frá n fie ra hall. Frán várt land erinrar jag om det s. k. justitiebeláte, som utgjordes av en nara manshog bronsstaty, framstallande en man med spokvast i handen och svard v id sidan, v il- ken fo rr stod pá en som skampále t j anande hog pelare á Stortorget i
Fig. 4. H udstrykning. E fte r handskrift av Magnus Erikssons landslag.
Stockholm.14 Frän Tyskland mä särskilt erinras om de med spö och svärd utrustade justitiebilder, som dar äro kända frän flere Ställen.15 E n bild, som genom en in s k rift uttryckligen betecknas som föreställande en » Iv - sticie Execvtor», finnes fra m fö r rädhuset i Posen.16 Andra paralleller äro de i gamla österrikiska landsdelar ä pelare stäende justitiebilderna.17. En
13 A tt jäm te spö även knutpiska brukade användas vid ädömd hudstrykning, framgar av den i fig . 4 ur en handskrift av Magnus Erikssons landslag ätergivna hudstrykningsscenen (denna b ild har jag hämtat ur Sveriges Historia, Stockholm 1877— 1881, 2, s. 7 ).
A tt den pä Gripsholm befintliga, pä Sueciaverket grundade bilden av Birger Jarl »har utseende av en bödel, dar han bredbent stär med sitt gissel, sin bila o. s. v.» har A . H ahr anmärkt i De svenska kungliga lustslotten, Sthlm 1899— 1900, s. 438. Nägon bila f in nes visserligen icke ä Gripsholmsbilden (har H a h r fattat den ndgot otydliga skölden ä tavlan som en b ila ? ), men Hahrs anmärkning pekar i alla fa ll i rätt riktning.
14 Se Nordisk Fam iljebok2, 14, sp. 991 f., dar anförd litte ra tu r och Sveriges Historia, Sthlm 1877— 1881, S, s. 265 f . samt fig . 5, som äterger det nu i Stockholms rädhus upp- ställda »belätet».
15 K . Hoede, Das Rätsel der Rolande, Gotha 1911, s. 142; H . Meyer, i Nachrichten der Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, P h il.-H ist. K l. 1930, s. 474.
10 T h . G oerlitz, Der Ursprung und die Bedeutung der Rolandsbilder, W eimar 1934, s. 220; R. Beringuier, Die Rolande Deutschlands, B erlin 1890, s. 192 f f .
17 Se Hoede, a. a., s. 140 f f .
184 E lis W a d ste in
F iS- 5- »K o ffo rm a te ». Stockholms Râdhus. E fte r S. W a llin , i Svenska K u ltu rb ild e r, N . F. I I , s. 167.
jattestor svensk bild med liknande syftning var den bekanta T hu ro lang i det medeltida Skanninge, fig . 6,18 vilken utgor ett m ellanled mellan
18 Se OIaus Magnus, Historia de gentibus septentrionalibus, lib . X IV : cap, X V (med avbildning) ; j f r .ïven lib . V I: cap. X V I II .
185 straffexekutorsbilderna av mindre m att och de med dessa i samband stä- ende större och förnämligare, särskilt fran norra Tyskland kända s. k.
Rolandsbilderna.19
Liksom figuren pä Tavastehusmälningen äro även mänga tyska och österrikiska ju stitiebilder klädda i rustning och en del även i h jä lm .20 Nägot pä en m ur eller en vägg mälat »justitiebeläte» är visserligen icke fö ru t känt. M en en del sädana bilder voro liksom Tavastehusfiguren malade i olika färger.21 Om en sädan i likh e t med en äldre Rolandsbild i Bremen utgjordes av »eine an eine M auer sich lehnende H a lb fig u r» 22 (alltsa en fig u r i mycket hög re lie f), sä var likheten med Tavastehus- bilden, l synnerhet pä nägot avständ, mycket stör.
B irg e r J a rls b ild e n i Sueciaverket
Fig. 6. »Thuro lang» i Skänninge. E fte r O lm s Magnus, lib . X I V : caf. X V.
Den brinnande vedstapel, som synes v id sidan av mannen ä Tavaste
husmälningen, avser säkerligen att utgöra varnagel fö r ett av de allra sväraste medeltida dödsstraffen: bränning á bal.23
\ a d som äsyftas med den ä andra sidan om mannen stáende bagaren, är svärare att förstä. T ill denna bägare finnes em ellertid ett motstycke
“ Om de«a samband se Hoede, a. a., s. 135 f f . , H . M eyer i a. a., s 474 f f och 1 Bremisches Jahrbuch 56, s. 8 f f . samt en snart i Hansische Geschichtsblätter utkom- man de uppsats av E. Wadstein, Roland als Name von Rechtssinnbildern.
20 Se Hoede, a. a. s. 126 f . och s. 141.
2' Se Hoede, a. a., t. ex. s. 42, s. 141 och s. 176 f.
C it. av G. Sello i Bremisches Jahrbuch 21, s. 75.
Se om detta dödsstraff enligt vära medeltidslagar av C. J. Schlyter i Ordbok t i l i Sveriges gamla lagar under bal anförda lagställen.
186 E lis W ad st ein
a den ovan fig . 6 atergivna bilden i Skanninge; denne bar en dryckes- kanna i handen.24 25 *
Aven t i l l vapenskolden a Tavastehusmalningen finnas motstycken a justitiebilder, bestaende av riks-, lands-, eller stadsvapen, nagon gang av vapen, tillhorande personer, som h a ft sarskilt att gora med resandet av bilderna.2u Fanns det, sasom Cronhiorts avbildning angiver, tre rosor a Tavastehusmalningens skold, kan darmed ha avsetts de rosor, som finnas (under lo d ju re t) i Tavastlands vapen.28 Bar skolden a malningen i over- ensstammelse med Brenners avritning i stallet det Tottska vapnet, skulle detta tyda pa, att nagon medlem av denna att, som i senare delen av
1400-talet h a ft Tavastland som lan, la tit verkstalla malningen.
D e t oppna, obebyggda bergsomrade, som lag mellan slottsmuren, a vilken malningen var anbragt, och den nedanfor liggande kopingen, lam - pade sig val som plats fo r de o ffe n tlig a straffexekutionerna. D a r fanns gott rum fo r de manniskoskaror, som plagade samlas fo r att ase dylika uppskakande skadespel.
Zusam m enfassung.
D a s 'Birger J a rls b ild in E . Dahlberghs Suecia A n tiq ua et Hodierna.
In diesem berühmten, i. J. 1716 erschienenen Prachtwerk finde t sich ein B ild , das B ir g e r J a r l, den »prorex» Schwedens (gestorben 1266), vo r
stellen soll. Das B ild ist die Wiedergabe eines Gemäldes, das an der Aussenseite eines je tz t abgebrochenen Mauerturmes der Burg Tawastehus in Finnland, die Birger Jarl erbaut haben soll, gemalt war. Es stellt einen M ann dar, der, in H e lm und Harnisch gekleidet und m it einem Schwerte ausgerüstet, in den Händen einen Staupbesen und eine Knute hält. Eine andere alte Abbildung dieses Gemäldes stellt einen nackten M ann dar, der fü r ein B ild von C h ris tu s gehalten worden ist.
V e rf. hebt hervor, dass die letztgenannte Zeichnung ganz fehle rh aft sei und auf Missverständnis des undeutlichen, von W in d und W etter beschädigten Gemäldes beruhe. Es sei auch ein Missverständnis, dass das Gemälde Birger Jarl darstelle. Es stelle vielm ehr einen Gerichts
vollzieher ( N a c h r ic h te r ) dar. Z u r Begründung dieser Behaptung ver
24 Fran Nederländerna finnes en antydan om, att Rolandsbilder dar varit utrustade med dryckesrus, se Wadsteins s. 185, not 19 omtalade uppsats.
25 Se Hoede, a. a., 's. 99 och bilderna i Beringuier, D ie Rolande Deutschlands.
28 J f r J. A ilio , Hämeen linnan esi- ja rakennushistoria, s. 109, kuvat 52, 53.
187 weist \ erf. auf ein frü h e r auf dem Grossen M a rk t in Stockholm auf einer Schandsäule stehendes »Justizbild», das, wie das B ild von Tawastehus, einen Staupbesen und ein Schwert trägt. Ferner verweist V e rf. auf die m it Staupbesen und Schwert ausgerüsteten B ilde r von Gerichtsvollzieh
ern, die. sich in Deutschland und in alten österreichischen Ländern f i n den, und auch auf die seiner M einung nach m it diesen zusammenhängen
den Rolandsbilder. Solche B ilder stehen gewöhnlich auf offenen P lä t
zen, auf denen die gerichtlichen Strafen vollzogen w urden; auf ähnliche Weise befand sich das B ild von Tawastehus bei einer offenen, unbebauten Platte, auf der es guten Raum fü r Zuschauer gab.
B irg e r J a rls b ild e n i Sueciaverket
E t t a r is to k r a tis k t
”u p p fo s trin g s v e rk ”
D e ku n g lig a pagerna i 1 6 0 0 - och 1700-talens Stenge
A v Esther Jacobson
Ibland den mängd av fo lk man här i Stockholm skadar, Som stadens rikedom samt prakt och höghet badar, M an ser en särskild flock, som pager kallas plär Och med e ffrond eri en guldsm idd klädnad bär, Se, detta folkslag är just det jag v il l beskriva.
/ ' ' ' j a börjar Johan Magnus Lannerstierna sin pä 1770-talet skrivna
»Pagead». »Detta folkslag» försvann ett par decennier señare ur Jk._ß gatuvimlet. Förenklade form er i hovetiketten, ekonomiska hänsyn och kravet pâ en enhetlig och fu llg o d utbildning fö r officerskären bidrogo t i l i den gamla pagekärens och det därmed förenade »uppfostringsverkets»
upplösning.
Seden att v id furstehoven u p p fostra och samtidigt lata betjäna sig av unga ädlingar är urgammal. Dock var det egentligen först mot medel- tidens slut, som ordet page — det medeltida latinéis pagius — fä r sin ñutida betydelse, efter att fö ru t ha betecknat en tjänare i underordnad ställning.1
A v riddaren fordrades knappast nagon kunskap om förhallandena inom samhällets andra klasser. H a n skulle leva sitt liv inom sin strängt be- fästade borg, da och da draga ut pä krigs- eller härjningstäg, da och da i torneringar och ringränningar kunna tävla med sina gelikar; han skulle kunna jaga och skicka sig hovmannamässigt v id de fester, som tid efter annan förekommo v id konungens, hans eget eller andra riddares »hov».
M en a llt detta bibragtes ynglingen bäst, om han fick växa upp pâ en främmande riddares borg, och sä fylld es de medeltida stormanshemmen av heia skaror av gossar, som dar erhöllo sin uppfostran.
M en andra tider bröto in. Furstemakten höjde sig t i l i större betydelse.
1 Se von Scharfenort, D ie Pagen am brandenb.-preussischen H o fe 1415— 1895, Berlin 1895, s. 1.
Som hovfunktionärer, ämbetsmän eller officerare träda de forna riddar- nas ättlingar i furstarnas tjänst, och de nya u p p g ifterna kräva en annan uppfostran. Samtidigt bliva ju ocksä tillfa lie n a att v id nâgon stormans borg erhälla pagetjänst a llt färre, och slutligen inskränka de sig t i l i furstehoven.
H ä i i Sverige hade »nddartidens» samhällsförhällanden aldrig va rit f ü llt utbddade, men tro lig t är väl, att även här de höga herrarna pa sina gârdar lâ tit söner av de främsta ätterna bära fram maten och öva sig i 1 idderliga ldrotter. Och seden h ö ll rätt länge i sig. U nder 30-ariga kriget stigei den svenska adeln t i l i ansenlig nkedom, makt och praktlystnad.
Frän högtidligheterna med anledning av d ro ttn in g Kristinas kröning om- talas ej blott drottningens och pfalzgrevens utan även Per Brahes, M a g nus Gabriel de la Gardies och Axel Oxenstiernas pager.2
I sammanhang med riddarhusets instiftande inrättades ocksâ en adels- skola i Stockholm, »Collegium illustre». D etta läroverk fick en kort livs- tid. D et började 1626 sin verksamhet och stängde redan pâ 1630 eller 40- talet sina portar.3 Orsakerna h ä rtill torde ha va rit fiera. T vá pestepide- mier kommo högadeln att med sina söner lämna staden. Kanondundret frân segertäget i söder drog uppmärksamheten bort frân fre d lig a värv.
U nder dâ râdande samhällsförhällanden var det väl en sjä lvkla r sak, att »det lägre och fattigare folkets barn v id undervisningen skildes frân adelns och de förmögnares», nagot som Johannes Mathiæ Gothus, vilken gjorde upp skolans läsplan, ocksâ i inledningen t i l i densamma fram häl- lit. De unga ädlingarna borde ju »uppammas t i l i fäderneslandets tjänst i sysslor och ämbeten och n ju ta en därefter väl anpassad handledning i seder, sprâk och vetenskaper samt i sädana kroppsövningar, som i krigs- tider gagna och under fredens lugn pryda en yngling.»
T i l l den ändan borde den unge adelsmannen äga kunskap i latin och franska, heist ocksâ nâgot grekiska. Flan borde öva sig i att halla tal, att sätta upp brev och samtal. N ä r han blev äldre, skulle han jä m väl under- visas i dialektik, retorik, fysik och matematik, m öjligen ocksâ i lagfaren- het och läkekonst. — l i l i det som »prydde en yngling» hörde heit na- tu rlig t b o li- och kägelspel, schackspei, dans, fäktning och ritt, samt vokal- och Instrumentalmusik.4
Detta är ett heit annat bildningsideal än det medeltida. D et gäller nu
2 Grönstedt, J., Svenska H o ffe ste r I, Sthlm 1911, s. 92. J f r dock Krönungs Process Ih re r K önigl. Mayst. zu Schweden. Gedruckt im Jahr 1650. K ungl. Biblioteket.
Leuhusen, F. W . O., och Forsstrand, C., Riddarhusets enskilda styrelse, i Sveriges Riddarhus, Sthlm 1926, s. +45.
4 M urberg, J., K o rt berättelse om Collegium regium et illustre, i Vitterhets-, H istorie- och Antikvitets Akademiens H andlingar V I I I , Sthlm 1808, s. 150 f f .
E t t a ris to k ra tis k t »u p p fo s trin g s v e rk » 189
190 E s th e r Jacobson
att göra ynglingen tjä n lig fo r en insats i det samhälle, t i l l vars första stand han hör — nâgot v a r till tidens trivialskolor och gymnasier med deras tydliga d o ft av läroanstalter fö r blivande präster rakt inte voro ägnade.
D et förb lev alltsâ därvid, att den adlige fam iljefa dern mäste privat lata undervisa sina söner. Ibland bibragtes dem a ll undervisning i hemmet av dar anställda inform atorer, ibland avslutades den med nagra terminers studier v id akademien, fortfarande under preceptorns ledning, och slut- ligen borde i demies sällskap »peregrinagen» företagas. D et var en dyr uppfostran, kännbar nog redan fö r stormännen -— i synnerhet sedan en ansenlig del av dem genom reduktionen mistat sina rikedomar — och hart när o m ö jlig att betala fö r den talrika lägre officers- och tjänste- mannaadeln.
Sä började dâ mängen fa m ilje fa d e r och mängen »bedrövad änka» tän- ka pâ att det ändä fanns en m öjligh et att lätta denna börda. Akademiska studier och peregrinage künde man ej âstadkomma. D â vore det ju gott, om sonen künde b li page. »Vid hovet äro ock pager av adel, dessa hava ock skiftesvis hos majestäterna sin uppvaktning, de bliva ständigt vid kungliga hovet t i l i ta ffe in , inform ation och alla andra exercitier upp- fostrade som de ock v id ärens tilltagande n juta a ll god befordran t i l i tjä n lig nytta v id kongl. hovet, kansliet och militiestaten. Dessa ha sin ordinarie inform ation, som pâ hovstaten d ä rfö r n ju te r lön och spis jämte andra förmäner.»“ Och det var lockande att tänka sig, att en pojke skulle komma i ätnjutande av lön i reda penningar ; stor var nu inte pagelönen, men den utgjorde dock 80 d ir smt, v a rtill kommo 60 d ir i »lintygspen- ningar» — en summa, som heit na tu rlig t antog större proportioner, i den man fa m ilje n s jä lv led ekonomiskt betryck. Dessutom ätnjö t ju en page inte bara vad v i nu fö r tiden kalia f r it t vivre utan även » liv e rij ». Detta var ingen liten förmän. I äldre tider bestods ât var je page ett liv ré ; frân 1728 fick han tvenne, ett »rikare statslivré och ett annat att dagligen bru- kas». En förhoppning, som i det memorial, dar statslivréet omtalas, uttryc- kes om att ett d y lik t borde kunna brukas i 5 à 6 âr, skola v i hoppas ej reali- serades •— pagerna växte ju , mähända fingo de ärva varandras livré e r.0 H u r harmed än fö rh ö ll sig, künde pagen ocksä päräkna att v id resor eller oväder fä krypa in i en varm »reseklädning» med silvergaloner och sam- metsuppslag, och dessutom hade han den av gamla apoteksräkningar att döma inte föraktliga förmänen av f r i medicin.7
" Huruledes Konungariket Swärige — — warder styrt. N 220. Uppsala universitets- bibliotek.
8 Underdänigt memorial 7 nov. 1728, D iarier 1727. Riksmarskalksämbetets arkiv.
7 Hovstatsräkenskaper. Slottsarkivet.
Och sä skrevs en ödm juk supplik. Kunde man därvid fram hälla, att man exempelvis i »Kongl. M a j:ts och Rikesens Krigstienst» tills a tt en stör del av sin förmögenhet, att man var sju klig eller d y lik t, var detta en god h jälp . M an mäste ocksä räkna med, att sonen skulle fä vänta pä sin upphöjelse, ty pagekären var ej talrik. V id Kristinas kröning gingo 24 pager före och 24 efter drottningens vagn.8 U nder normala förhällan- den utgingo 12 pagelöner; under stora ofreden hade de kungliga damerna haft 6 ä 9 pager t i l i sitt förfogande, medan 3 varit konungen fö lja k tig a i f;ilt. D et var först pä Gustaf I I I : s tid, som pageantalet växte, ehuru även da blott 10 ä 14 pager kommo pä konungens stat. I alldeles rik tig känsla av att platserna voro fä men supplikanterna mänga, skrev ocksä en fa m ilje fader, som hos F redrik I anhöll om pageplats fö r sin son: »Jag bönfaller fö r den skull därom i djupaste soumission och gör m ig det underdäniga hopp, att därest nägon pagelön v id Eders Kongl. M a jts H o f nu ej vore ledig, det jag mä kunna erhälla nädig resolution att bemalte min son vid första öppning mä hos Eders Kongl. M a jt i dess allernädigaste konside- ration och ätanke komma.»9
Vanligen var det väl sä, att ynglingen reste t i l i huvudstaden med ett lö fte om att, när en eller par »e. o. pager» fä tt lön, sjä lv erhälla d y lik och t i l i dess fä näden uppvakta utan denna förmän. Och sä smäningom hade tack vare äldre kamraters befordran den stund kommit, da han med sitt pagebrev pä fickan kände sig som en man i staten.
Den 29 april 1756 utfärdades sälunda pagebrev fö r Beugt Gustaf W a l- lencrona, da 13 är gammal. D et högviktiga diplomet lyd er:
»Kongl. M a jts och Sveriges Rikes räd Överste M arskalk Cancellie Rad samt Riddare och Kommendör av Kongl. M a jts Orden Clas Ekeblad, Greve t i l i Stohla, gör w itte rlig t, att som genom pagens v id Kongl. H o fv e t C a il Jacob von Qwantens befordran en page ledighet b lifv it v id Kongl.
H o fv e t med d ä rtill hörande lön och Lintygs- och kostpenningar samt L iv e rij och alla förmäner, t i l i erhällande h v a ra f. efter inhämtat Hans Kongl. M a jts nädigaste gottfinnande i ätanke kom m it ädel och välbördig Bengt Gustaf Wallencrona, vilken redan nägon tid säsom page v id Kongl.
H o fv e t uppvaktat. Fördenskull uppä Kongl. M a jts samt K a ll och Ämbe- tes vägnar, varder i k ra ft av denna min fu llm a k t bemalte Bengt Gustaf W allencrona förordnad och antagen t i l i Page v id Kongl. H o fv e t och att likm ä tig t Kongl. förordningen tillträ d a och ätnjuta de efter von Qwan- ten ledige blivne ofvannämnde pageförmäner, det alla som vederbör haf- va sig att efterrätta.»10
8 Krönungs Process etc.
9 von Yhlens supplik april 1731. Kungl. A rkiv, vol. 24. Riksarkivet.
10 Fullm akt fö r B. G. Wallencrona, Brevbok 17 56. Slottsarkivet.
E t t a ris to k ra tis k t '» u fipfostringsverk'» 191
192 E s th e r Jacobson
D e t kan ju handa, att liv e t i huvudstaden i viss mân blev ynglingen en besvikelse — lite t enahanda blev det ju i lângden trots h o v lu ft och in form ation, som vuxen f r i man kande han sig ju inte précis. D e t »upp- fostringsverk», i vilke t han vunnit intrâde, stod narmast under den o fra l- se pagehovmâstarens ôverinseende, ehuru det âlâg hovmarskalken att ôver- vaka sâ val demie som hans disciplar. Och lônen — det var fôru nderligt vad den smalte ihop, nar man nu en gang var i besittning darav. Om man nu fick u t den. D et skedde under normala fôrhâllanden, men de, som g jo rt pagetjânst under K a rl X I I : s bistra tider, hade nog ibland fâ tt ut den endast delvis. Ànnu sâ sent som 1735 utbetalades. resterande page- lôner.11
De pager, som voro i tu r att uppvakta, skulle pâ morgonen gâ upp i
»fôrmaket» fo r att dâr vanta pâ besked om vad de t i l l aventyrs skulle utratta. Och ofta var det val inte sâ vârst viktiga uppdrag de fingo. Lan- nerstierna skriver lite t elakt:
--- han skall gâ
T i l l deras excellenser kring och frâga hur de mâ.
N a r det stundade t i l l m âltid, skulle pagerna — nu fu llta lig a — sam- las i kôket, dâr aven deras hovmâstare med prestav infann sig. D â r fingo de nu beskâda huru de mânga râtterna avsmakades och upplades pâ faten, som pagerna skulle bâra. Hovmâstaren stôtte med prestaven i golvet, och hela skaran satte sig i rôrelse. Sedan blev det att vanta, medan de hôga herrskaperna inmundigade den rik lig a maten och den an rikligare drvc- ken, och sâ bâra ner faten igen.12
Inte var det val sâ ro lig t detta. M en hade man bara oronen ôppna, sâ kunde man fâ hôra och lara en hel del. Och var detta ej tillfy lle s t, sâ hade ju en page alla dessa karnevalstâgsliknande »processer» att frô jd a sig ât, dâr han fick vara en om ock ringa deltagare: barndop, brollop, solenna intâg och d y lik t. I samlad trupp med sin hovmâstare frâm st eller i tvâ skilda avdelnmgar gingo pagerna dâ, de minsta fôrst och de stôrre sist, tvâ och tvâ eller tre och tre i festtâgets tête e lle r efter den kungliga vag- nen. D e t kunde ock handa, att pagerna fingo rida med i »processen», som ringlade sig fram genom staden. Sâ var t i l l exempel fa lle t, nar Sofia Magdalena som kronprinsessa h ô ll sitt hôgtidliga intâg, och det skedde likasâ, nar hon to lv âr senare »i a il tysthet» blev kyrktagen.
V id Gustaf 111 : s hov fingo de sig ibland en nâgot viktigare och syn-
11 Hovstatsrâkenskaper 1735. Slottsarkivet.
12 Kongl. M a y: ts. instruction fo r des H â ffb e tje n in g . 1653. N 1597. Uppsala universi- tetsbibliotek.
E t t a ris to k ra tis k t »u p p fo s trin g s v e rk » 193 nerligen dekorativ ro ll tilldelad. Sä var exempeivis händelsen v id det tornérspel, som 1777 avhölls pä A d o lf Fredriks torg, »Joutes et Tournoi tenus par le roi et son altesse royale le duc de Sudermannie». V id detta remarkabla tillfä lle drog inte ett utan tvâ lânga och färgglada tâg upp mot Söder. Och pagerna voro med. De buro de stridande riddarnes lansar.
Och in i minsta detalj äro deras dräkter beskrivna. »Ils ont la livrée de Suède, qui est bleu de Roi et jaune citron galonnée en or et argent. Ils ont des pourpoints bleus tailladés de gros de Naples jaune, les pouffes de leur manches de même que les lissières de grandes écharpes de taffetas jaune et garnées de passements d ’argent — une fraise de gaze bien bous- sisante autour du col, une touque noire elevee du coté gauche avec un bouquet de plumes blanches et noires,» heter det om konungens pager.
Hertigens voro précis lika eleganta — endast färgställningen var nâgot olika.
Den sista gângen pagekâren i dess gamla form deltog i nâgon solenni- tet torde ha va rit v id Gustaf I I I :s begravning. Och denna sista gang fingo de verkligen en synnerligen hedersam -och dekorativt verksam plats. Ce- remonielet fcreskrev, att de skulle stâ pâ ömse sidor om högaltaret.14
I âldre tid fingo pagerna sig mat tilld e la d ur det kungliga koket. 1687 fastställdes vissa rätter, âtminstone fö r änkedrottningens pager.15
M en även detta blev betungande fö r hovkassan, och ganska snart efter sitt tro n tillträ d e hade kung F redrik kla rt fö r sig, att »en ansenlig bespa- ring v id hovförtäringen» skulle kunna göras, om pagerna med deras hov- mästare inackorderades i maten hos nâgon person, som fö r 6 d ir smt i veckan v ille âtaga sig detta omak.15 T y ett omak matte det ha varit. T ju g u är senare begärde lö jtn a n t Thorseil, som da h aft ansvaret fö r deras kost- h äll, rentav ersättning fö r den förlust han lid it. M en det var inte alls ont om personer, som trots Thorseils sorgliga erfarenhet v ille âtaga sig pagernas bespisning17. Âtminstone i början pä 1750-talet inrymdes ocksä deras hushâll i en lokal, som ej tycks lämnat nâgot övrigt att önska. V id Riddarhustorget förhyrdes nämligen dâ »en stör och tapiserad» sal, en trappa upp. Jämte stört kök, visthus, källare och vedrum betingade den
na en ä rlig hyra av 400 d ir kmt. Och inte behövde pagerna frysa, medan de äto. T i l l uppvärmning bestod man nämligen icke mindre än 12 fam - nar ved och 6 läster kol. Pagernas dävarande hovmästare Clemens Eure-
“ Kong], Ceremoniel och Fester 1720— 1799 (tryckta ). K ungl. Biblioteket.
” Förslagh uppä Pagiernas Förtäringh, Strödda H andl., H edvig Eleonoras arkiv. Riks- arkivet.
Brev av den 30 j u li 1728. K ungl. Brev. Riksmarskalksämbetets arkiv.
Brev av den 9 jan. 1742. Ibidem.
13
194 E s th e r Jacobson
nms, hade verkligen g jo rt sig all möda att ställa det bra fö r sina disciplar.
I ä hans enträgna böner hade en hovpredikant Lampa ätagit sig deras kost- häll, men den gode prästmannen fann snart, att han räkat ut fö r »ett besvärligt matlag», och under hans efterträdare, silverkammarbetjänten Lindblom , klagades over »härd m edfart ä ömse sidor».18
Var pagernas spislokal p ryd lig under kung Fredriks tid, torde deras boningsrum ha lämnat en hei del övrigt att önska. 1725 hade t i l l möbler i deras rum anslagits den visst icke ringa summan av 1005 d ir smt19, men 1 751 künde Eurenius bittert klara över hur det säg ut i pagerummen. Inte nog med, att själva rummen voro i stärkt behov av reparation med otäta fönster samt sneda och dragiga dörrar. Stolar fattades och borden voro utan dukar. I vart och ett av rummen bodde da tre pager, och dessa hade t i l i sitt föifogande tvä sängar. »Pä det om nägondera tillstö te r sjuk- dom eller utslag, den dä matte behälla sitt avsöndrade lägerställe», skri- ver Eurenius, som t i l i synes hyser ängslan, att hovmarskalken, t i l i vilken hans skrivelse var ställd, skulle anse en ensam sang fö r nägon slags fö r- vekligande lyx. Och han fortsätter: »E ljest äro dessa logementer mycket smittade av ohyra.»
E tt i mänga avseenden v ik tig t är i pagekärens historia blev är 1756, icke minst därigenom, att de unga ädlingarna dä flyttad e t i l i »Gamla Banken», huset n :r 8 i kvarteret Neptunus mindre i hörnet av Storkyrko- brinken, vilke t pä 1740-talet inköpts av staten. I sammanhang med fly tt- ningen bestodos 827 d ir smt t i l i möbler.20 * Bredvid pagerna bodde dä tvä och längre fram tre »stadiga drängar», som passade upp dem. I väningen under bodde värdfolket, och dar intogo även pagerna sina mältider. D et vore ö v e rd rift att säga, att nägon större fr id och endräkt rätt mellan de bäda väningarnas bebyggare; bäst tycks det ha va rit under den tid fru H e d vig M aria Lundberg stod fö r kosthället. M en även hon gick i läng- den »ej i land därmed», och hennes efterträderska, fru Appolonia Reich- ardt, tyckte att hon fä tt »en kostsam ta ffe l att sköta». F ru Pihlgren lyc- kades ej i nägon högre grad vinna sina matgästers hjärtan. Den sista värdinnan var kamrerareänkan Anna M aria Gerdes.22
H u r det nu kan ha v a rit med kosthället: lättsm ält torde den mat pa
gerna fä tt ej ha va rit — därom vittna hart när otroliga apoteksräkningar.
Lu stig t är ocksä, hur ty d lig t man alia läkekonstens framsteg t i l l trots kan skönja sparen av influensans fra m fa rt inom Gamla Bankens m urar i
18 Ö dm jukt memorial ang. Pagernas uppfostran. F 208. Uppsala universitetsbibliotek.
19 Hovstatsräkenskaper 1725. Slottsarkivet.
20 Hovstatsräkenskaper 1756. Ibidem.
22 Hovstatsräkenskaper 1756— 92. Ibidem.
januari 1 757. Da behovde nástan alia de unga herrarne samtidigt chinin feberstillande medel, brostsaft och slemlosande m ixtur.23
I agerna skulle ju ocksá erhálla »information». Narmast var det deras hovmastare, som ledde denna. H an skali — heter det 1653 — icke blott tillse, att ynglingarna ordentligt gjorde sin tjanst v id servering och av- dukning, utan jam val tillse, »att de nágot gott lara».24
Den 24 februari 1697 utfárdades en instruktion fo r hovmarskalken. H an álades att tillse, att preceptorena fo r Kungl. M a j:ts pager gjorde sin p likt. H an skulle vaka over, att dessa ej forsummade prediko- och bone- stunder eller fo rh o r i katekes och kristendomskunskap. Vidare skulle han draga forsorg om att pagerna blevo »undervisade och hallna t i l l det, som dem kan skickliga gora, sá i det gemena levernet som t i l l den profession, y a rtill en eller annan av dem synes inclinera, tankandes sig i langden dar- t i l l att appliceia». Hovmarskalken skulle ocksá lata preceptoren redogora fo i den »metod» han brukade. Pagerna borde bliva g ru n d lig t undervi
sade om sin kristendom, vilken naturligtvis máste vara av den »rátta lá- ian». De boide ocksá lára sig latín och »andra nyttiga sprák», fádernes- landets historia, lag och forordningar. lid e n skulle vara sá fordelad, att pagerna kunde betjána sig av Kungl. M a j:ts fá k t- och dansmástare. De áldre borde ocksá bibrmgas nágon insikt i » fo rtifika tio n och a rtille ri» . F y- ia ganger om áiet skulle hovmarskalken »efterfrága vad pagerna lárt»
och hur preceptoren anvánt de pengar han uppburit.23
H u i udant resultatet av undervisnmgen blev, var naturligtvis 1 hog grad beroende av lárarens personlighet. Om den hovmastare, som under 1700- talets forsta ár hade pagernas »upptuktelse» om hand, kan man vaga pa
sta, att han var en talm odig och fo g lig man. Á r efter ár kvarstod Magnus Pontin pa sin post,^ ehuru denna verkligen ej var indraktig. Kost och logis torde den val ha inbragt honom, men 1706 hade han »i underdánighet att fordra» 5 árs Ion. Pontin avled redan 1716, v a rfo r det torde vara syn- nerligen tvivelaktigt, om han nágonsin u tfick sin fordran.26
Gá vi nágra ár fram át i tiden, mota v i pá pagehovmástarens plats en man, som aven han torde ha h aft en synnerligen mager ekonomisk vinst av sin moda men som mátt med sin tids máttstock alldeles sákert var bade en framstáende pedagog och en kunnig man: N ils Hufwedsson D a l, bordig frán Boras. I ett »Betánkande om en ung herres inform ation» har han át
23 Hovstatsrakenskaper 1757. Ibidem.
- 4 Kongl. May.’ts instruction fó r des H á ffb e tje n in g 1653. N 1597. Uppsala universitets- bibliotek.
25 Kongl. Mayts Instruction, hwarefter des H o ffm a rs k a lk ---hafwer sig att Regü-
lera. Ibidem. °
20 Hovstatsrakenskaper 1706 och 1716. Slottsarkivet.
E t t a ris to k ra tis k t »u-p-pfostringsverk'» 195
196 E s th e r Jacobson
eftervärlden lämnat ett vittnesbörd om vilke t vetande man den tiden künde begära av en adelsman — och tro lig t är väl, att han i praktiken sökt bland pagerna omsätta sina funderingar. Vad da tidens viktigaste läroämne, latinet, vidkom, sä borde ju »Auctorerna f lit ig t studeras och imiteras». A tt kunna tala det stolta romarspraket ansäg D a l em ellertid ej vara nödvändigt fö r »äroständet», men han föreslog läm pliga läro- böcker »om den öfningen behagar». U ti »M ixta» borde man betjäna sig av »Rälambs adeliga öfning», som var lovvärd och anständig. I geo- g ra fi och sedelära rekommenderas latinska läroböcker. Benzelii brevia- rium borde genomgäs i kyrkohistorien, och fäderneslandets öden inläras efter Messenius och Olaus Magnus. M etafysik och logik ansäg D a l ej nödiga fö r en adelsman ; däremot fann han redan nu i det parlamenta- riska statsskickets första âr, att den blivande riddarhusdebattören behövde känna t i l i landets fundamentallagar, v a rfö r »Abrahamssons Uplägning, Postordningars samlingsverk och Lagfarenhetens spegel» borde sättas i de ungas händer. Den heliga s k rift borde f lit ig t läsas, och v id var je ka
pitel borde besinnas, t i l i vilken trosartikel eller vilke t bud det förde tan
ken. Anständigt vore ocksa att ha kännedom om kyrkans symboliska böc- ker. N ä r det gällde att tillträ d a ett ämbete, fordrades det a lltid »att sig t i l i dem edligen förbinda». D a l var alldeles säkert en ordningsälskande man. »At annorlunda an i en scientistisk ordmng och--- af b lo tt förwete efter qwickhetens och hugens d rifft» ' slâ sig pá studier anser D a l vara som att ge sig ut i en skuta utan styre. D ä rfö r »kan uti en tabeli fö rd e lt efter weckodagarne och dagstimmarne inskrifwas det, som fö r gott b lifw e r fu n - n it att studera uti.» Lärotiden tankte sig D a l kl. 6— 8, 9— 11 och 3— 7, en nog sä dryg skoldag sáledes.27
Och liksom han ivrade fö r ordning i timplanen, sa v ille han ocksâ ha disciplarnes vetande instoppat i riktiga och minnet underlättande fack.
T i l l den andan var han en stor beundrare av synkronistiska tabeller, »Ö f- wer alt är ¿ detta studio t il märkande, att aw Chronologien tages wissa tid z ru m --- och emot hwar annan inbördes jemföras».28 Denna sin âsikt likm ä tig t författade han och lä t 1718 t i l i trycket befordra »Inledning til K yrkio H istorien öfw er N ya Testamentet», och eftersom denna särskilt förklaras vara »Hennes Kongl. M a jts pager t il underwisning», fâ v i väl tro, att den nog sä » vid lö fftig a » tabellen i nagon man bär vittne om vad pagerna fingo inhämta. D e t är ett otal namn pä romerska kejsare och pa- var, kättare och falska lärare, kyrkofäder och rättsinnige lärare, platser fö r möten och riksdagar, med vilka deras hjärnor skulle proppas fu lla .
Dal, N ils Hufwedsson, Betänkjande om en ung herres inform ation, Sthlm 1725.
28 Ibidem.
T ro lig t är väl, att de genom hela liv e t kommo ihäg, att avfällingen Ju
lianus blev sârad av en p il, varefter eld frân himmelen uppbrände hans kropp, samt erinrade sig det fasansfulla öde, som drabbat »den rätta trons» grymme fö rfö lja re , konung F ilip av Spanien. E n lig t Dais tabeli blev denne nämligen sä pinad och uppäten av maskar, att han sag sitt eget hjärta i bröstet. E n sak visste nog pagerna, utan att D a l behövt med- taga det hurusom i den förvirrade tid, vari de själva levde, en splitter ny irrlä ra uppstátt, pietismen, som konung K a rl X I I och drottning U lrik a Eleonora »wisat hög K o nglig Zélé medelst H ö g Christeliga placater att utrota.»29
D et var nog rätt mânga ârs pager, som fingo plugga i sig Dais tabeli.
Läroböckerna tyckas nämligen ha bestâtts av x'uppfostringsverket», och de oyttes väl ej sä ofta om. »Böckerna skulle brukas och pro inventaríe sä föi de Varande som efterkommande pager förvaras.»30
T id ig t behjärtade man, att en page hade behov av kännedom om ira ń ska sprâket. 1 729 hade pagerna en särskild lärare i ämnet, kapten Gabriel Destein. De medel, som voro anvisade t i l i hans avlöning, indrogos emel- le rtid sedermera. Y nglingarna voro dock sä kloka och sa intresserade av ämnet, att de själva bekostade sin undervisning däri. En alldeles säkert förstklassig lä ra rkra ft funno de i skadespelaren Charles Langlois.31 M ed bänsyn t i l i att de fiesta pager valde elle r maste vä lja krigaryrket, hade man redan sä tid ig t som 1729 försett dem med en särskild lärare i fo rti- fikation, samme lö jtn a n t Thorseil, som fiera âr bespisade dem. För deras undervisning i fäktn ing förhyrdes v id samma tid fö r 46 daler en särskild lokal.32
T ju g u är señare hade pagerna i Clemens Eurenius en hovmästare, som av a llt att döma hade goda förutsättningar fö r sitt k a ll — och även en viss förstaelse fö r den tämligen heterogena skara ynglingar han hade under sin uppsikt. U nder den tid, som gâtt sedan Dais dagar, hade pâ mer än ett sätt en ny tid b ru tit in. Ända in i pagernas kammare hade trängt kravet pâ att vetandet borde bibringas i njutbar och intresseväckande fo rm och att hänsyn borde tagas t i l l den nytta kunskaperna künde medföra ute i Jivet. M en den »sä skadeliga som gängse tankefriheten» v ille Eurenius inte alls lâta fâ nâgot insteg bland pagerna. Schemat — Eurenius kallar det fö r regiementet — upptog tvâ särskilda kristendomstimmar i veckan och han sökte dâ hos disciplarna inpränta deras p likte r mot Gud, fädernes-
- J Da], N ils Hufwedsson, In ledning t il Kyrkiohistorien öfw er Nya Testamentet Sthlm 1718.
30 Anteckn. i H andl. rör. hovstaten II . H edvig Eleonoras arkiv. Riksarkivet.
31 Concept fö r d ir. Langlois. K ungl. arkiv, vol. 23. Ibidem.
A1 Hovstatsräkenskaper 1729. Slottsarkivet.
E t t a ris to k ra tis k t »u p fjo s tr in g s v e r k » I 97
198 E s th e r Jacobson
land, medmänniskor och sig själva. Varje dag hölls dessutom bön, dâ en stund ägnades ât bibelläsning.
M an levde i ¡ständerväldets glanstid. D et är d ä rfö r heit naturligt, att det viktigaste profana ämnet pä schemat var vad v i kalla statskunskap.
Pagerna voro ju födda lagstiftare, envar av dem künde hoppas att en dag kring sitt anförande pa Riddarhuset samla skaror av lyssnande ständs- bröder. D ä rfö r var det mer än nägonsin av nöden, att de fingo en f u ll och kla r kännedom om de lagar och förordningar, som reglerade fö r- hâllandena i deras land. »I avsigt att bereda unge adelsmän t il sádana sys- selsättningar och râdslag, som framdeles átminstone, wid Riksdagen to r
de dem pabördas, har man igenom berättelser af äldre och nyare H isto rien, i synnerhet den Swenska, velat vägleda dem t il eftertanka om Regi- mentskroppens delar, styrka eller svaga bestand eller? undergang.» A tt denna eftertanke inte pâ nägot vis fick leda t i l l nâgon politisk tankefri- het, därom skulle händelser, som blott nâgra fâ är señare timade, bära vittne. Tvä veckotimmar voro anslagna t i l i ämnet, och därunder behand- lades regeringsformen, konungaförsäkran och de adliga privilegíenla. M an hade öppen blick fö r tidens merkantilistiska principer och gen-omgick där
fö r ocksä »de författn inga r, som i allmänna hushâllningen t i l i manufak- turernas, handelns, landtbrukets och fiera näringars uppkomst i señaste 30 áren gjorde äro.»
Eurenius mäste med smärta erfara, vilken »inrotad ovana» det var att tro, att »vetenskapen» hade föga att göra med krigaryrket. Förgäves käm- pade han däremot bade under historielektionerna och v id de 2 1/ 2 vecko
tim mar, som voro anslagna ât hans undervisning i » fo rtifika tio n och geo- metri» men under vilka man även tycks ha sysslat med aritmetik, trigono- m etri och mekanik. T y v ä rr var hans kunskap i fo rtifik a tio n »kort». A llt han künde bibringa de blivande officerarna var »namnen af en fästnings delar, huvudreglerna t i l l dess konstruktion och hwarest den med fördel kan anläggas samt de i gazetter och historier oftast omrörda satten att attackera och defundera densamma.» Synnerligen stor h jä lp fö re fa lle r inte pagehovmästaren ha h a ft av lö jtn a n t W allrawe, som var pagernas specielle lärare i » fo rtifika tio n och ritning». W allraw e var sä sjuklig, att han heit sällan infann sig t i l i sina lektioner, och när detta nâgon gang skedde, undervisade han blott i frihandsteckning. Eurenius närde en nog sâ befogad önskan, att en annan lärare skulle anställas i W allrawes Ställe.
D e t künde ju ej förutsättas, att alla pagerna hade artistiska anlag, och resultatet av W allrawes undervisning blev ocksä synnerligen klent.33 1 sin befattning kvarstod em ellertid den sjuklige löjtnanten ända t i l i sin död
33 Ö dm jukt memorial ang. Pagernas uppfostran. F 208. Uppsala universitetsbibliotek.
199 1 756. Pagerna voro numera ej betungade med nägon »mödosam öfning i latinet». Höga överheten hade medgivit, att ämnet skulle strykas. Stör- re utrymme hade härigenom kunnat heredas de levande spräken. Lang- lois och pagehovmästaren turade om att undervisa i franska. Fyra ä sex veckotimmar voro anslagna t i l i detta sprák. H u r mycket tid, som ägna- des ät tyska, är lite t svárt fä k la rt besked om. Tiden mellan 4 och 1/ s7 pä eftermiddagarna ägnades fyra dagar i veckan t i l i bön och lite t av varje, kanske mest tyska. Genom »uttydning, skrifwande och talande» voro de fiesta pager sä längt komna, att de i dessa bada sprák förstodo rediga meningar, ja, nägra künde ock »nödhjälpa» sig i tal och svar. A tt en adels- man och blivande officer hade nägon som helst kunskap i engelska ansägs tydligen alldeles onödigt.
Utanläsning hade man sä längt m ö jlig t var sökt undvika. Läraren före- läste, och eleverna utfrägades sedan. Eurenius sökte ocksä förse pagerna med böcker och uppmana dem t i l i självstudium, och han beflitade sig verkligen — sä pastar han ätminstone sjä lv — att genom lärorika och intressanta samtal krydda betjänten Lindblom s mat.
Hovfäktm ästaren lö jtn a n t Borath och dansmästaren herr Villeneuve hade enligt pagehovmästarens »ringa tycke» goda informationsgävor. Re- sultatet av deras undervisning var dock synnerligen olika hos olika elever.
M en tvä ämnen intresserade tydligen alia pagerna och intresserade dem i hög grad: krigsövningar och ridning. A v sina visst icke stora in- komster avlönade de själva en »korpral a f gardet», som tvä ganger i vec
kan kom och undervisade dem i »handgrepp och evolution». Pagehov
mästaren önskade ju , att hovmarskalken skulle laga sä, att den » lilla nyt- tiga utgiften» i stallet bestods av hovkassan och att hovmarskalken även skulle anskaffa lätta gevär och annat nödigt tillbehör.
Pagernas lust att lära sig rida fö re fa lle r pä ett eller annat satt ha kom- m it o frid ástad mellan Eurenius och hans disciplar. »I Kongl. Stallet hafwa je m väl nägra pager ---m ig oätspordan efter högre tills tä d j eise, säsom de föregiva, använt bade fö r- och eftermiddagsstunden», klagar han, men han önskar i alia fa ll, att »den nyttiga och en ung adelsman mycket pry- dande manegen» matte fä plats pä schemat.
Tiden gick. Eurenius efterträddes av Jacob Ichsell med Severin Bredha som andre pagehovmästare, och lü fte n i det aristokratiska uppfostrings- verket, som ju a lltid va rit inpyrd med p o litik, form ligen skälvde därav.
D et var alldeles säkert med odelat nöje Sveriges unga och maktlystna drottning ähörde den historik över Sveriges regeringssätt, som Ichsell pä hennes födelsedag 1755 h ö ll pä Riddarhuset. M en kanslipresidenten, 34
34 Hovstatsräkenskaper 1756. Slottsarkivet.
E t t a ris to k ra tis k t »u p p fo s trin g s v e rk »
2 0 0 E s th e r Jacobson
Anders von Höpken, gillade den alls icke. Justitiekanslersämbetet sattes i gang mot Ichsell. Señare hamnade saken hos ständernas sorgligt r y k t' bara kommission av 1756. Domen lydde pâ fyra ärs landsflykt. E n lig t kommissionens och tidens sätt att se var det ju sa, att »en historicus, ehwad afhandling han om fordna tiders händelse sig än företager, icke kan vara lo fg iv it att uti hwad regeringssätten rörer, annorledes ställa sin be- skrifning om the fram farna, än att ju de mesta, hufvudsakligaste fe i, som deruti sedermera fundna och pâ sätt, som uti värt kära fädernesland skett, rättade b lifv it, tillik a nägot uti hans beskrifning framlysa» — och detta hade Ichsell alldeles u raktlätit.35
In fö r kommissionen künde den stackars pagehovmästaren även raka sin kollega Borath. Genom nägot oförsiktigt yttrande hade denne visât sig vara hovets man och dömdes d ä rför t i l i livstids fängelse. Bredha, som varit med om att under rojalistiskt tal traktera bonder, hade heit brâd- störtat och pâ hemliga vägar lämnat landet.
H u r pagerna hade det under det denna storm gick fram över det »upp- fostringsverk» de tillh ö rd e , mä man väl undra. A tt de ägnade a ll sin le- diga tid át hetsiga politiska debatter, torde man kupna taga fö r givet. I kanslisten D id rik Baumann fann man em ellertid en person, v illig att sä att säga vikariera som pagehovmästare. N y förste d y lik anställdes den 31 december 1756, da F redrik Mozelius erhöll befattningen. Baumann fortsatte em ellertid att arbeta bland pagerna ännu i tvâ ärs tid, och han synes ha g jo rt det »med a ll f l i t och omsorg». Hovmarskalken hade haft t illfä lle övertyga sig därom, när han sin instruktion likm ä tig t närvar v id
»pageexamina».36 N ä r ny andre pagehovmästare tillsattes, fö ll valet pâ Uddo O lo f W im an. De man, som nu fingo pagerna om hand, voro a ll
deles säkert ej det nu skräckslagna hovpartiets man. D et är rätt mycket, som kan utläsas ur den fö r M ozelius utfärdade fullm akten. H an fick sin befattning »sä vä l fö r dess v id Akademien inhämtade kunskap uti àt- skilliga vetenskaper och lärdomsöfningar som ock fö r sitt beskedliga fö r- hällande», och han förständigades att undervisa pagerna »uti de dem an- ständiga och nyttiga vetenskaper», sä att de blevo »nyttiga och beskedliga medlemmar i riket.»37
Egendom ligt nog fick Borath en efterträdare, vars namn mycket lik - nade hans eget 5 t i l i hovfäktmästare och lärare fö r pagerna antogs näm- ligen Carl von Porath.38 W allraw e fick en efterträdare i Johan Bero- nius. H u ru vid a han i nägon synnerligt mycket högre grad än sin före-
30 Ö dm jukt memorial av Joh. Linderstedt. Biográfica I I. Riksarkivet.
36 Ö dm jukt memorial av T ö rn fly c h t 19 nov. 1760. K ungl. A rkiv, vol. 30. Ibidem.
3‘ Fullm akt fö r F. Mozelius. Brevbok 1756. Slottsarkivet.
38 Hovstatsräkenskaper 1757. Slottsarkivet.
E t t a ris to k ra ú s k t »u f f jo s t r in g s v e r k » 201 trädare künde intressera sina elever och driva dem fram at ma vara osagt.
H an fö rkla ra r själv, att han » a lltid h a ft böjelse fö r Arkitekturen». N är han 1762 lämnade sin befattning hos pagerna, blev det em ellertid ej fö r att ägna sig därät utan fö r att bliva bibliotekarie hos kronprins Gustaf.30 Frän Gustaf I I I :s tid märkas bland dem, som handledde pagerna, Frans Westerdahl, Samuel Brag och Marcus Brodd, naturligtvis »Brod- den» kallad — kanske en dugande och plikttrogen man men icke över hövan älskad av sina disciplar.39 40
Paul E rik Boberg, som var pagehovmästare t ili 1783, var en fö r sin tid ovanligt bade belast och berest man. H an hade studerat inte b lo tt i Uppsala utan även v id fle re utländska universitet. H an var egentligen spräkman men hade u tg ivit och offe ntlige n försvarat en akademisk av- handling »de Philippa Regina Sveciæ, Daniæ et Norvegiæ, Angliæ P rin cipe».41 De tvâ sista pagehovmâstarne voro Brantenberg och Gladheim.
Den señare, N ils Gladheim, blev när hans tjänst indrogs tille rkä n d en ârlig pension av 180 rd r samt tvâ rum och kök. H an levde ânnu 1822, men dâ i högst betryckta omständigheter.42
Namnen skifta, men fôrhâllandena bliva ungefär desamma. I franska sprâket ha pagerna undantagslöst in fö d d lärare, och sed var även, att en fransman t i l i kanske icke a llt fö r välklingande fiolm usik undervisade pagerna i dans.43
Pagehovmästarna fram hälla, att den lön de hade fö r sin möda — 250 rd r smt och f r i t t vivre — var högst ringa, men de sakna visst inte fö r- staelse fö r sina elevers ekonomiska svarigheter.
Dessa voro ju värdslösa barn, som »rasade och sleto sönder sig» och som det ej hjälp te att förmana. D et var ju ocksá ett obestridligt faktum , att det fanns en hei del saker, som fö r vanliga dödliga skulle ha va rit rena lyxen, men som en page mäste räkna t i l i livets nödtorft. Ä tm in - stone en gang om âret mäste han ju kosta pâ sig ett par silkesstrumpor.
I vardagslag fick man ju nöja sig med redgarnsstrumpor, men även dessa voro dyra — de betingade ett pris av 12 d ir kmt. Vändskorna voro även de en post, som künde göra en page rent fö rtvivla d . A ld rig v ille de tunna sulorna hâlla. T vâ eller tre par skor gingo ät fö r var je är, och de kosta- de 14 d ir km t paret. D y rt var det att fá skjortor sydda — • l x/ 2 d ir v ille sömmerskan ha i arbetslön — och d yrt var det att fä nagot lagat. Regn- vädershatten blev sjaskig pâ ett par âr, strumporna voro sä tunna, att man
39 Supplîker av J. Beronius. Biográfica. B 20 A. Riksarkivet.
40 Lannerstierna, Vitterhetsarbeten, Uppsala 1861.
41 Suppliker av P. E. Boberg. Biográfica B 32 A. Ibidem.
43 Suppliker av N . Gladheim. Biográfica G 7. Ibidem.
43 Hovstatsräkenskaper, Slottsarkivet.
2 0 2 E s th e r Jacobson
pâ vintern mäste begagna uaderstrumpor. Och sä krävdes otaliga tillb e - hör: knäbands- och skospännen, skjortknappar, strumpeband, fleuretter, ritm aterial och näsdukar. T v ä tt och städning var ett hemskt konto, som slukade heia 80 d ir per är. T i l l râga pâ eländet var ju pudret sä oskä- lig t dyrt. 15 d ir km t per skalpund kostade det, och p la tt o m ö jlig t var det att reda sig med mindre än 2 skalpund per är.41
Pâ 1750-talet stego en pages inkomster, de bägge inkomsttitlarna
»Handskpenningar» och »Gamla Galoners värde» medräknade, t i l i 450 d ir km t per är. A tt under dessa förhällanden fä debet och kredit att gä ihop gränsade t i l i det omöjliga. Eurenius räknar ocksâ med en ârlig balans pâ 92 d ir km t fö r var och en av sina disciplar, sâvida icke »spelpenningar frân hovet» eller »understöd frân hemmet» hjälpte upp affärerna. Ocksâ var i allmânhet en page ôverlupen av kreditorer, han befann sig »i ett gäldbundet tillstând».43 1762 h'âftade pagekâren hos skomakare Sander i en skuld pâ icke mindre än 1300 d ir km t fö r diverse under en hel fö ljd av âr utfö rda skoarbeten. H a n hade nog ej sâ stor förhoppning om att nâgonsin fâ betalt men vände sig upprepade ganger t i l l pagerna själva och deras dâvarande hovmästare, F redrik Mozelius. Denne anhöll öd- m jukligen, att ur hovkassan skulle utbetalas 600 d ir km t som h jä lp v id Sanders betalande. D ärav blev nu intet, men när M ozelius än en gang ingav en ödm juk supplik med begäran om h jä lp ät pagerna »i anseende t i l i deras ringa inkomster mot deras mângfaldiga behof», beviljades verk- ligen 500 d ir km t fö r ändamälet.40 Underrättelsen härom torde väl med lika stor glädje ha hälsats i skomakare Sanders verkstad och inom »Gamla Bankens» murar.
A tt bland pagerna upprätthälla tukt och ordning, att sätta sig i re
spekt, torde just inte ha va rit lä tt fö r en pagehovmästare, och kanske hade han inte heller sâ mycket hjä lp av de gamla straffbestämmelser, som fuimos fö r de unga ädlingarnes eventuella förseelser.
D et värsta man pâ Pfalzarnes tid künde tänka sig var ju »om nägon slog sig t i l i afguderij eller förbund med satan» — om han dâ erkände sig
» fö r tro llk a rl» skulle han, som ju rim lig t var, straf fas e fte r Guds och människors lag. M en det künde ju hända, att hovets tjänare, utan att lata dylika fö rfä rlig a saker komma sig t i l l last, försummade att med f l i t be- söka de orter, dar »Guds saliggörande ord förkunnades», eller att de i ord och äthävor ställde sig »otienliga» därvid. D et lindrigaste straffet var dâ »hart tillta l» av hovmarskalk eller hovmästare. Upprepades fö r- seelsen, künde den medföra fängelse, s tra ff » fö r kiöket» — varmed tro-
44 Ö d m ju kt memorial ang. Pagernas uppfostran. F 208. Uppsala universitetsbibliotek.
45 Ibidem.
46 Underd. ödm j. memorial 15 dec. 1762. Brevbok 1762. Slottsarkivet.
