Çw /l2 6 o >
T I D S K R I F T U T G I V E N A V
F Ö R E N I N G E N F Ö R S V E N S K K U L T U R H I S T O R I A
A d e rto n d e ârgângen. H a fte I I . 1 9 3 5
E N V E TE N S K A P LIG A V H A N D L IN G
fo rd ra r
N O G G R A N N H E T och O M S O R G
V á r stora erfarenhet v id p u b lic e rin g av d y lik a arbeten samt vara stora tekniska resurser in o m
Litograf!, Boktryck, Ljus- tryck, Ritiiing, Klicliéer
g iv e r E der g a ra n ti fo r e tt fo rs tk la s s ig t u tfo ra n d e .
K a r t o g r a f i s k a I n s t i t u t e t
Esselte a. b.
V a s a g a t a n 16 S T O C K H O L M
T e le fo n e r- (N a m n a n ro p : » C e n t r a lt r y c k e r ie t »
| K a rtre d a k td r M . L u n d q v is t 114150
H ö g s ä t e t o c h h e m f r i d e n
A v L izzie Carlsson
M
ed rätta künde den gammalgermanske bonden säga om sin gärd: » M itt hem är min borg.» Ingenstädes ätnjöt han i högre grad samhällets skyddande hägn än pä den egna gründen. M ed stränga s tra ff hotade lagarna den väldsverkare, som med ont uppsät trängde sig in i ett främmande hus och skadade nägon t i l i liv eller lern. Hemmets frid sträckte sig icke endast t i l i bonden, hans fa m ilj och tjänstehjon, ocksä den tillfä llig e gasten ägde n juta dess värn. Ja, td l och med ät missdädaren, som undan rättvisans arm tagit sin t ill f l y k t t i l i en annans gärd, skänkte hem friden en viss grad av trygghet; utail vidare fick man ej lägga beslag pä hans person.Över detta av friden skyddade omräde härskade bonden som en kung i sitt rike. Icke ringa voro de befogenheter, som lagen tilldelade honom.
Över hustru, barn och tjänare var han en fu llm y n d ig husbonde, som, om han sä ansäg nödigt, genom lä m p lig aga ägde driva sin v ilja igenom. »Nu agar bonde sin hustru och hon fä r ej fu lla sär eller öppet sär eller lyte, dä skall han ej böta,» heter det i de svenska landskapslagarna. Ocksä den jy l - ländska lagen gick längt i tolerans, dä det gällde husfaderns rätt att tukta hustru, barn och legohjon; han skulle slä med spö eller käpp och icke med vapen — heter det — och icke sä hart, att lemmarna gingo sönder. Nägon
annan inskränkning kände denna lag icke.
Den yttre Symbolen pä bondens makt och myndighet inom det egna hemmet var högsätet, husfaderns hedersplats v id bordet. D a r hade han sin sj älvskrivna placering, även om hemmet öppnades fö r förnäm liga främ lingar. V ille värden hedra en gäst, künde han inbjuda denne att taga plats v id sin sida i högsätet, som ofta var avsett fö r flera personer, men han avstod icke frän sitt säte.
Denna uräldriga tradition har i äldre tid förvisso va rit vida mer än en tom sedvänja. I norsk medeltidsrätt stadgades uttryckligen, att när en man var död och arv skulle skiftas efter honom, dä skulle hans närmaste arvinge sätta sig i högsätet. Ceremonien ägde rum i samband med be- gravningen, och in till den dagen stod högsätet tomt. Sannolikt under
5
högtidliga form er försiggick den i närvaro av prästen och hans hustru, som enligt lagens fö re skrift skulle inbjudas och ocksä de placeras i hög- sätet. Genom att intaga hemmets hedersplats tillträ d d e den nye ägaren arv och husbondevälde över gärden.1 Sa länge en man kan sitta i hög- sätet, sä länge äger han sjä lv att räda över sitt gods, säger den norska Frostatingslagen.2
I själva verket voro de yttre formerna i stört sett desamma, da konung eller ja r l övertog arv efter sin fader. Snorre berättar härom i Y nglinga- sagan. Arvingen satt pä fotsteget t i l i högsätet, tills Brageskälen blev in- buren. D i steg han upp, avlade sitt Bragelöfte och drack ur skälen. D ä r- efter leddes han t i l i sin faders högsäte och tillträ d d e genom att sätta sig däri f ü llt arv efte r denne.3
Bonden i högsätet, det var gärdskungen pä sin tron, husets domare i sitt säte. H a n var inom hemmets sfär representanten fö r det lagbundna samhället och säsom sädan i särskilt hög grad förem äl fö r dess beskydd och värnad av fridslagarna. M e d det behov av konkretion, som var ut- märkande fö r de gamla nordborna, betraktades em ellertid — säsom i det f öl j an de skall visas — icke endast bondens person inom det egna hem
met som okränkbar, ocksä själva högsätet blev heligt och frid ly s t.
H ylten-C avallius säger härom i sin bok om W ärend och wirdarna, dock utan närmare m otivering: »Högsätet var fra m fö r alla andra stal
len i huset heligt och frid ly s t samt erbjöd derjämte genom sin anord- ning en god försvarspunkt. Wärendsbonden hade ock ännu i början af 1 600-talet sina vapen hängande i högsätet. N ä r derföre strid hotade ut- bryta v id nägot gammaldags g ille, och husbonden v ille taga en ölgäst i sitt serskilda hägn, bjöd han honom fram att taga plats i högsätet. Sedan slagsmälet börjat, tog den anfallne ock gerna d it sin tillfly k t.» — » T ill högsätet tog ock bonden s je lf i yttersta lifsnöd sin sista tillfly k t. » 4
En grundligare undersökning skall visa, att H ylten-C avallius här gi- v it uttryck ät föreställningar hos vära fäder av sä urgammalt datum, att de säkerligen sträcka sin rötter tillbaka t i l i en tid, som icke efterlämnat nägra litterära k ä llo r i egentlig mening.
I de svenska medeltidslagarna lämnas noggranna fö re skrifter om det omräde, som hemfriden ansägs innesluta. »Var en man har hus och hem,
1 Norges gamle Love in d til 1387 udg. ved R. Keyser og P. A . M unch I, Chria 1846, s. 51 och s. 391 (G ulapingslov 115 och Eidsivapings-Christenret).
2 Norges gamle Love I , s. 213.
3 Snorre, Ynglingasagan 36. J fr A. Taranger, Om kongevalg i Norge i sagatiden, (Norsk) Historisk T id s s k rift 1934, s. 120.
4 G. O. H ylten-Cavallius, Wärend och wirdarna I I , Sthlm 1922, s. 134 f.
67 dar ma han a lltid hava frid sextio famnar fran sitt hus,» sager Uplands- lagen.'1 »Sa mycket som bonden har inhagnat med hus och gardar pa sin tomt, som han bor pa, dar ager han h e m frid fo r sig och a llt sitt», heter det i K ristoffe rs landslag, som fortsatter: »N u star badstuga utanfor gar
den, smedja, hemlighus eller lada, i dessa hus skall bonden hava samma frid som pa tomt eller i gard; den som dar gor ’gam ing’ (d: ’drap, sar eller blodvite,’ Schlyter) a annan, han har fo rb ru tit edsoret.»6
K ristoffe rs landslag gor alltsa ingen skillnad pa gardens olika lo kali- teter, de voro i samma grad skyddade av hemfriden. De aldre lagarna bora dock vittnesbord om att sa icke a lltid va rit fa lle t. E n lig t Vastman- nalagen var den egentliga stugan den plats, som fra m fo r andra var fre - dad. Dodade nagon bonden i hans egen stuga, maste draparen enligt namnda lag sona sitt fridsbrott med en bot av 100 marker. Hade drapet daremot agt rum ute pa garden, slapp missdadaren undan med 80 mar
kers boter. Lag den drapte langre bort, blevo boterna lagre.7 A v sarskilt intresse aro Helsingelagens av hog alder praglade bestammelser om brott mot hem friden (drap) och om den sarskilda fridsbot, som skulle erlaggas vid sidan av mansboten:
»Sa langt stracker sig hem friden, som ytterst ga horn och hovar [not- boskap och hastar j : dar ar bot en halv ore t i l l malsaganden, atta orar t i l l konungen och atta orar t i l l alia man; i mellanhagen en ore t i l l mals
aganden, atta orar t i l l konungen och atta orar t i l l alia man. Om pa angen fyra orar t i l l malsaganden, atta orar t i l l konungen och atta orar t i l l alia man. Om pa inhagnad ang, pa aker, i holada och pa instangd plats i aker eller ang; dar ar bot atta orar i varje tredjedel. I sadeslada, som star pa aker: boten ar sexton orar i varje tredjedel [ t i l l malsaganden, konungen och »alia m an»]. Om pa landningsstalle och i humlegard, i boskapsfalla och i halmlada, dar ar boten to lv orar t i l l malsaganden, atta orar t i l l konungen och atta orar t ill alia man. I ladugard tre marker t i l l mals
aganden, en mark t i l l konungen och en mark t i l l alia man. Pa garden tva ganger sexton orar t i l l malsaganden, sexton orar t i l l konungen och sexton orar t i l l alia man.»
V i se har huru boterna stegras, nar man narmar sig hemmets interna omraden. Anmarkningsvart ar dock, att det endast ar gottgorelsen t ill malsaganden, som okar, boten t i l l konungen och »alia man» ar hela vagen densamma; det enda undantaget utgor sadesladan. F o r brott mot hem
friden, forovat langst ute i markerna, behovde valdsverkaren t i l l stallets
5 Uplandslagen, Manhelgdsb. X I I : 1. Av Sveriges gamla lagar har fo r denna undersok- ning Schlyters edition anvants.
e-K risto ffe rs landslag, Edsoresb. I I I . 7 Vastmannal. I I , Manhelgdsb. X I: 1.
H ogsatet och h em frid en
68
innehavare endast erlägga en fridsbot av en halv öre; hade han däremot vägat sig ända fram t i l l gärdsplanen, künde bonden päräkna ett skade- ständ av tvä ganger sexton örar (fy ra m arker), alltsä sextiofyra ganger sä mycket som i fö rra fa lle t. Ä r fridsstöraren nog oförsiktig att tränga in i själva boningshuset, ökas boten efter en stärkt progressiv skala — lika i alia »tredjedelar» — ju längre in i stugan brottet begäs. Lagen fortsätter nämligen:
»Om i förstugan böte han tvä ganger [sexton örar] i varje tredjedel.
M e lla n tröskeln och eidstaden sex ganger i varje tredjedel. V id eidstaden ätta ganger i varje tredjedel. M e lla n eidstaden och banken v id bords- ändan [»gallbänken»] to lv ganger i varje tredjedel. Pä banken v id bords- ändan sexton ganger i varje tredjedel. Om mellan banken v id bords- ändan och kvinnobänken aderton ganger i varje tredjedel. Pä kvinno- bänken tjugo ganger i varje tredjedel. B lir en man slagen i sin sang, tju g u fy ra ganger i varje tredjedel. N u minskas boten v id utgäendet, som den ökade v id ingäendet.»8 V i observera här, att böterna fö r ett frids-
8 Helsingelagen, Manhelgdsb. V I. Översättningen enligt Äke Holmbäck och Elias Wessen, Svenska landskapslagar, Upplandslagen, Uppsala 1933, s. 123. Da denna översätt- ning pä en viktig punkt skilje r sig frä n den i Schlyters Ordbok s. v. bogher givna tolkningen, torde det vara nödvändigt att här ätergiva Originaltexten, som lyder som fö lje r:
»Swa byriäs hemsokn, som ytärst ganger horn ok howa i: T h ä r är both halwer örä mal- satta, atta örä konnngi, ok atta örä allum mannum. I midhalhaga öre malsatta, atta örä konungi, ok atta örä allum mannum. Än i ängi, fiu ra örä malsatta, atta örä konungi, ok atta allum mannum. Än i ängi akerfastu, ok swa i akri, ok swa i höladhu, ok i bislingardi: T h ä r är both atta örä i trid h iu n g hwarn. I kornladhu i akri Stander: Both säxtan örä i trid h iu n g hwarn. Ä n i ländästadh, ok i humblagardi, ok i fägardi, ok i halmladhu: T h ä r är both to lf örä malsatta, atta örä konungi, ok atta allum mannum. I nötä husi: Threa marker malsatta, en mark konungi, ok ena allum mannum. I gardi: T w in u m sextan örum malsatta, siäxtan örä konungi, ok siäxtan allum mannum. An i lana: Böte boghum twem i trid h iu n g hwarn, M ä llu m triskulla ok ärnis: Siäx bogha i trid h u in g hwarn. W id h ärni: Atta bogha i trid h iu n g hwarn. M ä llu m ärnis ok galbänx: T o lf bogha i trid h iu n g hwarn. A galbänki, siäxtan bogha i trid h iu n g hwarn. Än m ällum galbänx ok qwinnabänx: A tirta n boghar i trid h iu n g hwarn.
A qwinnä bänki: T iu g h u boghar i trid h iu n g hwarn. W arder man slaghin i siäng sinni: Fiura ok tiughu boghar i trid h iu n g hwarn. N u minskas swa i vthgangi, sum wäxti i ingangi.»
Frägan gäller, hur man skall tolka uttrycket: »böte boghum twem i trid h iu n g hwarn».
E n lig t Schlyters mening mäste det betyda »tvä ganger de bogar eller dubbla böter, som i det näst föregäende betecknas med orden: ’ tw inum sextan ( = 32) örum’ .» »Boghum twem i trid iu n g hwarn» b lir enligt denna tolkning lika med 64 öre i varje tre d je d e l; »siäx boghar»
b lir 6 X 3 2 öre = 192 öre etc. ända fram t i l i slutsumman »fiu ra ok tiughu boghar» d. v. s.
2 4 X 3 2 öre == 768 öre 1. 96 marker i varje tredjedel. Holmbäck-Wessen översätter orden
»böte boghum twem i trid h iu n g hwarn» sälunda: »böte han tvä ganger (sexton örar) i varje tredjedel». I stallet fö r Schlyters 2 X 3 2 öre fä r man alltsä här 2 X 1 6 öre. Böterna b li med denna utgängspunkt ocksä i fortsättningen b lott h ä lfte n sä stora som de summor Schlyter kommer fram t i l i. Boten fö r dräp i den dräptes säng b lir sälunda enligt Holmbäck-Wessen
144 marker mot 288 enligt Schlyter.
69 brott begánget i forstugan9, endast utgjorde den re lativt lága summan av to lv marker, varav boten t i l l málsaganden — 4 marker — icke ar hogre an om odádet begátts ute pa garden. M en om forbrytaren over- skrider troskeln och tranger sig in i sjalva stugan, hemmets allra heli- gaste, springa boterna med en gang i hoj den t i l l det tredubbla — 36 mar
ker. Sedan stegras de undan fo r undan a llt efter den plats, dar válds- dádet forovats.
U ttry c k t i marker ter sig Helsingelagens botesskala v id hem fridsbrott pá foljande satt:
H ogsatet och h e m frid e n
U to m h u s
Máls
agan
den Ko- nun- gen
»Alia man» Sum
ma B o n in g s h u s e t Máls
agan
den Ko- nun-
gen
»Alia man» Sum
ma
1. B e te s m a rk e r. . . t/16 i 1 21/16 1. F ó r s t u g a ... 4 4 4 12 2. M e lla n h a g e . . . . 1/8 i i 21/8 2. T r ó s k e l- e ld s ta d 12 12 12 36
1/2 i i 21/2 3. E ld s t a d ... 16 16 16 48
4. In h á g n a d ang. 4. E ld s t.—g a llb á n k 24 24 24 72
á k e r ,h ó la d a etc. 1 i i 3 5. G a llb á n k ... 32 32 32 96
5. L a n d n in g s s tá lle , 6. G a llb á n k —k v in -
h u m le g á r d etc. 11/2 i i 31/2 n o b á n k ... 36 36 36 108
6. L a d u g á r d ... 3 i i 5 7. K v in n o b á n k . . . 40 40 40 120 7. S a d e s la d a ... 2 2 2 6 8. M a n n e n i s in
8. G á r d ... 4 2 2 8 s á n g ... 48 48 48 144
Om man t'ánker sig, att dráp b liv it begánget pa en gárd, gállde det sá- ledes i forsta hand att noggrant faststálla, v a r ogarningen ágt rum, da storleken av den sárskilda boten fo r hem fridsbrottet, som máste er- lággas v id sidan av mansboten, var helt bereonde av platsen fo r odádet.
M ed vilken noggrannhet och form alism man h'árvid gick t i l l vaga, fram - gár av den bestámmelse i Ostgotalagen, som foreskriver, hur man skulle forfara, om en man under hemgáng b liv it drápt i en annans gárdsled. Lago
Da Holmback-Wesséns oversattning h ittills endast fóreligger i fo rm av kommentarer t i l l Upplandslagen, ha utgivarna icke varit i tillf a lle att angiva de orsaker, som fo ra n lctt dem att frángá Schlyters tolkning. Denna señare torde em ellertid vara ohállbar. E n lig t Konungab.
X voro boterna fo r dráp á konungsaren i bondens gárd dubbelt sá hoga som fo r bonden sjalv.
Om hogsta boten fo r bonden varit 288 marker, skulle boten fo r aren alltsá kunnat uppgá t i l l det dubbla. A tt denna summa ar o rim lig t hbg framgár av att boten fo r aren i hans domaresate endast var 300 marker, det hogsta botesbelopp som overhuvud taget namnes i Helsingelagen. J f r nedan s. 75.
9 Forstugan, »lani», har sakerligen endast varit en oppen svale, som uppkommit darigenom att taket och lángvaggarna skju tit fram ett stycke langre an gavelvaggen.
L iz z ie Carlsson
den dödes f ötter innanför ledet (»gaardslidh») och huvudet utanför, betraktades enligt lagens stadgande dräpet som o g illt. Mannen hade i sä fa ll, menade man, fä tt skadan inne pä gardens omräde under hem- gängen. Lag kroppen omvänt med huvudet innanför och fötterna utan
fö r, mäste dräparen stä t i l i ansvar, ty »därfrän f ö ll huvudet, dar fö t
terna stodo», heter det.10
M ed samma minutiösa noggrannhet har man säkerligen i de delar av landet, dar Helsingelagen tilläm pats, fö rfa rit, da det gällde att utröna, pä vilken plats inne i stugan dräp b liv it begänget. D a lagens bestäm- melse om hem fridsbrott alltsä in tim t sammanhänger med själva stugans interior, torde det vara nödvändigt att nägot lite t dröja v id en helsinge- stugas konstruktion.
Den stugutyp, som här möter oss, är av synnerligen p rim itiv beskaffen- het. Den bestär av ett enda rum med eidstaden m itt pä golvet och in- gängen pä ena gavelväggen. Den är med andra ord ett s. k. eldhus, en typ, som fortfarande är bevarad i gammaldags svenska bygder, dels som fäbod och badstuga, dels ocksä säsom boningshus.11 V id ett försök att re- konstruera en helsingebondes bostad, sädan den säg ut pä 1300-talet, kunna v i in till denna punkt vara säkra om att vara pä rä tt väg. H u ru stugan var inredd, är däremot icke sä lä tt att med säkerhet i detalj klar- göra endast med h jä lp av lagtextens egna ord. H ä rv id la g bör man i första hand observera, att lagen tydligen äsyftar en tredelning av stugan.
Vidare bör man särskilt hälla i minnet flockens sista mening: »N u minskar boten v id utgäendet, som den ökade v id ingäendet.» D et är uppenbart, att lagskrivaren tankt sig, att en person frän tröskeln v id gavelväggen rör sig i rummets längdriktning. H an passerar da först eidstaden, som av- gränsade stugans första tredjedel. Nästa etapp är »gallbänken». M ed detta ord brukar man ju vanligen beteckna den fasta bänken utmed den innersta gavelväggen, den bänk, dar männen brukade ha sin plats. H ä r mäste man säkerligen i stallet tänka sig, att gallbänken syftar pä en lös bänk p a ra lle ll med den fasta gavelbänken12, som i sin tu r betecknades som »kvinnobänken». Kvinnorna skulle alltsä h a ft sin plats pä tvärbän- ken längst in i stugan, ett bruk, som star i god överensstämmelse med västskandinaviska seder under sagotiden. Var högsätet varit beläget, fram - gär icke av lagens ord, men da det icke gärna kan ha legat pä kvinnobän-
10 Östgötalagen, Edsöresbalken I: 4. Bestämmelsen äterfinnes ocksä i andra av de svenska medeltidslagarna.
11 J f r Sigurd E rixon, Eldhus, i Svenska kulturbilder, X I, Sthlm 1932, s. 33 f f . samt E ile rt Sundh, Om Bygnings-Skikken paa Landet i Norge, Chria 1862, s. 216 f.
1“ J f r den ovan citerade översättningcn, dar »gallbänken» äterges med »bänken vid bordsändan».
71 ken, har det sannolikt haft sin plats i stugans ena hörn, dar v i äterfinna det i senare svensk tradition. M ed kännedom om allmogeseder frän yngre tid i olika delar av värt land, fö re fa lle r det i sä fa ll troligast, att bordet statt längs med gavelväggen, en placering, som överensstämmer med Sa
muel Kiechels beskrivning av bruket i Smäland i slutet av 1500-talet (» Ite m in den Stuben haben sie einen Tisch, der ist gemeinlich so lang als die Stube b re it» ).13 T i l l placeringen av bondens sang äterkomma vi i det följande.
Rummet b lir pä detta satt indelat pä tvären i tre Sektionen I ett gam- malsvenskt allmogehem användes den yttre delen av stugan som kök, den inre var högtidsrummet. M e d stöd av Helsingelagens bestämmel- ser kan man fastställa, att hem fridsbrott förövat i den innersta delen av rummet, dar stora bordet och bänkarna h a ft sin plats, varit belagt med särskilt stränga stra ff.
Da bonden rörde sig inom sin egen gärd, stod han alltsä under lagens särskilda skydd, men graden av detta skydd var — som v i sett — bero- ende av den plats, dar han fö r tillfä lle t befann sig. Pä samma satt fö r- h ö ll det sig vid hans kyrkobesök. V ille bonden deltaga i gudstjänsten, stod han under kyrkofridens hägn frän det ögonblick, da han pä väg t i l i kyrkan trädde över husets tröskel. M en boten fö r överväld mot hans person utmättes liksom v id hem fridsbrott efter en progressiv skala, be- roende av platsen fö r dädet. En jämförelse mellan de bäda flockarna erbjuder i detta sammanhang ett icke ringa intresse.
Ä r bonde pä väg t i l i eller frän kyrkan, da äger han f u ll ky rk o frid , säger lagen. Brytes friden, medan bonden ännu befinner sig pä sin egen gärd, da äro böterna sex marker i var je tredjedel ( t i l i mälsäganden, ko- nungen och »alla man») 5 mellan gärden och kyrkogarden bötes tre mar
ker i var je tredjedel. V i se allltsä, att böterna äro högre inne pä själva gärden än Ute pä vagen, fö rk la rlig t nog, dä i det fö rra fa lle t skada mot bondens person innebar ett brott icke endast mot kyrkofrid en utan ocksä mot hem friden. I kyrkogärdsledet och pä kyrkogarden betingade boten det ännu jämförelsevis obetydliga beloppet av sammanlagt 18 marker, varvid dock är att märka, att gottgörelsen är dubbelt sä stör som den bot, som mäste erläggas fö r väld, förövat ute pä vagen, om ocksä endast nägra Steg frän kyrkogärdsgrinden. Redan i kyrkodörren stegras böter-
13 Die Reisen des Samuel Kiechel, Bibliothek des litterarischen Vereins in Stuttgart 86, Stuttgart 1866, s. 82. Texten här liksom nedan överförd t i l i modern tyska. — Om äldre nordiska allmogestugors konstruktion och inredning j f r E ile rt Sundt, a. a.; S. Erixon, Nägra bidrag t i l i det nordiska husets historia, Fataburen 1917; samme fö r f., M öbler och hernin- redning i svenska bygder I I , Sthlm 1926, samt Skansens kulturhistoriska avdelning, 3 uppl., Sthlm 1 9 3 1 ;'N ils Lithberg i Sveriges fo lk utg. av I. Flodström, Uppsala 1918, s. 285 f f .
H ögsätet och h em frid en
L iz z ie Carlsson
na t i l i 40 marker (konungens ensak) fö r att sedan inne i kyrkans heliga rum k rä ftig t springa i höjden: vid dopfunten 80 marker, i kordörren 100, i köret 200. Ä r nägon nog förmäten att sära eller dräpa person, som uppe v id altaret bär fra m fö r sig kalk eller kors, da fä r han sona sitt odäd med den väldiga bötessumman av 300 marker, mer än tillrä c k lig t fö r att driva ocksä en förmögen bonde frän gärd och grund.14
Vagen t i l i kyrkan har v id fastställandet av fridsboten va rit av ungefär samma betydelse som äker och äng v id hem fridsbrott, kyrkogärden kan jämställas med gardsplanen och kyrkan med bondens stuga. M en vad är det da, som inom hemmets vä rld kan tänkas motsvara altaret? Utan tv i- vel är det högsätet. Nog fö re fa lle r det rim lig t, om dräp ä bonden i hans eget högsäte fö r den fo lklig a rättskänslan inneburit en kränkning av lik - nande art som dräp ä person, som uppe v id altaret deltog i gudstjänstens firande.
N ä r det gäller högsätets frid , har lagen dock ingenting att säga. Pä den punkt, dar man väntar sig, att den successiva stegringen av böterna fö r hem fridsbrott skall kulminera med skydd ät bondens person i hans eget högsäte, finna v i i stallet böter fö r dräp ä bonden i hans säng. Mähända fö rh ä lle r det sig lik v ä l sä, att högsätets fr id finnes latent i denna paragraf.
Som v i sett i det föregäende, fö lje r Helsingelagen i sina bestämmelser om hem friden med sträng konsekvens den lokala indelningsgrunden, frän de längst ute pä ägorna belägna betesmarkerna t i l i den innerst i stugan placerade kvinnobänken. Da böterna kulminera v id dräp ä bonden i hans säng, torde man alltsä därav ha rätt att sluta sig t ili , att sängen liksom kvinnobänken va rit belägen längst in i rummet, i ett av hörnen v id inre gavelväggen. D et mä i detta sammanhang vara tillä te t att än en gang understryka betydelsen av flockens sista ord: »Nu minskas boten vid ut- gäendet, som den ökade v id ingäendet.»
M en hur var da denna bondens »säng» beskaffad? Ä r det sä säkert, att lagskrivaren i detta ord inlagt samma betydelse som v i göra?
I det äldre nordiska huset, eldhuset, fanns det frän begynnelsen ingen skillnad mellan bänk och säng. D a r en person hade sin sittplats pä da- gen, dar hade han sannolikt sin liggplats om natten. »Forskjeilen m el- lem siddeplads og soveplads, mellem basnk og seng, har a ltid i de aeldste tider vaeret meget svasvende», säger en norsk författare.1“ Även om sär- skilda sängar kunna pävisas i värt land under medeltiden, har bänken längt fram i tiden fä tt tjänstgöra bade som sitt- och liggplats. I Samuel Kiechels beskrivning över sin resa genom Sverige är 1586 är bristen pä
14 Helsingelagen, Kyrkob. X X I. J f r Ragnar Hemmer, Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt. Helsingfors 1928, s. 323.
15 H a rry Fett, Garnle norske hjern, hus og bohave, K ria 1906, s. 9.
H ögsätet och h em frid en 73
9
8 7 6 5
4 3 2 1
Fig. / . Helsingestuga enligt fö rf:s rekonstruktion; d = dörren, e = clästaden, g = gall- bänk&n, k — kvinnobänken, 1— 9 = tahfarrarna.
ordentliga liggplatser i de svenska bondehemmen en ständigt äterkom- mande orsak t i l i klagomal. Gästen fick vanligen ligga pä golvet, i un- dantagsfall pä en bänk. V ille värdfolket rik tig t hedra honom, fick han ligga pä bordet. Kiechel säger, att man i fattiga svenska hem hellre köpte silverskedar än en ordentlig bädd. Husets eget fo lk hade vis- serligen sina bestämda sovplatser, men som det tycks av ganska p rim itiv beskaffenhet. Barnen lägo ovanför ugnen, t j änstefolket pä stugans bän- kar. Bonden och hans hustru hade sin sovplats »neben dem Tisch weh- nig m it Bett versehen, mehr teils m it Stroh ausgefüllt».10
Denna sängplats in vid bordet, som Kiechel omtalar säsom förbehällen bonden och hans hustru, har säkerligen icke varit nägot annat än högsätet.
A tt döma av ordet »ausgefüllt» tycks detta ha varit av kistbänkstypen,
16 Die Reisen des Samuel Kiechel, s. 82.
man bäddade icke pä, utan i banken.1' Om v i gä t i l i en med Kiechel sam- tida källa, Stockholms tänkeböcker frän 1580-talet, finna v i säkra belägg pä att högsätet v id denna tid använts även t i l l liggplats. D et sägs dar om en person, att »han lag i sin nattsäng pä en bänk i högsätet in i stu- gan» (1 5 8 4 ). Ä r 1586, samma är Kiechel företog sin resa genom Sve
rige, berättar tänkeboken: »när fö r:d e Jacob Thomesson kom om en afton hem med fö r:d e Jörens hustru, redde hon under honom fram i högsätet och dar klädde han av sig.»17 18 H ylte n-C avallius intygar, att förhällan- dena i Värend va rit enahanda: högsätet har, enligt denne författare, frän början va rit inrättat bade t i l i säng och säte och u tg jo rt husbondefolkets gemensamma sitt- och liggplats. Ännu pä H ylte n-C avallius’ tid kallades den säng, som hade sin plats, dar högsätet fordom va rit beläget, fö r
»hystolen» (högsätet).19
Även frän västskandinaviskt omräde ha vi exempel pä att högsätet an
vänts som sovplats. I en isländsk folksaga, visserligen upptecknad sä sent som pä 1800-talet, heter det: » I ondvegi hinu ceöra sä eg h v ilu eina;
par lä maöur i silkiklaeöum» ( i högsätet säg jag en bäddj dar lag en man i silkekläder).20
Som v i sett, voro sovplatserna i svenska lanthem ännu i slutet av 1500- talet av y tte rlig t enkel beskaffenhet. D et finns da ingen anledning fö r- moda, att de v id tiden fö r Helsingelagens avfattande h a ft en mera fö r- näm lig utstyrsel. Den »säng», som nämnda lag omtalar, har säkerligen i regel icke va rit nägot annat än bondens liggplats pä nägon av husets väggfasta bänkar, rim lig tvis den del av bänken, som högsätet utgjorde.
E n undersökning av en Helsingestugas interior har ju ocksä g iv it t ili resultat, att säväl sängen som högsätet med a ll sannolikhet va rit belägna i ettdera av de inre hörnen i stugan. Ingenting hindrar, att de varit identiska.
Lätom oss da antaga, att bonden i en medeltida helsingestuga verk- ligen haft sin sovplats i högsätet! Den passus i lagen, som stadgar böter fö r dräp ä bonden i hans säng, kan da tänkas innefatta dräp ä bonden i
17 Mähända ha vi här det äldsta litterära belägget pä kistbänkens förekomst i , svenska bondehem. J f r S. Erixon, M öbler I, s. X X X V II.
18 Stockholms tänkebok 13/10 1584, bl. 62 b samt ibidem 1 2 /2 1586, bl. 11 b; bäda dessa exempel ur Stockholms tänkeböcker citerade efter Svenska Akademiens ordboks excerpt- samling, s. v. högsäte.
10 H ylten-Cavallius, a. a. I I , s. 134, s. 136.
20 Jön Arnassons sagosamling Islenzkar pjödsogur og ^ E fin ty ri I, Leipzig 1864, s. 60.
J f r E m il B irke li, Hpgsastet. Det gamle ondvege i religionshistorisk belysning, Stavanger 1932, s. 41. B irke li behandlar i denna avhandling olika problem, som stä i samband med högsätet. Om den ro ll högsätet spelat i religionshistoriskt avseende se ocksä Dag Strömbäck, A tt helga land, i Festskrift tillägnad Axel Hägerström, Uppsala 1928.
75 hans högsäte, även om detta användes som sittplats. Den successiva steg
ringen av böterna kulm inerar da som väntat v id högsätet. Den domine- rande ro ll, som altaret enligt Helsingelagen spelar, när det gäller kyrko-
friden, skulle tillkom m a högsätet ifräga om hemfriden.
Även om bonden i högsätet som frid ly s t person icke direkt omtalas i Helsingelagen, ha v i alltsa fu n n it goda skäl föreligga fö r antagandet, att lagens stadgande om skydd ät bonden i hans säng i själva verket i sig innesluter uppfattningen om högsätets frid . Överhuvudtaget har begrep- pet »säte» spelat en stör ro ll i vära fäders föreställningar om friden. I Helsingelagen finnes i själva verket ännu en, om ocksä icke f ü llt sä ge- nom förd motsvarighet t i l i den progressiva bötesskala, grundad pä lokala betingelser, som är utmärkande fö r dess stadgande angäende brott mot hem friden och kyrkofriden. D a konungens ämbetsman, konungsaren, ä sin herres vägnar h ö ll ting, skyddades han av en särskild frid . Sä snart han kom m it över landskapsgränsen, ägde helsingarna ansvara fö r honom, och dräp eller skada ä hans person straffades med en fridsbot, vars stor- lek var beroende av platsen fö r väldsgärningen. Lagen u rs kilje r tre olika omräden: fö r överväld mot arens person, begänget pä vägarna mellan tingsplatserna, är fridsboten fyra m arker; pä gärden, dar han tagit in, bötas dubbelt sä mycket som fö r bonden s jä lv ; fö r dräp ä aren, förövat pä själva tinget, är boten 300 marker eller lika mycket som fö r dräp i kyrkan framme v id altaret. Denna fr id ägde aren enligt lagens ord att ätnjuta »pä sitt säte», d. v. s. pä sitt domaresäte, da han h ö ll ting.21 M en pä den egna gründen var bonden inom vissa gränser säväl domare som exekutor, och den skara, han härskade över, var pä en stör gärd icke ringa.
D et vore under sädana förhällanden naturligt, om ocksä han pä s i t t säte, högsätet, i särskilt hög grad skyddades av friden. Liksom böterna fö r aren nä sin toppunkt, om han dräpes i sitt domaresäte, sä borde — kan man tycka — fridsboten fö r bonden ä den egna gründen nä sin kulmen vid högsätet.
D a Södermannalagen stadgar, att hoteise skall anses g ill i tre fa ll, nämligen p ä s t u g u b ä n k e n , i kyrkan och pä tinget, äro orden »pä stugubänken» att tolka som ett uttryck fö r hemfridens begrepp. Den man, som satt pä stugans bänk, ätnjö t i sä hög grad lagens hägn, att han icke ens fick hotas t ili liv e t.22 H u ru den frid aren ätnjöt kulminerade, da han satt j s itt domaresäte, ha vi redan sett. Pä liknande sätt fö rh ö ll det sig med bruden under bröllopshögtidligheterna. U nder det skede av värt folks historia, da brudrov icke hörde t i l i sällsyntheterna, stod bruden
21 Helsingelagen, Konungab. 10. J f r J. K jellström , Hälsingelagen tolkad, Uppsala 1909, s. 30.
22 Södermannalagen, Manhelgdsb. X X X III.
H ög säte t och h em frid en
76
under lagens särskilda hägn. Den bröllopsskara, som a tfö ljd e henne frän det gamla hemmet t i l i det nya, var lyst i frid . För skada eller dräp ä brud, brudgum eller b ru d fö lje under denna n s k fy lld a fä rd betalades en bot, som var dubbelt sä stör som den vanliga. M en dödade nägon bruden, dä hon satt i »hälgum säte», det frid lysta sätet, brudbänken, stegrades boten än ytterligare. U tom fö r hennes person mäste bot erläggas fö r ofödd son och ofödd dotier.23 Icke blo tt bruden själv utan ocksä det säte, dar hon satt under bröllopsfesten, betraktades alltsä säsom heligt och frid ly s t. Bruden i brudsätet, domaren pä sitt säte och bonden i högsätet, det är ur rättslig synpunkt i viss man analoga företeelser. D et kan fö r- tjäna päpekas, att under senare tid — dä högsätet lösgjorts frän bänken och uppträdde som en fristäende pjäs — högsäte, brudstol och domarestol icke sällan sammanblandats, beroende pä att de säsom möbler betraktade voro närbesläktade med varandra.24 25
En undersökning av vära medeltida lagar har alltsä g iv it t i l i resultat, att dräp ä bonden i hans eget högsäte med största sannolikhet ansetts som kvalificerat fn d s b ro ttj att t i l i fö lj d härav ocksä högsätet sasom sa- dant betraktats säsom heligt och frid ly s t fö re fa lle r tro lig t. N ä r det gäller att fä bekräftelse pä högsätets fridlysthet, behöva v i em ellertid icke nöja oss med mer eller mindre välgrundade antaganden. I domböcker frän senare tid finnas tillrä cklig a bevis fö r att högsätet va rit den plats i hem
met, som fra m fö r andra ansetts värnad av friden. A tt dessa hos folkets breda lager fast rotade föreställningar h aft djupa rötter i det förgängna, torde mot bakgrunden av Helsingelagens fndsbestämmelser fa anses styrkt. Ärhundraden efter det att de äldre lagarnas stadganden om hem- fridens utmätande efter en graderad skala i förhällande t i l l gardens olika lokaliteter utmönstrats ur gällande rätt, har med den sega konservatism, som a lltid varit utmärkande fö r svensk allmoge, uppfattningen om hög
sätets frid levat kvar i folkets rättsmedvetande.
Dä man söker efter bevis fö r den här fram ställda tesen om högsätets pä rättsliga grander vilande okränkbarhet, tilld ra r sig Alands saköresläng- der frän 1500-talet i främsta rammet var uppmärksamhet."" D et är näm- ligen här fräga om ett omräde, som sannolikt en gang legat under H e l
singelagens Jurisdiktion.26 Ä'nnu i dessa sä sena och knapphändigt form u
23 Västmannal. I (Dalalagen), Gifterm älsb. 2. J fr Helsingel., Ärvdab. I I : 1.
24 J f r S. E rixon, M öbler I I , s. X X IV . ^
25 Bidrag t i l l Finlands historia, utg. af R. Hausen I I , Helsingfors 1894, s. 4, s. 17, s.
19, s. 40, s. 41, s. 47, s. 49 och flerstädes.
28 Se härom R. Hemmer, Nägra blad ur den svenska rättens äldre historia i Finland, i T id s k rift utg. av Juridiska föreningen i Finland, 1931, s. 315 f f .
77 lerade räkenskaper kunna v i ty d lig t spära rester av det älderdomliga betraktelsesätt beträffande hemfriden, fö r vilke t Helsingelagen en gang g jo rt sig t i l i tolk. Om en person b liv it slagen »pä sin egen äng» eller
» p l sin egen äkerteg» äberopas det som en försvärande omständighet. Ä andra sidan äro böterna i ett sädant fa ll i regel obetydliga; de tyckas en
dast ha u tg jo rt den vanliga boten fö r säramäl. Väldsdäd, beginget inne i boningshuset, ansägs däremot fö r f ü llt edsöresbrott och böterna utmättes därefter. Väld mot bondens person i hans eget högsäte var enligt den fo lk lig a uppfattningen, sädan den här kom m it t i l i uttryck, en särskilt skamlig ogärning. D a en person ar 1546 gjorde hemgäng hos sin granne och »ville slä honom i sitt eget högsäte», dömdes han, trots att — efter vad det synes — uppsatet icke fullbordats, att fö r f ü llt edsöresbrott böta 40 marker. Uppenbart är, att häradsrätten v id rättskipningen anlagt sam- ma rent lokala synpunkter som en gang Helsingelagen. Äkern eller äng- en — stugan — högsätet äro de tre skilda etapper, som ty d lig t lata sig u rskilja ännu v id denna sena tidpunkt, da landslagen, som heit nivelle- rat det gamla betraktelsesättet, var den o fficie lla rättsnormen. De här gjorda iakttagelserna bestyrka i sin man riktigheten i antagandet, att H e l
singelagens stadgande om dräp ä bonden i hans sang samtidigt avsett dräp ä bonden i hans högsäte.
Da det gäller att belysa den r o ll högsätet spelat i rättsligt avseende, lämnar även Stockholms stads tänkebok frän är 1488 ett mycket intres- sant bidrag. D et äsyftade rättsfallet ger oss en god uppfattning om hur genomsyrade dätidens människor voro av hemfridens begrepp, som re- spekterades och fruktades även av de mest vildsinta bräkmakare.
V id ett ö lg ille hos en bonde Anders Olsson i Tuna i Alsike socken i U ppland hade i sällskap med en annan person in fu n n it sig en köpsven vid namn Jöns Mattsson. I trakten befann sig ocksä stockholmsborgaren M a r
ten Ryaner. D a Jöns Mattsson visste sig ha en gas oplockad med denne, kände han sig illa berörd, när han redan v id ankomsten t i l i gärden upp- täckte en av dennes svenner. Sedan gästerna bänkat sig, uppenbarade sig ännu en person, som var i den nämnde stockholmarens tjänst. Jöns Mattsson, som fruktade fö r att en kom plott mot hans liv var i görningen, v ille da avlägsna sig ur stugan. Värden förmädde honom dock att stanna med dessa ord: »Jag v il l stä dig och din stallbroder fö r hus- och hem- frid , och den som gör eder emot, han skall göra m ig och mina andra gäster emot, och given eder därmed t i l i freds!»
I egenskap av husbonde tillk o m det Anders Olsson att vaka över att hemmets fr id respekterades. Da Jöns Mattsson i ängest fö r sitt liv v ille lämna g ille t, gick värden med sin egen person i god fö r att intet ont skul
le drabba honom. E tt övergrepp, beginget mot gästen, skulle betraktas H ögsätet och hem frid en
78
som väld mot husbonden själv. M en tydligen tilltro d d e sig icke denne att i den förhandenvarande Situationen ensam kunna garantera sin gäst hus- och hem frid. Tänkeboken ger oss nämligen följande intressanta upplys- ning: »Da gjorde värden Laurens i Hemmesta och H o lm g e r t i l l fu lla husbönder med sig själv.» Jämte värden skulle alltsä dessa bäda personer
— den senare bror t i l l hustrun pa garden och den förre länsman pä Värmdö — med samma makt och myndighet som husets herre värna den hotade gästens liv . Da Anders Olsson gjorde dem t i l l fu llm ynd iga bonder, har han sannolikt — fö r att ge k ra ft och verkan at sin handling
— placerat dem i högsätet. Försävida utrym m et det tillä t! I högsätet hade nämligen — säsom fram gär av den följande skildringen i tänkebo
ken — i första hand plats beretts ät den man, vars liv svävade i fara, Jöns Mattsson. Vi ha alltsä här ett bevis fö r riktigheten i H ylte n-C avallius’ pä- stäende, att »högsätet fra m fö r alia andra stallen i huset var heligt och frid lyst» samt att husbonden, da han v ille taga en gäst i sitt särskilda hägn, biöd honom att taga plats i högsätet.
D et skulle snart visa sig, att bondens försiktighetsätgärder icke varit överflödiga. E fte r en stund öppnades dörren, och in rusade M arten Rya- ner med draget svärd. I hans sällskap befunno sig ytterligare tre per
soner. M arten Ryaner sprang fram mot högsätet, dar Jöns Mattsson just suttit. F ör tillfä lle t befann sig em ellertid denne icke pä sin plats, han hade avlägsnat sig därifrän och stod m itt ute pä golvet; han var alltsä icke längre skyddad av högsätets frid .
Värden visade sig dock vara den kritiska Situationen vuxen. H an grep tag i M arten Ryaner och bjöd honom taga plats pä försätet, den lösa bänken v id bordsändan. D ä re fte r ropade han Jöns Mattsson t i l i sig och placerade honom ater i högsätet v id sin sida. M arten Ryaner lugnade sig em ellertid icke. Än en gang rusade han upp med draget svärd, redo att hugga ned sin fiende. Da reste sig samtliga bonder upp och förmanade allvarligen den hetlevrade stockholmaren att fö r sin egen välfärds skull lämna Jöns Mattsson i fred. In fö r deras h o tfu lla spräk tycks M arten Ryaner sätillvida ha fa llit t i l i föga, som han i fortsättningen nöjde sig med att i ord utgjuta sin vredes skalar över den hatade motständaren.
I den kaskad av svordomar och grova skällsord, som M arten öste ut över Jöns Mattsson, fö rtjä n a r följande yttrande att uppmärksammas:
»Hade jag fu nnit dig utanför porten och jag hade varit v id min hast, da hade jag huggit dig stycke frän stycke.» Dessa ord kunna endast tolkas pä ett sätt. M arten Ryaner var f ü llt pä det klara med vilken stör risk han löpte, om han dräpte fienden inne i stugan, i a ll synnerhet i högsätet.
Trots sitt ursinne fann han fö r gott att lämna Jöns Mattsson i fred. Sam- tid ig t frossade han vid tanken pä hur han skulle ha fö rfa rit, om han haft
79 turen att trä ffa pä föremalet fö r sitt hat utanför porten, alltsá pá ett ornrade, som icke var skyddat av hemfriden.
M en M arten visste mycket väl, att även i ett d y lik t läge ett drap künde fá de mest allvarliga konsekvenser, i den händelse dráparen greps pá bar gärning. Lagen krävde i ett sádant fa ll liv fö r liv . D et är mot den bak- grunden man har att uppfatta M arten Ryaners ord: »och jag hade varit vid min hast.» Hade han h aft sin hast t i l l hands utanför porten, hade han efter fu llb o rd a t váldsdád lä tt kunnat undkomma och sedermera med böter kunnat sona sin ogärning.27
Tänkebokens liv fu lla skildring av grälet i Anders Olssons stuga kvar- lämnar hos lasaren det bestämda intrycket, att Jöns Mattssons liv räddades endast tack vare husbondens fasta och manliga uppträdande, v ilk e t i sin tu r var betingat av alias vördnad in fö r lagens bud om hemmets frid .
Bland H ylté n-C avallius’ utdrag ur Värends domböcker förekomma en del rä ttsfa ll, ägnade att ytterligare klargöra högsätets ställning i folkets rättsmedvetande. E tt av dem mä här i korthet anföras. Nyärsdagen 1628 hade bonden E rik i Irem ála t i l l barnsöl in b ju d it sin styvfar O lo f i M á r- slätt jäm te fiera av sina förnämsta vänner och fränder. Pá gästabudets andra dag infunno sig tre soldater, bland dem en v id namn N ils Jönsson, som var fie n tlig t sinnad mot O lo f i M arslätt. Eftersom dessa objudna gäster voro druckna och stridslystna, hade man a ll anledning att vänta sig bräk och slagsmál. Da soldaternas uppträdande mot O lo f i M arslätt präg- lades av en a llt större agressivitet, tog denne slutligen sin t illf ly k t t i l i högsätet, varvid han t i l l sin styvson, värden pá stallet, yttrade f ö lj ande ord: »Jag v ill sitta hos dig i högsätet; jag tro r dig om att du haller
hem frid, efter du est bonde i garden och skattar fö r stugan.»
N ils Jönsson respekterade dock icke högsätesfriden, och slagsmálet var snart i f u ll gang. Själva beskrivningen av striden är av intresse sátillvida, som den visar, hur de anfallna bönderna t ili att börja med aktade sig att lämna högsätet. Husmodern pá stallet försökte t i l i och med genom att halla sin man i famnen hindra honom frán att springa ut pä golvet. Vis- serligen behöver detta icke ha h aft nágon annan orsak än att högsätet er- bjöd en god försvarspunkt. M en en jämförelse med det fö ru t relaterade rättsfallet, dar husbonden var angelägen om att áter placera den hotade gästen i högsätet, sedan denne g iv it sig ut pá golvet, gör det tro lig t, att uppfattningen om högsätets frid bidragit t i l i kvinnans handlingssätt.
Slutet pá slagsmálet blev, att O lo f i M arslätt dräpte N ils Jönsson.
Häradstinget förklarade em ellertid, att dráparen handlat i nödvärn, och
2‘ Stockholms stads tänkeböcker 1483— 1492 utg. gm G o ttfrid Carlsson, Sthlm 1924, s. 248 f f . , s. 260, s. 266 f f .
H ögsätet och h em jrid e n
80
dömde honom s tra ffri. Den avgörande orsaken t i l i den friande domen är utan tvive l att söka däri, att den dräpte sä svärt fö rg rip it sig pä hem friden.28 In te t av de bada sista här relaterade rättsfallen ha va rit av den art, att de lämnat oss nägon upplysning om det stra ff, som drabbade den väldsverkare, som störde hemfriden. Y ilka voro dä de nsker, som ett hem fridsbrott medförde fö r den brottsliges person? E tt uttömmande svar pä den frägan skulle föra oss a lltfö r längt. H ä r mä endast nägra huvud- lin je r anges.
Stränga voro förvisso de stra ff, som hotade den väldsverkare, som förb röt sig mot lagens fridsbud. Genom Alsnö stadga 1279 hade konunga- makten tagit fridslagstiftningen i sin hand och in fö rt över heia riket gäl- lande, likartade bestämmelser. E n lig t nämnda stadga straf fades brott mot friden, s. k. edsöresbrott, med biltoghet och fö rlu st av a ll lösegendom.
Den, som fö rlo ra t sin frid , künde visserligen äterfä den, om mälsäganden hos konungen bad om näd fö r fridsbrytaren. Egendomsförlusten slapp han dock icke ifrä n j tvärtom mäste han, om han kom i fr id igen, t i l i konungen betala en lösensumma av 40 marker, v a r till kommo böter fö r dräp, sära- mäl eller v ilk e t annat brott han g jo rt sig skyldig t ili. Frän Alsnö stadga ha dessa härda s tra ff bestämmelser om brott mot konungens edsöre in flu tit i landskapslagarna och landslagarna.
M en — invänder man — v i ha ju i det föregäende sett, hur enligt Helsingelagens Manhelgdsbalk brott mot hem friden fingo ^ sonas med böter. Gä v i t i l i samma lags Konungabalk, finna v i em ellertid biltoghet och egendomsförlust som s tra ff fö r edsöresbrott. Denna l varje fa ll skenbara motsägelse mellan olika partier l samma lag torde finna sin fö r- kla ring däri, att Manhelgdsbalkens stadganden äro äldre och äterge den traditionella helsingerätten. Konungabalkens frän Alsnö stadga hämtade bestämmelser ha väl först sä smaningom trängt igenom och endast t ill - lämpats i svärare fa ll, varvid man fra m fö r a llt tankte pä väldsverkarens onda uppsät att skada.
I Magnus Erikssons stadslag äterfinna vi icke Alsnöstadgans stränga bud om brott mot friden. Lagen föreskriver i klara ordalag, att den som b ru tit mot edsöret, icke skall rymma riket och icke har förverkat sin egendom.
H a n ägde att sona sitt brott med böter.29 Även om bötessumman är högt tilltagen ( i regel 160 m arker), är det anmärkningsvärt, att stadslagen pä denna punkt är sä betydligt m ildare än den samtida landslagen och den nära hundra är yngre K risto ffe rs landslag. Säkerligen ha v i här att söka
28 H ylten-Cavallius, a. a. I I , s. 289 f f . 29 Magnus Erikssons stadslag, Edsöresb. X X V I.
en motsättning mellan stad och land. Fridslagarna voro i första hand tillrättalagda fö r lantliga förhällanden. Pä landsbygden, dar avständet mellan gärdarna mängen gang var avsevärt, krävdes större rättsskydd fö r individen än i staden med dess täta befolkning. Dessutom är att märka, att stadslagen innehäller ett v ik tig t tillä g g , ägnat att skärpa dess bud. D et heter nämligen, att om fridsbrytaren icke orkar boten, da skali han varda halshuggen. Var den dömde alltsä en egendomslös person, som icke med pungen künde sona sitt brott, löpte han risk att med sitt liv fä plikta fö r en kanske re la tivt obetydlig förseelse.
A tt lagens bud pä denna punkt icke uppfattades som ett tom t hot utan tillämpades i heia sin obevekliga stränghet, därom vittna ett par rä ttsfa ll frän senare medeltiden. In te t av dem har visserligen nägot att göra med hem friden, men da bäda i sin egenskap av edsöresbrott i fräga om straffet voro jäm ställda med hem fridsbrott, fö rtjä na de i detta sammanhang att anföras.
D e t tidigaste av de bada rättsfallen omtalas 1 Arboga tänkebok frän är 1455. För brott mot kvinnofriden — lik v ä l icke av sväraste slag — dömdes en person t i l i böter. D a han icke mäktade boten, blev han halshuggen.30 D et andra fa lle t är hämtat u r Stockholms stads tänkebok frän är 1479.
T vä bräkmakare hade tagit sig det orädet före att med väld befria en kvinna, troligen av det lätta gardet, som gripits av stadstjänarna. För brott mot konungens edsöre dömdes de t i l i lagenliga böter, vilka dock av näd nedsattes t i l i 50 marker. D a ingen av dem förmädde komma ut med denna summa, förbarmade sig slutligen fogden över den ene, gick i borgen fö r böterna och räddade därigenom hans liv . Den andre blev utan misskund avrättad.31
Bäda dessa händelser visa tillfy lle s t, hur obönhörlig den dömande m yn- digheten var, när det gällde brott mot edsöret, även om man i mänga andra fa ll künde visa en anmärkningsvärd frih e t frän form alism och som skäl fö r benädning äberopa de mest kuriösa förhällanden.32
A tt v id hem fridsbrott kränkande av högsätets fr id ansetts som ett grava- men fö r ogärningsmannen och utan tvive l stundom bidragit att skärpa straffet, därom innehälla domböckerna talrika vittnesbörd. De ovan s.
77— 80 äberopade rättsfallen äro i sin man ägnade att belysa denna in- ställning. Y tterligare ett par exempel mä här anföras.
30 Arboga stads tänkebok 1451— 1569, Arboga stadsarkiv, fo l. 24.
31 Stockholms stads tänkeböcker 1474— 1483 utg. av E m il H ildebrand, Sthlm 1917, s. 220 f.
32 Ä r 1504 blev en tju v av Stockholms rädhusrätt benädad t i l i liv e t » fö r hans ungdoms skull och ansikte, att Gud honom väl skapt hade». »Den goda tiden, som nu är», äberopas under medeltiden ej sällan som skäl t i l i benädning.
H ögsätet och h e m frid e n 81
6
L iz z ie Carlsson
D et har i det föregäende fram hällits, att edsöresbrott enligt stadslagens klara ordalag icke skulle föra med sig biltoghet fü r väldsverkaren, som ägde rätt att lösa sig med böter. D a en person i Stockholm är 1515 gjorde sig skyldig t i l i hem fridsbrott, kallas detta lik v ä l i tänkeboken fö r »bil- toge wall» (v ä ld ) och det framhälles uttryckligen, att det endast var av näd och » fö r dandemäns bön skull», som förbrytaren fick gottgöra sin äverkan pä liv och egendom med böter och skadeständ. D et fö re fa lle r alltsä, som om rädhusrätten va rit av den meningen, att bräkmakaren rätte- ügen borde dömts t i l i biltoghet. M en sä hade han ocksä slagit sönder bänkar, bord, dörrar och lösegendom, illa särat tvä personer och slagit husbonden i hans eget högsäte. Den sista omständigheten torde icke minst ha bidragit t i l i myndigheternas stränga uppfattning av brottets beskaf- fenhet.33
Bland de utslag, som avkunnades av E rik X IV :s beryktade blodsdom- stol, konungens nämnd, märkes bl. a. dödsdomen över fogden E rik Lars- son (1 5 6 3 ). S traffet är i och fö r sig ingenting överraskande, sä mycket mindre som den anklagade synbarligen g jo rt sig skyldig t i l i svära lagöver- trädelser. Vad som här närmast päkallar vär uppmärksamhet, är emeller- tid, att protokollet säsom försvärande omständighet omtalar, att fogden slagit en bonde i hans eget högsäte, sä att denne sedermera a v lid it.34
Tendensen i samtliga här refererade rä ttsfa ll är klar. H a r en person stört högsätets frid och dräpt eller särat bonden i hans eget högsäte, ha myndigheterna icke va rit benägna t i l i e fte rg ifte r i fräga om straffet. Ä andra sidan kan man spära en tendens att benäda den man, som räkat döda en väldsverkare, som försyndat sig mot högsätets okränkbarhet, detta i god överensstämmelse med lagens bud, att den som stör hemmets frid , han ligge ogill. Ovan s. 79 f. har redan omtalats, hurusom en bonde av härads- rätten förklarats s tra ffri, sedan han räkat dräpa en person, som pä det grövsta fö rb ru tit sig mot högsätesfriden. E tt annat u r säväl kulturhisto- risk som rättslig synpunkt intressant rä ttsfa ll, pä vars enskildheter v i dock här icke kunna ingä, mä ytterligare anföras. Ryttaren Hans Johansson i Skälby i Skultuna socken, Västmanland, hade (är 1640) under ett barnsöl illa särat korpralen Johan Andersson, sä att denne sedermera avlidit. H ä - radsrätten, som icke künde finna att nödvärn föreläg, dömde dräparen t ili döden, samtidigt som frägan om hans benädning underställdes hovrättens prövning. Nägon kränkning av hem friden hade den dräpte icke g jo rt sig skyldig t ili. Som förm ildrande omständighet fö r dräparen künde dock
33 Stockholms stads tänkeböcker 1514— 1520 utg. av Joh. Ax. Almquist, Stockholm 1933, s.. 66.
34 H ist. H andl. X I I I : 1, s. 95.
aberopas, att korpralen jäm te en annan person varit 110g förmätna att 00m- beaaa sätta sig i högsätet.33
Y tterligare exempel skulle kunna tilläggas, ägnade att belysa den ro ll högsätet spelat 1 den fo lk lig a rättsuppfattningen. D et sagda mä dock vara draP a bonden ) hans eget högsäte icke endast i värt land utan mahända 1 heia Norden i rättsligt avseende intagit en särställning, tycks ramga ay en passus i den norska Gulatingslagen. V id dräp är kvinna v itt- nesgul 1 tre fa ll, säger lagen: om mannen b liv it dräpt i sitt eget högsäte om han b liv it dräpt pä äkern in vid gärden och kvinnan h aft utsikt d it frän huset samt om han b liv it dräpt ä resa tillsammans med kvinnan. Den verk- iga innebörden i denna lagparagraf torde vara svär att klarlägga; här mä det vara nog att konstatera, att i värt grannlands lagar dräp ä bonden i hans eget högsäte ansetts vara av den judiciella betydelse, att den fö r- tjänat ett särskilt omnämnande.38
M en om husfadern sälunda hade sin bestämda, av friden skyddade he- dersplats i hemmet, var hade da husmodern sin plats? E n lig t vär tids begrepp borde den ocksä ha varit i högsätet v id mannens sida. H u r fö rh ö ll det sig härmed?
D et har antagits, att stora bordet 1 äldre tid här 1 Norden endast varit avsett fö i mannen och deras gilleslag samt att kvinnnorna Ursprungligen icke ens fä tt sätta sin fo t inom det omräde av stugan, som upptogs av bordet och bänkarna däromkring.87 E tt d y lik t förbud skulle dock illa överensstämma med den hävdvunna uppfattningen om den fria ställning, som de nordiska kvinnorna sedan älder ä tn ju tit. T alrika äro ock källornas, vittnesbörd om att kvinnorna likaväl som mannen i vardagslag liksom vid gästabud h aft sin plats v id stora bordet. En av bänkarna kallades ju fö r
30 Renovationsdomboken i Svea hovrätts arkiv, Södermanlands m. f l . län 4. Riksarkivet J f r Sigurd Erixon, Bonden i högsäte, Svenska kulturbilder, del V I, Stockholm 1930, s. 179 — Trots att dräpet föregätts av slagsmäl, künde edsöresbrott icke anses föreligga- j f r K ristoffers landslag Edsöresb. V I I I : »Nu hittas men i gaarde saathe ok skilias osathe’ ther x r ev brütet edzörit» etc.
36 Norges gamle Love IV , s. 7. Det är ty d lig t, att lagen förutsätter, att m anligt vittne ej funnits. Den tänker sig, att kvinnan frä n gärden ensam bevittnar, hur mannen dräpes.
Ute pä äkern eller att hon ensam befinner sig pä resa med honom. Vad som är meningen med paragrafens första moment, det som avser dräp ä bonden i hans eget högsäte, är däremot svärt att förstä. Kan det m öjligen ha fö rh ä llit sig sä, att den äkta sängen varit placerad i högsätet och att dräp ä bonden i hans högsäte i främsta rummet syftat pä dräp ä bonden i hans säng? A tt hustrun i sä fa ll künde b li det enda vittnet t i l i ogärningen, ligger ju nära t i l i hands att tänka sig. Om högsätet som sängplats ocksä i Västskandinavien se ovan s 74 samt B irkeli, a. a. s. 41.
S. Erixon i Svenska kulturbilder, del V I, s. 180 f . ; samme fö r f., M öbler och hem- inredning i svenska bygder I I , s. V II.
H ögsätet och h e m frid e n 3 3
ö vrig t — sâsom v i sett i Helsingelagen — fö r kvinnobänken. Och icke nog härmed. Liksom högsätet var Symbolen fö r mannens husbondevälde, sä var jäm te nyckelknippan hustruns placering v id mannens sida i hög
sätet det y ttre tecknet pä hennes husfruvärdighet. Om kvinnorna sedan icke a lltid deltogo i mannens bullrande dryckeslag, dar kniven o fta satt löst i skidan, har det säkerligen berott pä andra, lä tt insedda orsaker.
M en lat oss da höra, vad källorna själva ha att fö rtä lja ! E n mängd exempel frän heia Norden vittna om att varken högsätet eller nâgon annan del av stugan var nägot fö r kvinnorna avspärrat omrâde. I den isländska, halvt mytologiska sagan Brandkrossa p a ttr berättas, hur tva isländska man kommo t i l i en stuga i Tröndelagen. D e blevo v ä l mottagna och und- fägnade med mat och dryck. Sâsom nägot heit na tu rlig t omtalar berättel- sen, att bonden under mältiden satt i högsätet med hustru och dotter v id sin sida.38 39 O tvivelaktig t har sagan här âtergivit en sedvänja, som var vanlig v id dess tillko m sttid . F ö r att taga ännu ett exempel frä n den is
ländska litteraturen, berättas i sagan om Gunnlaug Ormtunga, att Torsten Egilsson fo r att gästa sin sväger O lo f, g ift med Torstens syster Torgerd.
»Och det berättas, att en dag v id gästabudet satt Torgerd och samtalade med sin broder Torsten i högsätet.» Husets fru presiderade alltsâ i högsätet med hedersgästen v id sin sida.
Bestämmelsen i norsk medeltidsrätt, att da arvöl skulle drickas och ar- vingen sätta sig i högsätet, prästen och hans hustru skulle inbjudas, är redan i annat sammanhang omnämnd. »Sitta skall han | prästen] i högsätet och hans hustru jäm te honom», heter det uttryckligen. Ocksâ pä finländskt omräde var det sed, att hustrun med mannen delade högsätet. I ett brev t ili Svante Nilsson av är 1508 klagar finländaren Hans van Eken över sin svärmors misshushallning, vilken g iv it honom anledning att försöka förm a henne att lata honom mot sytning övertaga hennes gods. »Och haver ja g b ju d it henne m in bordsända, hon skulle sitta dar med sin käre dotter och äta och dricka det bästa», säger brevskrivaren. »Bordsända»
användes här i samma betydelse som i äldre danska, nämligen hedersplats v id övre ändan av bordet, högsäte. Hans van Eken v ill fram hälla, att han erb ju d it sin svärmor att fly tta över t i l i sitt hem och g jo rt henne det hedrande anbudet att jäm te husets fru delà hans högsäte.40
Pa samma sätt mäste man säkerligen tolka Samuel Kiechels skildring av förhällandena i svenska lanthem (1 5 8 6 ). »Der H e rr im Haus p fle g t allezeit der erste am Tisch zu sein und obenan zu sitzen, sein Gemahl
38 A ustfirôinga sçgur udg. ved Jakob Jakobsen, Kbhvn 1902— 1903, s. 189.
39 Gunnlaugs saga Ormstungu udg. ved F in n u r Jönsson, Kbhvn 1916, s. 7.
40 Finlands medeltidsurkunder utg. gm R. Hausen, V I, Helsingfors 1930, s. 567 f.
85 H ögsätet och h e m frid e n
Fig. 2. Bordsallskaf ( observera mannen och kvinnan v id bordets kortanda) . E fte r Olaus Magnus, lib . X V I I I :caf. 1.
neben ihm .»41 »Obenan» kan icke syfta pâ nägot annat än den övre bords- ändan, högsätet, som hustrun alltsä delade med mannen. I en nägot senare källa (frâ n är 1631) heter det: »Om aftonen, när de gingo t i l i m ältid, satt Mans Jonsson i bänkcn, H e n rik skrivare pâ sätet och hans hustru i högsätet.»42 I Värend satt hustrun v id mannen sida i högsätet, och v id gästabud placerades kvinnorna framme v id stora bordet, närmare bestämt pâ den lösa bänken v id bordsändan.4'1 Dâ Lin n é i sin Skänska resa omtalar, att det var allmogesed, att husmodern med mannen delade hög
sätet, âterger han i själva verket en nordisk tradition, som i obruten lin je kan ledas tillbaka t i l i den gra forntiden.44
Säkerligen är det mot denna bakgrund man har att tolka lagtermen
»skilja t i l i säng och säte». »Säte» har i denna sammansättning frân be- gynnelsen utan tvive l h aft betydelsen »högsäte», även om denna innebörd sä smaningom förbleknat. Liksom hustrun — fö r att använda Upplands- lagens ord — g ifte sig t i l i »halv säng, t i l i las och t i l i nycklar», sä tillk o m henne ocksâ genom gifterm älet rä tt att med mannen delà högsätet. U t- trycket »säng och säte» har paträffats första gangen är 1488 i Stockholms stads tänkebok. In fo r rädhusrätten klagade dâ en hustru över sin mans
41 Samuel Kiechel, a. a., s. 82.
42 V äxjö radsturätts protokoll 1631, s. 429. Citerat efter Svenska Akademiens ordboks excerptsamling s. v. säte.
43 Hyltén-Cavallius, a. a. I I , s. 134 och s. 191.
44 Carl Linnæi Skanska resa, Lund 1874, s. 27.
