c u n o > Q \
T ID S K R IF T U T G IV E N A V
F Ö R E N IN G E N FÖR SVENSK K U L T U R H IS T O R IA
Adertonde argángen. Hafte II I . 1 9 3 5
E N V E T E N S K A P L IG A V H A N D L IN G
fordrar
N O G G R A N N H E T och O M S O R G
Vár stora erfarenhet vid publicering av dylika arbeten samt vara stora tekniska resurser inom
L it o g r a f i, B o k t r y c k , I j u v t r y c k , 15 i (filies;»’. K lic h é e r
giver Eder garantí for ett forstklassigt utforande.
K a r t o g r a f i s k a I n s t i t u t e t
Esselte a. b.
V a s a g a t a n *6 y eiefone,.. (N am nanrop: » C e n tr a ltry c k e r ie t»
S T O C K H O L M | K artred aktó r M . Lundqvist 114150
Bonde- och bergsmanssilver som exponent f o r Bergslagens allmoge-
k u ltu r
N â g r a r é s u lta t aD en s ih e rin *y e ? ite - n n g i N o r r - och S o d e rbctrke s o ckn a r
A v M a j F lo rin
5
om ett led i de etnologiska undersokningar, som igangsatts och plan- lagts av professor Sigurd Erixon, foretog forfattaren sommaren 1934 en inventering av gammalt silver fran tiden fore 1850 i bonde- och bergsmansgardar inom tva Dalasocknar, N o rr- och Soderbarke.D et material, som dar uppsamlades, bestar av cirka 450 silverforem al, vilkas stamp!ar, anvandning och tradition sa v itt m o jlig t antecknats. De markligaste foremalen ha b liv it fotograferade eller avritade. F or att kom- plettera bilden av socknarnas silverbestand har slutligen samtliga bevarade bouppteckningar fran trakten fran aren 1691— 1830 genomgatts.1 Da i dessa vanligen varje foremal ganska ingaende beskrives, har det va rit m o j
lig t att konstatera, att de silverforem al, som finnas kvar pa trakten, giva en visserligen b ris tfa llig men i det stora hela i typologiskt hanseende rik - tig b ild av socknarnas ursprungliga forrad av silver under 1700-talet och fram t i l l 1800-talets m itt.
Fore framlaggandet av resultaten av denna undersokning torde det em ellertid vara la m p lig t att soka fa klarhet i hur man bor definiera begrep- pet allmogesilver.
I allmanhet synes den uppfattningen vara radande, att allmogesilvret skilje r sig vida fran det silver, som brukas av borgare och herrskap, och att det ar arbetat i enlighet med bondernas traditionella smak, savida det ej t i l l och med utfo rts av bondesmeder. I sin bok om norskt bondesilver definierar R ikard Berge allmogesilver som »silverarbeten gjorda av bon-
1 Landsarkiret, Uppsala, serie X X X V , n:is 1— 9, serie X X X V I, n :is 1— 9.
8
114
desmeder eller silver u tfo rt i staderna men arbetat efter bondesmak», och som en grundregel faststaller han, att draktsilvret och smyckena fo r det mesta aro bondesilver, under det att dryckeskarlen och d y lik t ej kunna rak- nas d it sasom varande utforda av g u ld - och silversmeder i staderna efter andra smakdirektiv.2
M en da storsta parten av silvret i bonde- och bergsmanshemmen i de av m ig behandlade socknarna utgores just av dryckeskarl och skedar — silver- smyckena ha, efter vad bouppteckningarna visat, ej nagonsin spelat sa stor ro li i dessa trakter 1— betraktas i detta f a ll som allmogesilver det silver, som faktiskt funnits och anvants hos allmogen, alltsa bade det som fo rfa r- digats av bondesmeder och det som utfo rts i traditionell stil i staderna och aven det silver, v ilk e t ar identiskt med brukssilvret hos de ovriga standen.
Detta silver har ju in forlivats med den ku ltu r, som bergsmannen och bon- derna har uppbara, la t vara att det ursprungligen i viss utstrackning ar att betrakta som importgods fran andra kulturskikt.
D a i Dalarnas bergslag allmogen genom sitt naringsfang, bergsbruk och v id sidan darom ibland aven jordbruk, socialt och ekonomiskt intager en sarstallning och sedan gammalt agt en nastan hogrestandsmassig k u ltu r, ar det ej underligt, att aven dess silver ofta ar detsamma som atminstone borgarnas brukssilver, fastan naturligtvis alderdomligare typer forekom- ma, liksom aven »hemmagjort» silver, v ilk e t em ellertid i dessa trakter ar undantagsforeteelse. A v v ik t lir em ellertid att betona, att den b ild av a ll- mogens silverbestand, som undersokningarna av dessa bada socknar g ivit, ingalunda fa r anses som typisk fo r allmogesilver overhuvudtaget. M en det ar m ig har o m o jlig t att berora i vad avseende och i hur stor utstrack
ning allmogens silver i dessa tva Dala-socknar kan sagas intaga en sarstall
ning, da nastan a lit jamforelsematerial saknas.
I det foljande skali forst i korthet lamnas en typologisk oversikt av det silver, som enligt bouppteckningarna va rit i bruk fra m fo r a lit pa 1700-ta- let. Darpa kommer den r o ll silvret synes ha spelat i allmogens sociala och ekonomiska liv att beroras, och slutligen skali fo r att fo rtyd lig a bilden av traktens forna silverbestand diskuteras, vad kartorna over silvrets utbred- ning ha att saga om socknarnas silverhandel.
T i l l bordssilvret horde fra m fo r a lit skedarna, som fore 1700 hos allm o
gen bestodo av tra eller horn eller hos de formogna av tenn eller malm.
M en silverskedar i renassansstil av aldre datum an 1700, fig . 1, finnas bade annu bevarade pa platsen och omnamnda i bouppteckningarna med olika namn. T i l l fo ljd av skaftavslutningens u tfo rm nin g kallas de an
»knappsked», an »kronsked», an »anglasked», fig . 2, samt t i l l f o ljd av
2 Rikard Berge, Norskt Bondesylv, Risor 1920, s. I I I . M a j F lo rin
Bonde- och bergsmanssilver . . . 115
Fig. 1— 3. 1. Fogy lid silversked, troligen fra n 1 6 0 0 -td e t; langd 15,5 cm. Resmoren, So- derbarke. — 2. Anglasked, troligen fra n 1600-talet-, langd 14,1 cm. Finngardarna, N o rr- b'drke. — 3. Silversked, tillverkad 1699 av Lambrecht van der Burg i Stockholm-, langd
21 cm. Mad, Soderbarke.
en av deras funktioner »supasked». De aro redan pa 1700-talets borjan forsedda med attributen »mycket gammalmodig» eller stundom »nastan obrukbar». I en bouppteckning3 finns belagg fo r hur dylika knappskedar sants bort t i l l nedsmaltning och nya moderna skedar kom m it i utbyte. Och en d y lik procedur torde va l ha v a rit manga skedars ode t i l l fo ljd av att bergsmannen och bonderna fu n n it dem fo r gammalmodiga fo r sina behov.
De fram trada a llt sallsyntare i 1800-talets bouppteckningar.
Samtidigt med dessa renassansskedar finnas redan vid 1700-talets borjan
»nya» skedar saval drivna som gjutna, och fran denna tid ha aven beva- rats flera skedar av det nya sked-mod, som skapats i England under 1600- talets sista artionden och gar under namn av »the-rat-tail-spoon» t i l l fo ljd av den karaktaristiska skaftavslutningen i en lang spets, fig . 3, en typ, som i enlighet med den stora mangd, i vilken den forekommer, synes ha varit mycket popular. Vidare finns bevarade en mangd skedar visande olika ut- vecklingsformer anda fram t i l l var moderna sked. De aro samtliga enkla och slata och sakna a ll ornering. Forst pa 1 800-talet mota i bouppteck- ningarna mera arbetade skedar med ra ffla d e skaft o. s. v.
Varken g a ffla r eller knivar av silver omnamnas i bouppteckningarna fore 1830. En kniv och fyra g a ffla r fran 1700-talet ha bevarats, men de maste ha hamnat hos allmogen senare in pa 1800-talet.
3 Fran en gard i Marnas pa gransen mellan Norrbarke och Ludvika sn.
116 JVLaj F lo rin
Fig. 4. Silverkâsa, troligen fra n 1600-talet; hojd 6,4 cm. Smedjebacken, Norrbarke.
Dryckeskarlen upptrada i flera olika form er, dels finnas kasor, dryckes- kannor och krus och dels bagare, koppar, tumlare och pokaler.
Bland dem aro kasorna de alderdomligaste, men de tyckas ej ha fore- kom m it sa ta lrik t i dessa trakter. Endast fyra stycken finnas omnamnda i bouppteckningarna j en av dem ar bevarad, troligen stammande fran tiden om kring 1600, fig . 4.
Dryckeskannorna och krusen, som forst kom m it i bruk under renassan- sen, ha ej har nagonsin b liv it populara. Endast en fern a sex exemplar av dem var omtalas, fig . 5, den tidigaste 1740. De tva dryckeskannor, som annu finnas kvar, aro bada tillverkade v id 1700-talets slut, och en av dem har forst efte r 1811 hamnat pa den gard, dar den nu forvaras, da den enligt en in s k rift dessforinnan agts av den ena socknens kontraktsprost. Berge omnamner aven det forhallandet i Norge, att de fiesta dryckeskannor, som finnas has allmogen, ha kom m it d it fran adelsman och borgare efter
1 800.4
H e lt annorlunda fo rh a lle r det sig med bagarna. De omnamnas fran och med 1700 och kallas ibland redan da »gamla med utnotter fo rg y l- ning». De stiga sedan i antal t i l l fram pa 1850-talet. T i l l storleken vaxla de fran den storre sa kallade »helbagaren», som kan vaga en 60 a 70 lod, t i l l den vanligare mindre om ett eller ett halvt stops rym d och en bagare av annu mindre matt.
Bagarna aro vanligen fo rg y lld a atminstone invandigt. De fiesta aro sandebagare och avsedda att skickas ru n t bordet fran granne t i l l granne och anvandas t i l l vin eller hembryggt dricka. De minsta bagarna aro dock vanligen enmansbagare och ha anvants t i l l brannvin.
4 A. a., s. 570.
Bonde- och b ergsm ans s ilv e r . . . 117
Fig. 5. Dryckeskanna tw si/ver, tillverkad 1790 av G. E l f ström i Sala-, h ö jd 18,5 cm. Res- more-n, Södfrbärke.
Bagarna bibehalla ungefar samma form er under hela perioden. Endast i den ingraverade ornamentiken och ibland i fotens skapnad roja sig de olika modestilarna.
De aldsta bagarna aro breda, tamligen laga, siata och osmyckade, foten ar liten och hoptryckt, fig . 6. Nagot senare bliva bagarna hogre och sma- lare, foten b lir mer arbetad och ra ffia s, fig . 7. R unt kring overkanten loper vanligen en enkel graverad slinga med sma nedhangande klappar samt nedanfor nagot band- eller akantusornament, an ordnad i symmetrisk regence-, an i rokokostil. Foten ombildas aven under rokokotiden, fig . 8.
Den b lir hogre och buktas samt prydes med driven ornamentik. M en endast en kort tid haller sig denna om form ning kvar, och den ra ffla d e foten, som synes varit mer omtyckt, atervander fo r att in pa 1800-talet giva plats fo r en tung, p la tt fotskapnad, som erinrar om barockbagarnas u tfo rm n in g av foten.
Jamte dessa bagare, som aro skapade a la mode, finnas de, vilkas mojister en gang b liv it omtyckta och sedan upprepas ideligen under saval 1700-talet som in pa 1800-talet inte blott pa bagare och andra dryckes- karl utan aven pa nipperfat och snusdosor. D it hora dels ett symmetriskt grupperat ornament av den typ, som fig . 9 visar, dels en rullande akan- tusranka, fig . 10, som forekommer fran och med 1700-talets borjan anda.
in pa 1840-talet i en foga m odifierad form . Samma forhallande ar det med det naturalistiska blomstermotivet, fig . 11. O riginellare och av ett
118 A-l a j F lo rin
älderdom ligt tycke är ett geometriskt flätornament, som äterkommer nägra ganger pä olika föremäl under 1700-talet, fig . 12.
De dryckeskärl, som benämnas kopp eller tumlare, synas ofta vara ganska svära att skilja frän varandra i bouppteckningarna. I vanliga fa ll är koppen, även kallad brännvinskopp, mest lik den lilla enmansbägaren fastän med mindre utätsvängda sidor och utan fo t, fig . 13, men ibland äro sidorna mer rundade och slutta nägot in mot öppningen, och endast den platta botten skilje r den frän tumlaren, som är rund i botten, fig . 14.
Förses denna med fo t och handtag, kallas den än brännvinskopp, än tum lare. Da säledes benämningen tumlare i bouppteckningarna ej fram träder
Fig. 6 och 7. Silverbägare resf. med f l att fo t, tillverkad 1705 av J. Lund i Stockhohn, och med r a f f lad fo t , tillverkad 1733 av J. Ekendahl i Boräs; höjd 8,5 och 17,8 cm. Märtsbo
och Tunkarlsbo, Söderbärke.
forran v id 1700-talets m itt, under det att »kuppen» eller »koppan» finns omtalad redan v id 1700-talets borjan, behover det ej betyda att tumlaren ar en señare foreteelse i dessa trakter utan endast att det namnet señare kom m it i bruk har.
Berge omtalar, att tumlaren i Norge ar belagd i s k rift redan pá 1500- talet och att dess namn, som áterfinnes hos alia germańska fo lk , upp- kom m it darav, att den a lltid intog sin stallning rakt upp, ifa ll man tum- lade om kull den pá sidan.“ Pá alia de i socknarna bevarade tumlarna var em ellertid botten en aning tillp la tta d , oftast genom ett inslaget mynt, v ilk e t val ar att anse som en degenerationsform, liksom aven de med fo t forsedda tumlarna.
Tum lare och koppar fy lla ungefar samma funktioner. De aro avsedda
3 A . a., s. 568.
119 fö r enmansbruk och t i l l brännvin. T vä dylika tillh ö ra vanligen de s. k.
brännvinslädorna eller reseskrinen, som medtagas pä längre färder.
Ornamentiken är densamma som pä bägarna fastän enklare, stundom saknas den heit och hallet.
Vanligen äro dessa dryckeskärl av en halv kvarters rym d, men bade större och mindre storlekar förekomma. Bäda kunna enligt bouppteck- ningarna förses med en eller flera knappar eller fö tte r under samt med grepar, fig . 15. Nägra dylika finnas bevärade. De göra intryck av att vara äldre typer med sina grepar erinrande om handtagen pä käsorna.
Pä en av dem äterkommer det nyssnämnda geometriska flätornamentet.
Bonde- och bergsmanssilver . . .
Fig. 8. Silverbägare med rokokofot, tillve-rkad 1759 av C. Fahlberg i 'Uppsala; h ö jd 20 cm. Hugnora, Söderbärke.
M ycket vanlig t är bruket att fastlöda m ynt i botten pä tumlare ovanpä deras stämplar, v a rfö r de bevarade ofta ej exakt kunna dateras. M en även runt överkanten finnas pä de större en rad mynt. E n tumlare omtalas ha ända t i l i 11 m ynt inslagna.
D et yngsta av alia dryckeskärlen är pokalen, i vilken Berge ser en utlöpare av renässanspokalen om gjord efter bondesmak och arbetad t ili fö rsä ljn ing pä landsbygden.0 Den är skapad som ett vinglas, själva kop- pen liknar de vanliga brännvinskopparna och är satt pä ett längt och smalt skaft, som vidgar sig ned mot en stör, profilerad fo t, fig . 16. I N o rr- och Söderbärke framträda pokalerna ej förrän v id 1700-talets slut och om- nämnas i bouppteckningarna kort efter 1800. M en därefter föröka de sig sä väldsamt, att 1850 finns det nästan en pokal i varannan gärd. E tt
6 A. a., s. 567.
120
uttryck fo r deras stora popularitet äro deras manga namn. Inte mindre an 15 olika benämningar synas ha förekom m it, och den oklarhet, som rátt om detta dryckeskärls rätta namn, visar sig även i att boupptecknarna ofta fö r säkerhets skull omnämna det med 2 ä 3 olika namn.
Da pokalen är form ad som ett vinglas, kallas den ofta blott »silverglas»
eller »kupp i glasmodell» eller fö r att specificera dess användning »sup- glas» eller »brännvinsglas pá fot». M en den är även lik en kyrk-kalk, v a rfö r den fä tt namnet »silverkälk», »supkalk», »brännvinskalk» och
»kalk pä glasfot» o. s. v. T i l l fö ljd av sin storlek om ungefär en ju n g - frus matt kallas den slutligen » ju n g fru med fot» eller » fo tju m fru » och
M a j F lo rin
Fig. 9 och 10. Silverbägare, resf. med symmetriskt o rin a t hladornament, tillverkad 1791 av C. F. Seseman i Arhoga, och med, akantusornament, tillverkad 1732 av G. Dubois i
Stockholm; h ö jd 19,1 och 9,8 cm. Björbo, Norrbärke och D ullbo, Söderbärke.
under sammanblandning av de ovriga benamningarna »jungfruglas med fot» och »jungfrukalk». N u kallas den i socknarna »pokal». Trots sin ringa rym d har pokalen va rit ett sandestop och skickats runt bordet med brannvin.
A v smyckena synas fingerringar av gu ld eller silver ej ha varit van- liga i borjan pa 1700-talet, da de endast nagra enstaka ganger omnamnas, men v id arhundradets m itt oka de betydligt i antal. De fo re fa lla ha varit av ganska enkelt slag, eftersom de beskrivas i bouppteckningarna som
»enkla», »dubbla», »slata» eller »virade», »krusiga» eller »randiga».
Nagon gang aro de forsedda med stenar. Fran 1820-talet finns en upp- g ift om en ring, som va rit kopparskodd.
De fa, som aro bevarade, aro slata ringar, ibland flera hoplodda ovanpa varandra, sa att de kunna fa en ansenlig hojd.
E tt slags forlovningsring, som patraffades har och dar i socknarna, var den s. k. har-ringenj i en skara runt ringen voro sma h a rfla to r inlagda.
A lla ringar av denna art voro em ellertid sent tillverkade.
Orhangen eller or-ringar omtalas i silver forst efter 1790-talet. De
Bonde- och hergsmanssilve r . . . 121 beskrivas som »runda», »breda», »mönstrade» eller »släta». De enda örhängen, som voro bevarade, voro sä sent tillverkade som 1811.
Sko- och knäspännen av annan m etall omnämnas redan under 1700- talets första del, men i silver möta de först pä 1770-talet. De äro omväx- lande runda, fyrkantiga och ovala, fö r det mesta släta men ofta försedda med slipade glasbitar.
E tt par ganger omtalas de säsom »hemmagjorda» eller ocksä som okontrollerade, v ilk e t även är fa lle t med nägra fa knappar. Detta är det enda vittnesbördet om att nägra silverförem äl utfö rts av bondesmeder i dessa trakter.
Fig. 11 och 12. Silverbägare, resf. med naturalistiskt blomstermotiv, tillverkad (17 5 0—
1756) av J. Wickman i Hudiksvall, och med flätornam ent, tillverkad 1764 av N . Ryde- berg i Säter; höjd 8,3 och 9,7 cm. L illa Tolfsbo och D ullbo, Söderbärke.
Pä samma satt som spännena äro knapparna under ärhundradets början utförda i massing eller tenn, under det att silverknappar först framträda sâ sent som pä 1770-talet. De utgöras av fo t-, ärm-, skjort- och halsduks- knappar. T y v ä rr finns ingen enda bevarad, och upplysningarna om deras utseende äro i bouppteckningarna mycket otydliga. Nägon gang ha de haft en sten eller en glaspärla infattad i mitten, men fö r det mesta ha de varit heit släta.
T vä okontrollerade kapprockshakar i form av lejonmasker finnas beva
rade men omnämnas först langt in pâ 1800-talet i bouppteckningarna.
Sena företeelser, som ej va rit av större betydelse fö r allmogens silver- förrad förrän pá 1800-talet, äro lu k t- och snusdosor, sockerskalar och tänger, socker-risslor, ka ffe - och tekannor, gräddskalar, saltkar, teskedar, förläggarslevar, fickur samt beslag t i l i pipor, käppar o. d.
Manga av dessa föremal, säsom saltkar, ka ffe - och tekannor, före- komma i annat material langt tidigare. Andra, t. ex. snus- och luktdosor, förläggarslevar och teskedar, omnämnas i silver nägra enstaka ganger
under 1700-talets andra h ä lft, men först ett stycke in pä 1800-talet mota de i ett större antal.
Över de i bouppteckningarna omnämnda silverföremälen har uppgjorts följande kronologiska tabeli, som visar, när de olika typerna kom m it i bruk i socknarna.
122 M a j F lo rin
F ö r e m ä l 1700- 1710- 1720- j 1730- 1740- 1750- 1760- 1770- 1780- | 1790- 1800- 1810- 1820-
Bägare ... l 3 5 7 47 28 51 38 38 55 27 53 6 8
K o p p a r ... l 1 3 16 8 10 24 18 45 49 102 108
M atskedar l 1 1 15 99 30 49 57 68 128 94 323 532
R in g a r ... 1 1 3 3 2 6 18 22 25 64
K ä sor ... 1 3 1
D ry c k e s k a n n o r 1 1 1 3 2 3 2
K r u s ... 4 3 2 2 1
T u m la re ... 8 7 9 9 13 19 16 26 18
N ä la r ... 1 2
S nusdosor... 1 1 2 8 12
Förläggarslevar 1 1 1 4 9 23
K n a p p a r ... 3 8 1 1 2
Spännen ... 4 2 28 26 68 93
Senapskanna ... 1
Svampdosor ... 1 4 2 1 2
T eske d a r ... 4 14 20 74 142
U r ... 1 1 4 9 14
F in g e rb o rg a r . 1 1 3
Sockerskälar ... 1 7 2
S o cke rtä n g e r... 1 2 2 17
O rh ä n g e n ... 2 4 9 44
P o k a le r... 10 30 73
Beslag ... 3 4 8
G rä d d k a n n o r . 3 5
K a ffe k a n n o r ... 2 i
S ig iU... 1
Socker-risslor . 2 8
R a g u s k e d ... 1
Saltkar ... 3
T e k a p n a ... 1
Bonde- och bergsmanss ilv e r . . . 123
0
I
Fig. 13. B rännvinskoff av silver, tillverkad 1841 av J. E. A hlén i Sala; h ö jd 4 cm. Torrbo, Söderbärke.
A v tabellen och av vad ovan sagts f r amgär,
att av bordssilvret skedarna äro äldst och ha i ständigt växande antal framemot 1800-talets m itt dominerat i allmogens silverförräd,
att bland dryckeskärlen kásorna och dryckeskannorna äro mera sällsynta företeelser, under det att tumlare och pokaler och fra m fö r a llt koppar och bägare förekom m it mycket ta lrik t ända in mot 1850, och att inte ens framträngandet av de pä 1700-talets andra h ä lft sä moderna dryckerna ka ffe och te synes ha g jo rt brännvinets och det hembryggda drickats speciella dryckeskärl mindre populara.
A v de övriga föremälen se v i en enstaka snusdosa 1750, den efte rföljes av andra först 1790. De fiesta snusdosor synas ha b liv it inköpta omkring 1850. Förläggarslevar fram träda 1770 och öka sedan raskt i antal. Svamp- dosor och teskedar komma 1780 och sockerskäl och tänger 1790. De äter- stäende föremälen slutligen ha samtliga kom m it i bruk ett stycke in pä
1800-talet.
D et bruket är ju allm änt känt frän fiera hall, att allmogen gärna 1 ag
ger ned sina pengar i bearbetat silver.' M an har ansett det praktiskt, att husets rikedom samlades i föremäl, som v id behov lä tt künde göras fru k t- bärande och som v id högtidliga tillfä lle n künde utställas t i l i allm änt be- skädande. M en även i detta avseende tyckas N o rr- och Söderbärke och
‘ Berge, a. a., s. 15; G. O. Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne, I I , 2. uppl., Sthlm 1921— 22, s. 483.
124
med dem val ovriga socknar under likartade betingelser intaga en sarstall- ning. Sockenborna levde under 1700-talet under goda ekonomiska fo r- hallanden, v ilk e t bouppteckningarna giva vittnesbord om. I sin dagbok over resan genom Dalarna 1757 karaktariserar H iilp h e rs dem »valmaende utom de som kunna namnas formogna».8 M en de ha ej velat placera sin formogenhet i orantbara silverforem al utan hellre i andelar i hyttor, smed- jo r, sagar och kvarnar eller i n y fo rv a rv av fast egendom.
Detta forklarar, att silvret endast intager en obetydlig plats i deras formogenhet. D e t brukar uppga t i l l en 2 a 5 % darav och ofta utgor det en annu mindre del. I undantagsfall kan det em ellertid stiga anda t i l l
10 % .
M a j F lo rin
F ig .14. Tumlare, tillverkad (1 7 8 2— 1819) av C. F. Seseman i Arboga-, höjd 2,8 cm.
Mârtsbo, Söderbärke.
M en även om silvret ej här spelat sä stor r o ll i det ekonomiska livet, kan det dock ha và rit av en viss betydelse i det sociala.
E n egenhet visar sig i att silvret v id bouppteckningarna ofta ej behand- lades i sammanhang med övrigt lösöre. U nder 1700-talets första h ä lft omtalas fie ra ganger, hur det »undantagits» eller »behallits» av nägra arvingar, som visserligen mäste uppgiva dess värde fö r boupptecknaren, men detta räknades ej med i dödsboets förmögenhetssumma. Manga silverforem al ha skänkts bort pä dödsbädden t i l i arvingarna, och skatt har ej uppburits därav, »da den döde i livstiden sä förordnat». Pä en gärd, som var skuldsatt, hade förmyndaren fö r det efterlämnade barnets räk- ning rä tt att undantaga a llt silver frän gäldenärerna, trots att täckning ej fanns.
Orsaken t i l i denna säregna behandling kan ju vara ett utslag av vördnad fö r arvsilver. Även i bruket att v id iräkade svärigheter pantsätta silvret hos församlingens präst, handelsman eller nâgon battre gynnad granne i stallet fö r att avyttra det, kan ju ligga en viss omsorg och känsla fö r det fäderneärvda silvret.
T y v ä rr har pä trakten endast en svag tradition h ä llit sig levande om
8 A. Hülphers, Dagbok öwer en resa genom Dalarne är 1757, utgiven av Falukurirens red. 1921, s. 483.
den ro ll, silvret spelat i befolkningens liv . M an fá r sá gott som uteslu- tande utlasa det av in skrifte r pá foremálen och av de fátaliga upplys- ningarna i bouppteckningarna.
D et ár v id de stora hogtiderna och f esterna, som silvret tagits fram.
Pá vardagarna har det v a rit sakert inlást i kistor eller skáp. U nder oroliga tider ha t. o. m. nágra dyrgripar gomts i j orden. Fiera silverforem ál,
Bonde- och hergsrnanssilver . . . 125
Fig. 15. Brännvinskofp, tillverkad 1764 av N . Ry deber g i Säter; höjd 3,9 cvi. Torrbo, Söderbärke.
bl. a. tvä renässansskedar av nyssnämnt slag, som finnas bevarade pä trak- ten, ha hittats nedgrävda.
V id dop, trolovning, bröllop och begravning, de viktigaste händelserna i befolkningens liv , ha gävoutbyte skett. F ra m fö r a llt ha silverskedar, bägare och smycken ansetts läm pliga h ä rtill.
Som faddergävor voro skedarna mest omtyckta, och vanligen skänktes de den nyfödde av deras m or- eller farfö rä ld ra r, vilkas initialer jäm te barnbarnets bruka sta ingraverade pä skaften.
Smyckena och däribland fra m fö r a llt ringen horde t i l l fästmannens gäva t i l l den trolovade. M en även skedar och bägare kunna vara fäste-silver.
Bägare skänktes em ellertid heist t i l l bröllop. I bouppteckningarna om- nämnas de som brudgavor, och flera av de bevarade gä ännu under namn av »bru-bägare», da de förärats bruden av hennes man elle r av släkten efter vigseln.
Frän en by, som fö rr räknats t i l i socknarna, omnämnes ett »bru-glas», som väl skall vara ett 16:e namn pä den nyssnämnda pokalen. Berge om- talar även pä ett Ställe det förhällandet, att bruden och brudgummen ofta använde den med brännvin fy lld a pokalen att dricka varandra t i l i efter hemkomsten frän kyrkan.9
0 A. a., s. 569.
126
T i l l minne av den döde brukades pa begravningar utdelas t i l l släkt och vänner s. k. begravningsskedar med den avlidnas namn, födelse- och dödsär ingraverade.
Silverföremäl t i l l gävor ha även de högre ständen använt fö r att sporra allmogen t i l i allehanda ansträngningar. T a lrika belöningsskedar och -bägare finnas bevarade, vilka skänkts som erkänsla fö r skickligt smide eller fö r sä kallad »överkolning», d. v. s. da smederna sparat pä kolen.
M a j F lo rin
Fig. 16. Pokal, tillverkad 1820 av J. H . L e ffle r i Falun; höjd 11,5 cm. Viksberg, Söderbärke. I
I fle ra trakter voro mot 1700-talets slut odling svar att fa t i l l stand, och fordenskull befriades den brukade jorden fran skatt och det idoga arbetet belonades med en silverbagare. En d y lik »beloningsgava» ar van- ligen vackert arbetad. Bagarna aro rik t utsmyckade och ofta forsedda med inslagna m ynt runt overkanten. Skedarna forsagos med in s k rift om or- saken t i l l beloningen o. s. v.
D et forhallandet, att en re la tivt svag tradition om silvret i bygden finns kvar, kan man kanske tyda sa, att silvret mahanda spelat en under- ordnad ro ll och ej har va rit sa betydelsefullt i k u ltu re llt hanseende. Men man fa r ej draga sadana forhastade slutsatser, da man maste betanka, att t i l l f o ljd av bergsbrukets tidvisa och slutligen d e fin itiva nedlaggning stora fo lkfo rskju tn in g a r agt rum i trakten och av den ursprungliga bondestam- men ej finns sa mycket kvar. M en omnamnas bor dock, att jag under m itt rekognosceringsarbete i socknarna pa de fa gardar, som gatt i arv i samma slakt en 2 a 300 ar och dar man ofta p ie te tsfu llt tagit hand om sina silverskatter och fo r dem och husets ovriga dyrgripar t. o. m. in- rett ett rum t i l l ett slags museum, dock ej kunde fa erhalla nagra narmare
upplysningar om silverforemalens tradition.
127 F or att soka sa v itt m o jlig t utreda hur handeln av silverforemalen fo r- siggatt och vilka orter, som h a ft storsta avsattningen fo r sina produkter, har jag pa grundval av den pa platsen gjorda uppteckningen av foremalens stamplar upp gjo rt kartor, dar varje tecken angiver ett silver foremals lokalisering och tillverkningsorten betecknas med en bestamd fa rg och form . M en det har, som redan namnts, av fle ra skal visat sig nodvandigt att samtidigt som komplement kartlagga det silverforrad, som bouppteck- ningarna visa, fo r att — sa langt sig góra later — exakt fa veta okningen av silverforemalens antal och deras fordelning i socknarna under det be- handlade tidsavsnittet.
I fle ra fa ll har namligen kunnat konstateras, att de olika foremalen ej a lltid under tillverkningsaret inkopts fo r en gard och sedan fo rb liv it dar.
I en gard, D u llb o i Soderbarke, funnos t. ex. 4 foremal, som tillverkats under perioden 1700— 1750 och som enligt vad den nuvarande agaren fo r- sakrade hade inkopts nya av hans slaktingar. Bouppteckningarna fran samma tid omtala em ellertid blott ett foremal pa denna gard. N u kun de det ha va rit m o jlig t, att silvret inkopts fore 1750 men att bouppteckning ej hade foretagits dar forran langre fram . M en som den andra boupp- teckningskartan visar, finns ej heller da mer an ett foremal dar. Forst efter 1800 har gardens silverforrad utokats t i l l ett storre antal foremal.
Exemplet, som ej ar enastaende, behover em ellertid ej utesluta, att fore
malen kom rnit t i l l socknarna sasom nya. D et ovannamnda silvret har i sjalva verket hela tiden innehafts av den nuvarande agarens slakt, men det har befunnit sig i andra gardar och forst genom g ifte rm a l pa 1800-talets borjan hamnat pa den gard, dar det nu ar.
De silverforem al, som ej i fo rm av gavor eller t i l l fo ljd av gifte rm a l komrnit t i l l en gard, kan allmogen ha tillh a n d la t sig av gardfarihandlare10, och m ojligen ha aven silversmederna redan pa 1700-talet rest omkring och b ju d it ut sina varor, v ilk e t man nu pa trakten berattar ha va rit fo rh a l- landet i borjan av 1 800-talet, da bl. a. flera Vasteras-guldsmeder t i l l de sto
ra hogtiderna, i synnerhet t i l l pasken, sagas ha personligen pa gardarna ut- b ju d it sina alster.
E n hel del silver har aven uppkopts pa auktioner efter hogre stands- personer och bergsman. En annan del slutligen ha bergsmannen sjalva forska ffat sig pa de manga marknaderna saval inom som utom socknarna -— W iik i Soderbarke, Smedjebacken i Norrbarke, Hedemora och fram - fo r a lit Malardalens olika marknader — samt i staderna, som de besokt under forslandet av jarnet t i l l dess olika bestammelseorter.11
Genom sin jarnindustri, som blomstrade pa 1700-talet, hade socknarna
10 J f r H . Jarta, Underdanig berattelse om Stora Kopparbergs lan, Falun 1826, s. 91.
11 J f r H iilphers, a. a., s. 469— 479.
Bonde- och bergsmanssilve r . . .
128 M a j F lo rin
%
50 »Karta 1. Silverforem àl frâ n N o rr- och Sôderbârke, boufftecknade 1700— 1750.
stâtt i liv lig berôring med de sydligare landskapen, frâm st med Vâstman- land och Uppland, genom vilka landskap jâ rne t forts t i l l havet. D e t âr ju naturligt, att nedre Dalarna i alla avseenden stâtt den vâstmanlândska bergslagen nârmare an ôvre Dalarna t i l l f ô ljd av de likartade sociala och
*
D A L A R N A V Ä S T M A N L A N D S T O C K H O L M N O R R L A N D G Ö T A L A N D S Ö O E R M A N L A N D U P P L A N D
• F A L U N • V A S T E R A S A . K 0 P I N 6
• S T O C K H O L M
▲ H U D IK S V A L L
• B O R Ä S • N Y K Ö P IN 6
U P P S A L A
■ A R BO CA
* U N D E S B E R 6
■ S Ö D E R H A M N
■ S O O E R T Ä L J E
Karta 2. Silverförem äl fro n N o rr- och SSderbärke, tillverkade 1700— 1750.
• 1 BOUPPTECKNAT FÖREMAL
• 5 BOUPPTECKNADE
• 50
Karta 3. Silverförem äl frö n N o rr- och Söderbärke, boufftechnade 1750— 1800.
+ ►
D A L A R N A
• WLUN
S ÄTE fl HEDEMORA
VA’S T M A N L A N D
• V AS TE R Á S A K OPINO + S A L A
■ A R B O G A
* L IN D E SB E R G
S TO C KH O LM
• S TO CKH OLM
N O R R L A N D
• G Ä V L E
▲ HUDIKSVALL + SUNDSVALL
GOTALAND SÖDERMANLAND U PPL AND
• NORRKÖPING # NYKÖPING A ÄN6ELHOLM A E5KILSTUNA + Y STAD + STRANG N A S
■ JÖNKÖPING ■ Sb'DERTÄLIE
UPPSALA
N A R K F OREBRO
Karta 4. Silverförem äl frä n N o rr- och Söderbärke, tillverkade 1750 1800.
• F A L U N • V A S T E R A S • S T O C K H O L M • G A V L E • J O N K O P IN G • N Y K O P IN G
+ H E D E M O R A + S A L A + S U N D S V A L L + FA LK E N B ER G + S TR Á N G N A S
A SATER. A K O P IN G ▲ H U D IK S V A L L A M A L M O ▲ E S K ILS TU N A
e ARBOGA ■ s kA'nninge
• V 1SBY
EN K OPING NORRTA'ue UPPSALA
Karts 5. Silverforem al fra n N o rr- och Soderbarke, tillverkade 1800— 1850.
B onde- och hergsmanssïlver . . . 129
• 1 BOUPPTECKNAT FÖREMflL
• 5 80UPPTECKNADE
• so
Karta 6. Silverförem äl frä n K o rr- och Söderbärke, boufftecknade 1800____1830.
ekonomiska förhällanden, under vilka befolkningen säväl i södra Da- larna som i norra och västra Västmanland och östra Värm land ha levât.
Socknarna ha genom sitt gynnsamma läge och sina naturgeografiska fö r
hällanden i övrigt varit väl lämpade som spridare av Mälardalens k u ltu r
9
130
norrut. “For de sydligare lanskapen direkt inbjudande gä de gamla lands- vägarna pä rullstensäsarna och vattendragen i riktn in g sydöst— nordväst.
Innan v i därefter gä att betrakta kartorna fö r att se med vilka orter socknarna va rit i livligast beröring, är det av nöden att ytterligare betona vissa betydelsefulla förhällanden.
Som inledningsvis fram hällits har endast en lite n del av det ursprung- liga silvret fä tt bevaras t i l i vära dagar. Stora omräden sakna nu silver, dar befolkningen, innan de otaliga hyttorna slocknat och järnindustrien mattats av, va rit förmögnare än den befolkning, som bott utmed Barkens stränder och som t i l i fö ljd av att den kunnat förena bergsrörelse med jo rd b ru k v a rit i stand att klara sig över de fö r socknarna svära tider, da bergsbruket mattades av. V i ha säledes att räkna med kulturgeografiskt olikartade omräden, dels sädana, dar befolkningen uteslutande var hänvisad t i l i bergsbruk, och dels sädana, dar v id sidan av denna näringsgren jordbruket spelade en v ik tig ro ll. Karta 5 giver fö r det första intryck av att Söderbärke va rit rikast och fö r det andra att silvret nästan uteslutande befunnit sig i byarna utmed Barkens stränder, i synnerhet pä dess sydvästra sida i Söderbärke, men även pä dess nord- sida i Norrbärke. Endast nägra fä föremäl finna v i i skogs- och bergs- omrädena i Bommarsbo, B jörsjö och Larsbo. Bouppteckningskartan, karta 6, däremot visar, att förhällandena va rit heit annorlunda. D et mesta silvret har funnits i Norrbärke, och visserligen är det ocksä nu fördelat utmed Barkens stränder, men stora mängder fin n e r man även representerade i bergs- och skogstrakterna.
T i l l f ö ljd av silverföremälens ständiga fö rfly ttn in g genom fö rs ä lj- ning, gävor och fra m fö r a llt gifterm älen, har det ej va rit m ö jlig t att fä reda pä om handeln försiggätt olika i olika delar av socknarna, d. v. s. om vissa trakter h a ft handelsutbyte med nägra bestämda orter och andra delar av socknen med nägra andra orter, v ilk e t em ellertid ej behöver vara förhällandet, dä det är mycket tro lig t, att den längsträckta sjön Barken kan ha verkat enande pä handeln. Järnet har visserligen vintertiden av forbönderna förts direkt emellan bruken och dess respektive upptagnings- orter, säsom Köping, Västeräs och Arboga,12 men sommartid har a llt jä rn förts pä Barken eller landsvägarna t i l i W iiks nederlagsplats i Söderbärke fö r att sedan därifrän fördelas.
Om man nu, efter att dessa förhällanden ha fram hällits, gär att be
trakta kartorna, böra kanske först nägra ord sägas om socknarnas läge och om det vägnät, som förbinder dem med kringliggande orter. T illhörande södra delen av Västerbergslagens jä rnindu stridistrikt utbreda sig sock-
12 H iilphers, a. a., s. 470 och s. +77.
M a j F lo rin
131 narna pâ ômse sidor om Barkensjôarna. I ôster loper Vâstmanlandsgrân- sen, som sedan fortsâtter snett vaster ut. I sôder ligger den nuvarande Malingsbo socken, som fô rr raknades t i l l Sôder- och Norrbarke. I vaster grânsade socknarna t i l l Grangârde, nuvarande Lud vika socken. I norr lâgo slutligen Hedemora och Sâter socknar. E fte r kartor frân 1 800-talet ha utlagts de mera framtrâdande vagarna, som kunna anses ha varit ak- tuella fo r hela det tidsavsnitt, som undersôkningen avser.13 Utm ed Barkens sydvâstra strand loper t. ex. den vâg, som grenar ut sig t i l l Vâsterâs, Kôping och Arboga och som tidtals tycks ha va rit oerhôrt anlitad.
Smedj ebacken i Norrbarke var dâ en v ik tig knutpunkt, i betydelse jâm fôrbar med vâra dagars Ludvika. Frân vaster kommo vagarna frân Karlstad och andra vâstsvenska stâder, i norr frân Falun, Sâter och H ede
mora.
Pâ kartorna over de bevarade silverfôremâlens olika tillverkningsorter angiver var je tecken ett fôremâls lokalisering. Sâ lângt det har varit m ô jlig t haï ett landskap betecknats med en fârg, sa t. ex. Dalarna med grônt. N orrland représenteras av den lila fârgen, Gôtaland av den skâra.
Stockholm har betecknats med rôtt.
For att ej en falsk bild av allmogesilvrets fôrdelning skall lâmnas, har v id kartornas uppgôrande uteslutits sâdant silver, som hârrôr frân andra befolkningskategorier an bergsmân eller lantbrukare. E j heller har det silver medtagits, v ilk e t stammar frân fo lk , som visserligen leder sitt ursprung frân bergsmans- och bondehem, men som genom g ifterm âl eller val av annat yrke kom m it att intrâda i andra sociala skikt.
Frân tiden fore âr 1700 finnas endast nâgra fâ fôremâl kvar, och efter-
■som de stâmplar, som angiva tillverkningsorten, saknas pâ samtliga, har fôrst silver frân tiden 1700— 1750 kunnat kartlâggas. Som man ser, âr ifrâgavarande karta 2 synnerligen ilia lottad. Endast ett 30-tal fôrem âl ha bevarats, och av dessa finnas nâstan alla i Sôderbârke, fastân man av bouppteckningskartan, karta 1, kan se, att bergsmansbygden i Norrbarke ingalunda saknat silver under denna period.
D â blott tvâ socknar hunnit undersôkas och alltsâ inga jâm fôrelser kunna dragas och dâ sâ fâ fôremâl âro bevarade, fâ r man nog ej i detta fa ll av de olika tillverkningsstâmplarna draga slutsatser om denna epoks silverhandel utan blott inskrânka sig t i l l att fram hâlla det, som âr det mest pâfallande, nâmligen hur stor procent av samtliga var je stads produkt utgôr.
M e d undantag av Nârke och Vârm land âro alla Svealandskap samt N o rrla nd och Gôtaland representerade av âtminstone en stad. 30 % av
13 J f r C. J. O. K jellstrôm , Resatlas over Sverige utarbetad efter nvaste o ffic ie lla kallor Sthîm 1892.
Bonde- och bergsmanss ilv e r . . .
132
silverbestándet utgöres av Stockholmsprodukter. 23 % kommer frân Arboga, 10 % frân säväl Västeräs som Boras, 6 % frân Uppsala samt om kring 3 % frân respektive Falun, Köping, Nyköping, Södertälje, H u d iksva ll och Söderhamn. A tt sä stor procent kommer frân Boräs är ju rätt anmärkningsvärt, men H ülphers omtalar även det förhällandet, att Boräs-bor ofta besöka Söderbärke med sina varor.14
Ser man därefter pä tredje och fjä rd e kartan, finne r man förhällan- dena nägot förändrade. Frân aren 1750— 1800 finnas 123 föremäl be- varade. Samma landskap som under föregäende period och dessutom Närke synas ha v a rit i silverhandel med socknarna, men fiera stader äro nu företrädda.
Köping, som fö ru t blott representerades av ett föremäl, har nu av nägon anledning b liv it den stad, som producerar mest. Stockholm, Arboga och Västeräs intaga ungefär samma s ta lk in g som fö ru t; deras respektive pro- dukter utgöra 21,11 och 7 % . Uppsala silversmeder ha va rit mycket pro- duktiva och deras verk utgöra ungefär 9 % av samtliga föremäl. De tre Dalastäderna, dar silversmide förekom m it, äro företrädda efter 1760- talets m itt; Hedemora, Faluns och Säters silverprodukter utgöra respek
tive 6, 5 och 3 % . F alu-silvret fä r först betydelse v id ârhundradets slut, dâ silversmederna i staden, som fö ru t ly tt under Arboga ämbete, fingo ett eget guldsmedsämbete inrättat. Örebro, Sala och Lindesbergs silver ut- gör tillsammans cirka 4,5 % . Södermanland representeras b lo tt av ett föremäl frân var och en av de tre städerna Eskilstuna, N yköping och Strängnäs. De övriga städerna, Gävle, H u d iksva ll, Sundsvall, N orrköping, Ängelholm och Ystad, äga tillsammans blott 6 % :s andel i silverbestándet.
A tt Jönköping intager en dominerande ställning bland Götalands stader och representeras av fyra föremäl, mäste betraktas som en tillfä llig h e t, da samtliga silversaker finnas pâ en gârd.
De mest iögonfallande skillnaderna mellan de bada perioderna ligga alltsä däri, att Köpings och Uppsala Produktion av silvervaror fö r sock
narna ökats, att Dala-städerna börja spela en mer betydande ro ll i silver- handeln och att ett mycket större antal städer ligga i handelsutbyte med dessa trakter.
Frân tiden efter 1800 och fram t i l l 1850 finnas 286 föremäl bevarade.
Samma landskap som under föregäende period — med undantag av Närke
— äro representerade; dessutom företrädas Gotaland och N orrla nd av nya städer.
Pä 1790-talet hade Barkens förbindelser med M älaren via sjön Äm än- ningen och Kolbäcksan förbättrats medelst kanaler och slussar. M an hade väntat att dessa anläggnignar, som H ülphers 1757 uttalat som ett önske-
14 A. a., s. 483.
M a j F lo rin
133 mal fo r socknarna, skulle ôkat deras handelsfôrbindelser med Vâst- manJands stâder och andra Mâlardals-stâder, fra m fo r a llt Stockholm.
»Westerbergslagen med alla dess tunga produkter bleve», sager H ülphers,
»igenom denna durchfart Jikasom fly tta d pâ fyra m il nârmare t i l l ut- skeppningsplatsen, varigenom detta land komme i nedra Bergslagens be- Jagenhet.x'1" M en i stâllet âr det en Dalastad, som nu âger den stôrsta procenten av silverproduktionen.
Falun, som spelat en underordnad r o ll i silverhandeln under hela det fôregâende ârhundradet, fôreter nu en oerhôrd expansion och behârskar frân och med 1800-talets bôrjan marknaden med sina alster. Varje âr un
der tiden 1800— 1850 finnés enligt stamplarna représenterai av 1— 12 fôremâl frân Falun. Stadens produktion uppgâr t i l l 42 % av samtliga fôremâl. Detta uppsving kan m ôjligen fôrklaras av det nyss omtalade fôrhâllandet, att Faluns g u ld - och silversmeder fâ tt ett eget âmbete in- râttat ât sig pâ 1790-talet.
De andra Dalastâderna, Hedemora och Sâter, spela en blygsam ro ll v id sidan av Falun; deras silver utgôr tillsammans 4 % . De tre ledande stâderna frân fôregâende period, Kôping, Stockholm och Arboga, ha samt
liga ôkat sin produktion. Deras nu tillverkade fôremâl utgôra respektive 16, 14 och 7 % . Vâstmanlands tvâ âterstâende stâder, Vâsterâs och Sala, visa aven de en ôkning i sin fôrsâljning. E fte r Falun och Stockholm u t
gôra de vâstmanlândska stâdernas produkter den stôrsta procenten. U p p- land âr nu représenterai av fiera stâder an nâgonsin. U tom frân Uppsala finns silver frân Enkôping och N o rrtâ lje . Sôdermanlands stâder N ykô- ping, Strângnâs och Eskilstuna producera tillsammans 1 1/ 2 % av silvret.
N orrla nd intager samma stâllning som fôru t. Gâvle, Sundsvall och E lu- diksvall représenteras av tvâ eller tre fôremâl. Likasâ âr fa lle t med Gôta- lands silverproduktion. Jônkôpings och Visby silver utgôra vardera 1 % , Falkenbergs, M alm ô och Skânninge blo tt 1 Va % tillsammans.
Om vi nu sammanfatta resultatet av undersôkningen, sâ finna vi, att det âr Stockholm och de vâstmanlândska stâderna, som under de tvâ fôrsta perioderna ha spelat de viktigaste rollerna som silverproducenter. Fôrst under den tredje perioden framtrâda Dalastâderna niera markant, frâmst dâ Falun, som nu tager ledningen.
M ô jlig e n ger den harmed avslutade detaljgranskningen av N o rr- och Sôderbârke socknars allmogesilver vissa antydningar om silvret som ex
ponent fo r hela Bergslagens allm ogekultur ; man bôr em ellertid betânka, att det undersôkta omrâdet areellt endast motsvarar en mindre del av denna kulturregion, om ock med tanke pâ materialets rikhaltighet dessa socknar sâkerligen u tg jo rt en god utgângspunkt fo r en d y lik undersôkning.
15 A. a., s. 478.
Bonde- och bergsmanssilve r . . .
134 M a j F lo rin S u m m a r y .
S ilv e r as an Exponent o f C u ltu re in the M in in g D is tr ic t oj Bergslageu.
In the summer o f 1934 the author made an inventory o f old silver dating fro m the period anterior to 1850 found in the homes o f peasants and small working mine-owners in the Dalecarlian parishes o f Soderbarke and Norrbarke. I t proves that the peasant silver o f this neighbourhood d if fers only very little fro m the household silver o f the upper classes. I t con
sists chiefly o f drinking vessels and spoons made by the goldsmiths o f the towns. Silver in the fo rm o f personal ornaments and appurtenances of clothing is almost entirely lacking. This also the result arrived at by an in vestigation o f inventories o f estates fro m the period in question. This pe
culiar state o f things is accounted fo r by the fact that the inhabitants o f this m ining area were at the same time miners and farmers, which raised them to a higher economic and social level than mere farmers elsewhere.
The inventories o f estates have stablished that the spoons are earlier than the rest o f the table silver. Increasing in number a ll through the period down to the m iddle o f the 19th cent., they fo rm the bulk o f the whole stock o f silver.
Tankards and sim ilar drinking vessels are comparatively rare, and do not fin d their way into the peasant homes u n til after 1800. Chalices and cups, on the other hand, were frequent fro m the beginning o f the 18th cent, up to the end o f the period. The rest o f the silver, goblets, sugar basins, tea- and coffee-pots, did not come into more general use u n til after the beginning af the 19th cent.
U n like the state o f things elsewhere, silver was o f very little im por
tance in the economic life o f these peasant-miners. I t amounts, as a rule, in value only to 2 to 5 % o f the whole estate. Instead, the peasant-miners in
vested their money in shares in m elting furnaces, flo u r-m ills , saw-mills, etc.
Owing to the great change in the population caused by the closing down o f the mines, there are now only fa in t traces kept alive o f the social im por
tance o f silver. The part that it played at the great festivals, christenings, marriages, burials, and as rewards can be seen only fro m the numerous inscriptions on the objects, and fro m notes in the inventories.
The maps annexed have been prepared in order to indicate the places that have had the largest sales o f their silver-production. They make it evident that during the 18th cent. Stockholm and the Vastmanland towns were the most im portant centers. O n ly after 1800 did the Dalecarlian towns come into prominence, firs t and foremost among them Falun, which now takes the lead.
F lin tla s ti/ h v e r k n i r a n de i S v e rig e
P e r s o n h i s t o r i s k a b i d r a g
A v Torsten Tenk
D
en 1 ju n i 1681 fick »ofwersten af A rto lle rie t» Johan Sioblad genom kung ligt brev order att »antaga sig upsikten w idh alle fac- torierne» och uppmanades att snart foretaga en inspektionsresa.E n lig t krigskollegii instruktion, utfardad den 9 i samma manad, skulle hans uppdrag omfatta bade framskaffande av m odeller fo r faktoriernas tillv e rk - ning av armevapen och ko n tro ll over denna tillve rkn in g . M odellerna g jo r- des under 1680-talets borjan i Örebro och darefter fran 1687 t. o. m. 1709 av tre fryska mastare i Stockholm, pistolsmederna Daniel R o lo ff och Pieter Starbus samt stockmakaren Jonas Schertiger d. a. Mahanda har man under 1680-talets sista ar att rakna med stockmakaren Johan W u lf. De tre sam- tid ig t verkande utlandska mastarna hade ocksa t i l l u p p g ift att undervisa svenskar, av vilka fle rta le t beordrades t i l l dem fran faktorierna och efter avslutad la ro tid gingo tillbaka d it igen.1
Dessa mastares verksamhet innebar flintlasets inforande i den svenska armen och aven flintlasets allmannare tillv e rk n in g i Sverige fo r jaktbruk.
M an kanner i Sverige gjorda flin tla s fore dem sasom bossor av Hans Bautz d. a. i Goteborg, av Peter Froomen, en i Stockholm bosatt hollandare, som atervande t i l l sitt hemland och dog d'ar 1685, av Johan. Koch, urmakare fran KoJn, dod 1679, som signerat en bossa i Livrustkammaren, daterad 1672, och en bossa av svensken Anders Eriksson Wattersten (fra n Jonko-
1 Denna uppsats ar en forkortad del av ett arbete om flintlasets uppkomst, dess utveck- lin g i Vasteuropa under 1600-talet, dess upptradande i Sverige sasom im port och den tid i- gare inhemska tillverkningen fo r jaktbruk och fo r m ilita rt behov (modellerna 1688— 1716).
Arbetet foreligger i vasentliga delar, sarskilt vad Sverige b e traffar, fa rd ig t i manuskript.
K allorna fo r denna uppsats aro fra m fo r a llt krigskollegii brevbok och protokoll, riksregis- traturet, de i radhusarkivet i Stockholm forvarade bouppteckningarna samt Tvska kyrkans och Jakobs kvrkas bocker.
136 Torsten T enk
ping?), död om kring ársskiftet 1684— 852. A v dessa är en bakladdnings- bössa av Bautz i Livrustkammaren den alderdomligaste, därefter tvá av Peter Froomen med Jas i holländsk stil fran tiden omkring 1670. Därnäst kommer bössan av Johan Koch och sist en tredje bössa av Froomen i L iv rustkammaren med en under 1670- och 80-talen f ü llt modern konstruktion och Stil, om man undantager sättet fö r fästandet av bakpláten. Wätterstens bössa, som förvaras i Armémuseum i Stockholm, är ett intressant exempel pá bibehállandet av álderdomliga detal i er jämte i huvudsak moderna irańs
ka form er. Om Froomens Produktion av flin tlá s hade varit större, skulle man ha fä tt tills k riv a honom äran av att ha in fö rt i Sverige tillverkade flin tlá s bland de svenska jägarna. Hans fátaliga bevarade alster visa en mycket hög kvalitet med rik form givning, som Starbus ocksá kan ästad- komma i H o lla n d men som han i Stockholm snart överger fö r enklare form er. R o lo ff är ocksá en mycket god k ra ft, men han övergär snabbt t i l i att arbeta uteslutande fö r arméns behov och är endast under nágra fä är att räkna med som fram ställare av jaktvapen.
Om man ocksá har anledning att bedöma de tre mästarne även u r syn- punkten av deras Produktion fö r civila ändamäl, sä maste man se orsaken t i l i R o lo ffs och Starbus’ inkallande mot bakgrunden av Siöblads uppdrag av är 1681. Behovet av en skjutvapentillverkning av god standard har gi- vetvis bidragit. Förut hade de finare skjutvapnen i stor utsträckning importerats. Bäda synpunkterna framträda, den fö rra i R o lo ffs uppgifter om sig själv i en supplik t i l i konungen i januari 1699, den señare i envoyén Gyllenstolpes korrespondens med K a rl X I rörande Starbus’ inkallande. Det ser ut, som om R o lo ff skulle ha kom m it huvudsakligen fö r att tillgodose armébehovet och Starbus fö r den finare tillverkningen, ehuru gränserna redan frän början blevo flytande och R o lo ff kom att träda i bakgrunden.
M e d hänsyn t i l i modellframstälJningen och likasä t i l i utbildningen av ele- ver utgöra de tre mästarna R o lo ff, Starbus och Jonas Schertiger d. ä. en enhet.
V id samma tidpunkt som vara lássmeder inkallades hade ett n ytt makt- centrum inom det svenska vapensmidet börjat bildas, da Hans Preuss d. ä.
är 1684 blev faktor över Arboga fakto ri och 1687 även i Örebro. Ä r 1690 infördes flintläset pä allvar och pa bred lin je i svenska armen genom utsän- dande av modelläs fö r musköter t i l i faktorierna och genom tillve rkn in g i stor skala. Samma är efterträddes Hans Preuss, som fö r sina förtjänster om vapenindustrin adlades med namnet Ehrenpreuss, av sin son med sam
ma namn som fakto r i Örebro, pá vars stat vara lássmeder voro uppförda, och därmed öppnas en kamp om hegemonien inom vapentillverkningen,
¿ E n lig t benagen u p p g ift av herr J. A lm har i antikhandeln även förekom m it en mycket skadad bössa med flin tlá s , signerad av Daniel Danatz.
FU ntlastillverknm gens inforande i Sverige 137 som resulterar i fa m ilje n Ehrenpreuss’ slutliga seger, dock forst sedan Sio- blad dott 1710. N a r modeller forsta gangen darefter tillverkas 1716, sker delta i Jonkoping, dar Joakim Ehrenpreuss, direktor over alia faktorierna, da styrde, sedan han skickligt och energiskt u tn y ttja t den radande siutatio- nen t i l l sin fordel. D et ar ocksa mot denna bakgrund man har att se den finare skjutvapentillverkningen bade i Jonkoping och N o rrta lje v id denna tid. Planerna pa export av finare»vapen funnos redan fore K a rl X I I : s dod.
Daniel R o lo ff8 tillh o rd e en kand bossmedsfamilj i Stettin. H an skriver sja lv i en supplik t i l l konungen i januari 1699, att K. M : t inforskrev ho- nom fran Tyskland 1686, och i ett annat brev t i l l krigskollegium 1701 pa- pekar han, »hurusassom fo r 16 ahr sedan, efter Kongl. M a ij :tz allernadig- ste befallning, igenom Hans Excellence H . General F e lt Tygmestaren rSioblad] iag ar ifra n Stetin blifw en h ijt t i l l Swerige forskrifw en, att har widh Kongl. Factorierna som en ra tt och fprfahren Mestare lara och under- wijsa dem som Arbete gora skulle medh allehanda Skont-gewahr, Nembl.n Pistoler, Carbiner och Musqueter, medh dess behoriga Laas och W isktygh, sampt Pijpornes rattningar efter Traden». A v detta sista brev att doma skulle R o lo ff ha va rit i Stockholm redan 1685, men troligen ar detta ett misstag och aret 1686 det ratta. Den 2 augusti detta ar skriver K a rl X I fran Kungsor t i l l statskontoret, att »den Smeden Daniel ben-:d, som U p - wacktar uti W ar rust Cammar och giort gewahret rent dersammastades», skall erhalla tvahundra daler silverm ynt » till een Warckstads inrattande».
D et var i denna verkstad han mottog de forsta eleverna, och dar gjordes ocksa nagra av de forsta flintlasmodellerna. A v ett brev fran landshovdin- gen i Örebro t i l l krigskollegium den 17 november 1694 framgar, att han bott i »Cronohusen och Smedian i Ivungz Garden», dar smeden Mattias Kesmacker sedan bodde, d. v. s. pa eller v id nuvarande A rtillerigardens plats.
Daniel R o lo ffs inkallande forklaras bast, om man tyder hans egna ord sa, att hans huvudsakliga u p p g ift var att bibringa faktorierna den tekniska fardigheten. U p pgiften var dock fran borjan icke k la rt form ulerad. I ok- tober 1687 har han redan h a ft tva la rling ar hos sig i over ett ar. Detta var tydligen en av avsikterna med konungens hja lp t i l l verkstadens uppsattan- de. R o lo ff synes fran borjan ha arbetat utan kontrakt, men da Starbus un
der ar 1 687 anlant och skulle fa en s k riftlig uppgorelse med Kungl. M a j :t, har R o lo ff tydligen kant sig uppfordrad att fo r egen del soka vinna sam-
3 Stavning med ett f forekommer ocksa.
138 Torsten L en k
ma säkerhet. D a han är v illig att göra snappläs och hjulläs och utbilda svenska lä rlin g a r i yrket, anställes han med 200 d ir smt i ärlig lön, t i l l dess han kan stä pä egna fötter. Dessutom erhäller han särskild betalning vid beställningar.4
De första lärlingarna voro Carl Carlsson och Isak Holstensson, bäda frän Örebro. I maj 1688 har R o lo ff tre svenska lä rlin g a r och tvä tyska ge- säller, antagligen F redrik och Kristian Bohmgard, som är 1691 överge ho- nom fö r att ta anställning hos Starbus.
R o lo ff, som tillh ö rd e tyska församlingen i Stockholm, g ifte sig den 17 ju li 1688 med Elisabeth Bendorffs, dotier t i l i vitgarvare M ärten B. H an kallas i vigselboken »Königl. Büchsenmacher». Hans barn Dorothea döptes
1689, Daniel 1691 och Elisabeth 1692 .
R o lo ff fick t i l i att börja med jäm te Starbus förtroendet att göra origi- nalmodeller, som approberades av konungen, och modeller fö r faktorier- na. En beställning pä 500 par flintläspistoler och 200 stycken snappläs fö r- delades mellan de bäda mästarna, en beställning, som ger anledning t i l i upprepade klagomäl frän fakto r Preuss och t i l i ätskilliga skrivelser, som upplysa om personer och arbetsförhällanden.
Den 16 Oktober 1692 skriver K. M : t t i l i krigskollegium , att den ene av de införskrivna bössmederna, Daniel R o lo ff, skulle transporteras t i l i Örebro fö r att undervisa hantverkarna och fö r att tillse, att alia pipor och las, innan de lämnas t i l i stockning, äro gjorda efter rätt kaliber och prov.
För hans verksamhet lämnas detaljerade föreskrifter, upptagande icke mindre än sex foliosidor. I ä rlig lön skulle han erhälla 400 d. smt samt f r i bostad och smedja och v id arbete pä leverans betalning som de andra smederna.
Den 6 november är R o lo ff i Örebro och har börjat sitt arbete bade med provskjutning- och piprätning. Sedan konungen ytterligare g iv it ho- nom lö fte om bostad och smedja, översändes en av byggmästaren V ilhe lm de Besehe upprättad ritn in g och förslag med en kostnad av 940 d ir 8 öre km t, v ilk e t rönte konungens samtycke, varom fakto r Preuss underrätta- des av krigskollegium den 8 december 1692. Kopia av ritningen, fig . 1, fin - nes bevarad i kollegiets brevbok, sedan originalet översänts t i l i konungen.
Smedjebygget tyckes ha kom m it i gang under loppet av vären 1693, men ännu i medio av September var det icke färd igt. Vad bostaden be- trä ffa r, gjordes intet därät pä länge, och i maj 1693 päminner Hans Preuss ju n io r om sina tvä suppliker i denna angelägenhet, vilka inlämnats i mars mänad, och päpekar, att man nu künde köpa salig borgmästaren Luuts gärd fö r en ringa penning i stallet fö r att bygga n ytt pä den tomt,
4 Siöhlad t i l i konungen den 11 Oktober 1687. Riksreg. den 13 Oktober 1687.
